Uppmanad att äta antidepressiva resten av livet (25 år)

Hej!

Jag blev uppmanad av en läkare att äta sertralin resten av livet och funderar på detta.

Jag har tagit det ett par månader mot social fobi som jag haft sedan dagis, men sertralin ger tyvärr ingen effekt efter att man slutat ta tabletterna.

Jag ser därför ingen anledning att börja och ta det ett par år då jag ändå är tillbaka på samma ruta när jag slutar ta dem, men läkaren jämförde min sociala fobi och behov av antidepressiva med en diabetikers behov av insulin som de måste ta hela livet.

Jag tänkte höra om någon av er tagit antidepressiva i över 5-10 år och om era liv fungerar bra, hur era liv ser ut? Utbildning, relationer, jobb, intressen, boende, välfungerande socialt? m.m.

Tack för svar

Dom jag hört som stått på antidepressiv medicin lång tid har alla slutat som nervvrak. Inget gott har kommit ur det.
Magnesium, vitamin D, folat och fiskolja funkar bättre.

Har tyvärr ungefär samma uppfattning om de som tagit denna medicin länge.. Vore kul om någon som tagit antidepressiv medicin länge hade en annan sida att berätta

Inderal funkar mot social fobi

Tagit men kunde inte träna eller gå upp för långa trappor av inderal då den håller nere pulsen dygnet runt när jag tog den

Det finns massvis med människor som ätit antidepressiva hela livet och fungerat bra.
Att du mår sämre när du slutat med dem, visar ju på att du behöver dem just nu i alla fall?
Vad finns det för nytta med att inte ta dem när du mår bättre av dem? Finns inget självändamål i att inte äta mediciner man behöver.

Ett par år är inte jättelång tid när det gäller sån här medicinering. Ge det några år till så kanske du mår så pass stabilt att du kan pröva att trappa ned lite. Satsa på att bygga en meningsfull tillvaro med studier/jobb, långvariga relationer och stimulerande hobbyer. När du har ett sånt nät kan du pröva att sluta, om du vill.

Har du provat och fått det?

Det är inte roligt, men ibland kan det vara nödvändigt.

Jag sökte också hjälp för social fobi i början av 20 års-åldern, sen blev jag helt "skruvad" enligt en del... Nu är jag 40 o står på 7 st psykofarmaka, men har accepterat att jag är "skruvad". Typ sociala fobin utvecklades till ren paranoia o sen fick jag ECT o annan behandling också. Nu menar jag att det inte är så för alla. Men det där vågar jag säga emot din läkare, social fobi kan visst försvinna med åldern!

Men;
Utbildning - Fick jag lägga ned, men nu har jag börjat studera lite smått.
Relationer - Beter mig som en mupp, men visst har jag haft några förhållanden, men insett att det är inget för mig.
Jobb - Jobbade några år på en fabrik, nu långtidssjukskriven.
Intressen - Tja, jag gillar vetenskap o historia.
Boende - Bor i eget boende i.a.f.
Välfungerande socialt - Ja, nu ja, efter 15 år började det komma igång.

Men i 20 års-åldern vågade jag knappt prata inför grupp. Nu gillar jag att spela apa o pajas.

Jag har käkat ångestdämpande (venlafaxin) i 4 år, plus 2 år av sertralin innan det. Läkaren säger att det förmodligen kommer vara nåt jag behöver göra livet ut. Var 22 när jag började.

Jag tror absolut att man kan tillgodogöra sig bra på motion, sömn och terapi även om man slutar ta medicinen, men åtminstone jag slipper de absolut värsta ångesttillstånden när jag tar medicinen, och har förlikat mig med att jag inte kan ta bort det på egen hand.

Jag funkar bättre på nästan alla sätt än innan jag började. Men det har iofs säkert mycket att göra med den terapi staten motvilligt gett mig. Mina närstående säger att jag är mycket bättre och så har jag kunnat lägga ner ångestsupandet, vilket var den största anledningen till de mest problematiska konsekvenserna av mitt sjukdomstillstånd.

Ja, jag åt antidepressiva ca 5-7 år, minns inte exakt. Var ganska ung när jag började så viss förklaring av att jag mår bra idag kan finnas i att jag vuxit ur de jobbigaste åren, men hade aldrig mått så bra som jag mår nu utan att få ett meningsfullt liv med partner, sysselsättning. Har stadigt förhållande, bra hälsa, framgångsrik på jobbet, meningsfull fritid, välartade barn etc etc nu.
Antidepressiva kan hjälpa en komma upp till ytan så att man kan ta itu med problemen man annars inte skulle orka ta itu med.

Fortsätt med din medicinering. Ett par månader är ingenting i det här sammanhanget. Du kan inte hinna jobba med grundproblematiken på så kort tid. Ta emot samtalsterapi/KBT om det erbjuds också.
Lycka till!

Jag vet. Men ta typ 10-20mg bara och inte varje dag kanske

Det är snarare en boost tills du är återställd. Motion, bra mat, sömn. Skaffa dig det.