Psykos, dissociation eller ingenting?

Lite bakgrund: Jag har diagnoserna borderline, ADHD och social fobi. Jag går i terapi två gånger i veckan och mina mediciner för tillfället är Elvanse 60mg och Sertralin 150mg varje morgon, samt Lergigan 5mg vid behov (som ni nog kan gissa inte gör ett skit).
Jag har haft inslag av dissociation i min vardag så länge jag kan minnas, men sedan ca ett år tillbaka har det varit annorlunda. Mina overklighetskänslor har ökat kraftigt och sitter i hela tiden i någon grad. Jag har svårt att skilja på om saker har hänt eller inte och jag har svårt att minnas hur jag hamnade på en viss plats och vad jag gjort under dagen. Jag har perioder när jag är mycket misstänksam på min omgivning och tror att folk i min närhet försöker ta sig in i mitt huvud och ta över min kropp.

Så till ämnet:
För några månader sedan gick jag in i en period om ca 2-3 veckor då jag bl.a plötsligt blev väldigt utåtriktad, det var som att min sociala fobi var botad och mina overklighetskänslor sköt i taket. Det kändes som att allt var en dröm och jag kunde göra vad som helst. Sedan när detta började gå över blev jag nedstämd för att jag skämdes över saker jag gjort och jag hade få minnen av de föregående veckorna. Min terapeut rekommenderade då att jag skulle åka till psykakuten. Väl där pratade de i princip bara om att jag inte hade Bipolär sjukdom (vilket jag aldrig påstått) och att mina symtom var del av min borderline-diagnos. Jag försökte att förklara att min oro var över overklighetskänslorna och minnesluckorna och att även om det var del av min borderline så ville jag verkligen få hjälp med detta. De fortsatte att trycka på att jag är under behandling av min borderline och att de inte tror att det handlar om någon annan diagnos.
Min terapeut (sjuksköterska) har kommit med förslagen psykos, dissociation och bipolär sjukdom och min läkare säger bara att hon inte skriver ut mer medicin till mig (vilket jag inte bett om).

Jag är helt slut just nu. Även om detta är symtom på min borderline så vill jag inte acceptera att detta skulle vara något som jag bara måste leva med och som det inte går att göra något åt. Har någon någon idé om vad detta kan vara och/eller behandling?
(Ber om ursäkt för ett så långt inlägg, försökte få med så mycket info som möjligt.)

Du får väl börja gå i samtal för din EIPS

Spontant anser jag att du borde gå på traumabehandling och din nuvarande terapeut, som du sa vara sjuksköterska kanske inte är kompetent nog?
Borderline är en allvarlig störning som inte bör behandlas av random sjuksyrror!

Jag går i DBT (individualterapi en gång i veckan och gruppterapi en gång i veckan) för att behandla min EIPS

Helt ärligt tycker jag likadant. Jag går i DBT och tydligen får en sjuksköterska lov att bli DBT-terapeut. Personligen känns det inte jättebra, det är ju tydligt att hon inte har samma kompetens som en psykolog. Men eftersom jag stod i kö för behandling i nästan ett år och jag trivs bra i min grupp, så vill jag inte avsluta behandlingen. Den är ju allt jag har just nu

Dom känslorna, kan du ta kontroll över dom när du vill? Jag har också haft/har dissociationsymptom lr va d nu e, har bara snabbt nämnt dom till min psykiatriker frågat om dom fanns på riktigt (personerna) sen skämtat bort det. Man får väl lära sig leva med det tids nog blir det bättre

Jag kan inte kontrollera dessa tankar och känslor, men jag kan lugna ner ångesten som uppstår med dem, om du förstår vad jag menar?
Jag har gått i behandling i flera år och har samlat på mig färdigheter därifrån. Dock blir inte själva overklighetskänslorna och minnet något bättre.

Jag vet inte riktigt vad du menar med ”personerna”. Är det röster du menar?

Okej ja jag förstår. Kan du inte prova spontanträna minnet medan di tex befinner dig på nya platser? Med personerna menade jag att jag trodde min psykolog och en till var ett påhitt från min hjärna/Psyke och att jag hade blivit skjuten pga nån konstig anledning jag inte kunde fatta själv. Df låg jag i ett ständigt moment där jag upplevde allting om o om igen, deja vus. Prova skriva om de saker du vill få ur dig, anteckningsblock på mobilen fungerar utmärkt. Ba skriv de du måste skriva o se va de blir

De med o skriva kanske blandar ihop dig med en annan tråd men du kanske har nytta av de också

Med att ”spontantträna minnet” tänker du mindfulness och att vara i nuet då, eller hur menar du? Ursäkta om jag är lite trög som inte fattar haha.
Får jag lov och fråga också om du har haft med droger att göra i ditt liv? Tänker om dina symtom kan vara till följd av tidigare drogmissbruk, då det påminner om en medpatients symtom.

Jag skriver mycket och har gjort det hela mitt liv. Tycker personligen att det är väldigt hjälpsamt, men när overklighetskänslorna blir som värst blir det svårt för mig att lita på att det jag skriver finns där imorgon (eftersom om det visar sig att jag bara drömt att jag skrivit ner det så kommer det ju inte finnas där när jag vaknar och det skrämmer mig). Dessutom läser jag ofta i min skrivbok och kommer inte alls ihåg när eller varför jag har skrivit en viss sak, även om det är daterat dagen innan.

Aa menar typ försöka hitta till nuet och att ta det därifrån. Ja jag har haft med droger att göra i över 12 år, är 28 nu. Haft uppehåll när jag satt inne de va där ja blev riktigt fuckad.hade uppehåll totalt 2-3 år

Berätta, hur o på vilket sätt märker du att jag haft med droger o göra? Ärligt verkligen fortfarande så insnöad att jag inte ser skillnad på mig??
....

Först måste jag bara säga att jag hoppas verkligen inte att du tog illa upp för det var inte alls min mening och jag menar absolut inget illa på något sätt.
Min första tanke vid psykos och liknande symtom är alltid droger/tidigare drogmissbruk eftersom det många gånger är en utlösande faktor. Du skriver också på ett sätt som påminner mig om flera andra jag vet har brukat droger, men egentligen var det bara en vild gissning.
Jag vill inte gå djupare på det, då jag är rädd att råka säga något klumpigt eftersom jag ibland har svårt att uttrycka mig och folk tar illa upp haha...

Kan vara pga elvanse.