Längdskidsäsongen 2020/2021

Lisa Vinsa har anmält sig till svenska cupen i boden nästa vecka. Även flera av våra juniorer som nu befinner sig på JVM är anmälda.

Likefullt representerer de et land som skjemmer seg ut.
Jeg synes det er hyklerisk av regjeringen å tillate at norske utøvere deltar i WC og mesterskap når Norge ikke stiller opp som arrangører. De burde holdt seg hjemme.

Og i mellomtiden lander det fly hver dag med koronasmittede fra Polen, Litauen og mange andre land. Men friske idrettsutøvere de skal ikke få slippe inn. Ærlig talt dette er drittflaut for Norge.
Norge fortjener kraftig kritikk fra andre nasjoner.

Nej, det FIS har sagt är man i framtiden kommer att undvika att placera några tävlingar i Norge.

Man brukar säga att varje superskurk har sin ursprungshistoria. En berättelse om hur allt kom att ställas på sin spets. Om svek, smärta och vedergällning. För det är ju så att varje person har sin bristningsgräns, den punkt då man helt enkelt inte kan ta emot något mer, då instinkten tar över, och ingenting förblir detsamma. Så även denna unga flicka, född och uppväxt på landsbygden i ett förbisett litet mellaneuropeiskt land.

Det började i Seefeld, naiv och oskuldsfull, en vidögd nykomling för första gången inför den stora scenen. Förväntansfull och stinn av mod stod hon på startlinjen, redo att skänka sig själv, sina kära och sin nation stolthet. Dagen slutade i tårar, liggandes i snön, nedhuggen av en frustande tyskbesläktad amerikanska.

Det fortsatte genom Lahti och Dresden, Oberwiesenthal och Davos. Alltid var det någonting som skulle sätta käppar i hjulen. Stavbrott, stämplingar, sammansvärjningar. Alltid någon som skulle stävja hennes oansenliga anspråk.

Men den här dagen, i vintermarkernas Vuokatti, var det ändå ingenting som skulle kunna stå i vägen. Klar prologseger. Onåbar, rentav odödlig i såväl kvart som semi. Konkurrenterna blott statister i detta upprättelsens skådespel. Men det var blott förspelet till densamma visa som hade kommit henne att bli ack så familjär. Prejad av banan av en skamlös skandinav, kommer undan med blotta förskräckelsen. Först in på upploppet, för att sedan, med triumfens extatiska lättnad äntligen inom räckhåll, plötsligt finna sig hjälplös i den vita terrängen, kallblodigt nedsparkad av en rysk torped.

Där och då dog någonting inom henne. En upplösning av det självaste som förankrar oss till vår mänsklighet.

Från och med denna dag existerade ej längre Tereza Beranová.
I detta ödesdigra ögonblick, förvandlad, förvriden, föddes Supernova.

Och i hennes sinne blott en enslig, manisk tanke - hämnd. Hämnd mot alla som har gjort henne orätt. Alla som tryckte ner henne med illvilja och cynisk opportunism. Denna fullkomligla uppslukelse otillåtandes ett enda ögonblick av overksamhet. Inte förrän det som måste göras är gjort.

Oberstdorf. Ett stakupplopp i hög fart. Och i hennes spår, en sva(h)ns av kadaver.

Ulricehamn visar på styrka, form med mera med mera. Och som vi sagt 1000 gånger här: VM-banan har inga sådana utförslöpor som Dyvik är bättre på. Case closed.

Poetiskt och fint.

Jag sätter pengar på att Johanna ramlar i VM-finalen 😂😂

Härligt!

Så här svor Superrtezz efter fallet:
"I,m gonna destroy the competition in Obersdorf"

Det är ändå utför in mot mål, och det är inte heller några sådana extremt branta backar för Hagström att jobba med. Om Hagström är så himla bra uppför hade hon klarat av att skapa lucka till Dyvik i någon av alla sprinttävlingar de åkt i år.

Borås visar inte på styrka och form?

Poenget mitt er at den kritikken i så fall må rettes til myndighetene. Det norske skiforbundet og norske arrangører bør ikke straffes for noe de i dette tilfellet ikke kan noe for. De ønsker jo å arrangere, men får i praksis ikke lov av noen over dem i hierarkiet.

Det är för lätt motstånd i kvartar och semifinaler i de svenska loppen för att de ska vara särskilt utslagsgivande. I Borås så fick de dessutom inte välja heat själva vilket ger en stor nackdel till kvalvinnaren. Oftast vill de bästa möta varandra redan i kvart- och/eller semifinal, så ser det ofta ut i världscupen.

Om Dyvik är så bra så borde hon ha mäktat med någon liten pallplats på fem (!) världscupsäsonger.

Som sagt tidigare, men det verkar inte gå in: Borås var inte med i uttagningen och Dyvik kunde därför köra nerför backen "som en galning" utan att ha nåt att förlora.

Att ett svenskt mästerskap i en VM-klass inte är uttagsgrundande kan man ju ha egna funderingar på. Speciellt med tanke på att både Emma och Johanna uppenbarligen fortfarande slogs om den sista platsen. Om Emma hade slagit Johanna är jag inte säker på att Johanna heller hade fått åka till VM. Av exakt samma skäl som Dyvik.

Att Anna åkte ”som en galning” tar du som en förevändning att hon inte ska åka VM. För mig är det precis tvärtom, det är precis vad som krävs för att ta medalj på ett VM.

Men du har rätt, vi ser på situationen olika. Du verkar inte bry dig om att Dyvik slår Hagström (och Robin) varje gång de möts och jag anser inte att de 18/100 som skiljde dem åt i Faluns semifinal automatiskt ska ge Johanna företräde.

Till syvende og sist kommer det ner till personliga preferenser.