Ursprungligen postat av
Vresrosen
Jag tycker faktiskt frågeställningen om skillnaden mellan en partiledare för KD och en äldre herre över 80 år med kognitiva svårigheter är mycket intressant. Faktiskt det enda relevanta när trovärdighet sätts på prov. Hur långt sträcker sig Ebba Busch trovärdighet, när de är ord mot ord? Är Ebba Busch ord något som kan undanröja faktiska sakomständigheter, och svensk lag, i en domstol?
En partiledare, är en person som handskats med skattemedel, som varit ansvarig för upphandling, och har därför ett försprång i kunskaper om hur denna transaktion om fastighetsköp, ska gå till. Särskilt hon, får inte vara så dum att genomdriva med tvång, ett köp som brister i formkrav där parterna inte är överens.
Med ett skräpavtal som hon upprättar med hjälp av vänkretsen som råkar vara sakkunniga inom fastighetsbranschen, visar Ebba Busch att hon inget lärt sig om jävsreglerna trots erfarenhet som politiker i kommun, och nu som partiledare.
En partiledare som styr kontakten med Esbjörn om hur detta köp ska gå till, är inte en privatperson, som kan skylla på okunskap, när det rubbar det förtroende hon har som partiledare för KD. Förtroende är ännu större bland äldre medborgare. På den ort saken handlar om är det många kristna som röstat på KD.
Affären genomfördes med hjälp av två mäklare, som ensidigt hjälpte Ebba Busch. Värderingarna var muntiga, och bristfälliga, och inte gjorda så som värderingar ska gå till. Vi vet ju alla att man inleder en värdering med ett uppdrag från fastighetsägaren, för att få tillträde till fastigheten och byggnader. En sedvanlig värdering hade gett Esbjörn möjlighet att diskutera fastighetens pris, och tänka.
Ebba Busch har mer kännedom än den vanlige köparen om det rätta priset, då hon själv bor på orten, och har erfarenhet från egen bodelning i skilsmässa, där fastighet i samma område fördelades mellan makarna. Största behållningen var vinsten i pengar, den värdeökning fastigheten har efter den korta tid äktenskapet varade. Vi har generellt en bostadsmarknad där priserna på fastigheter, och särskilt sjötomter eskalerat.
Vi har en part, partiledaren för KD, Ebba Busch som har haft tiden på sin sida, där tid att diskutera med sakkunniga i bekantskapskretsen inte ska underskattas. Där planeringen innan hon kontaktar en äldre medborgare som uppfattas av omgivningen som egen, gör att det finns ingen god tro att gömma sig bakom.
Som partiledare för ett parti som värnar om äldre, och har det som sitt viktigaste valfläsk, ska hon veta vad det innebär att bli äldre.
Nu måste Esbjörn underkasta sig en diagnos om det tillstånd vi alla kommer drabbas av, mer eller mindre när vi blir äldre. Endast för att ha en rimlig chans i domstol att försvara sin äganderätt. Det är Esbjörn som har den bättre rätten, oavsett vad en tingsrätt runt Uppsala skulle resonera, när Ebba Busch med sitt entourage vill legalisera ett köpeavtal som inte är giltigt, när lagfart ska sökas.
Ebbas Busch trovärdighet som partiledare är det kapital som ska ersätta det rätta marknadsvärdet och korrekta handlingar när hon söker lagfart. Trovärdigheten som partiledare för KD ska ge henne en seger mot en farbror som inte kommer ihåg att han skrev på ett avtal. En farbror som inte hade två korrekt utfärda dokument med rubriken värdering i sin hand, med betänketid, i stället för Ebbas andra bullar och tjat innan han skulle teckna avtal.
Ebba är partiledare och politiker. Det är hennes befattning som är viktig. Medborgare som Esbjörn, hans nära och kära, är nollor beträffande trovärdighet i jämförelse med det förtroende Ebba Busch fått som partiledare för KD, när det handlar om en tvist i domstol. Bevisbördan blir mycket tung, när Ebba Busch ska bemötas, där det ska mycket till att bevisa det uppenbara när en kejsare är naken.
Ebba Busch har en trovärdighet som endast har med hennes ställning som partiledare att göra, likt en stämpel i baken på en gris. Inget annat.
Om Ebba Busch hade haft kontakt med äldre medborgare, hade hon vetat att Esbjörn har svårigheter som kommer med åldern, mer eller mindre för alla människor om vi har lyckan att vara vid liv vid hög ålder. Det blir svårt att köra bil i mörker, man undviker långkörningar, man blir tröttare, blir glad när man får besök, men ännu gladare när de går, man behöver hjälp med praktiska saker som rör fastigheter och fordon. När man blir äldre har man har autogiro, och blir handfallen när datorn, TV och router ska fungera, och orkar inte alltid lära sig nya saker. Men med lugn och ro, när man är utvilad kan man köra bil till affären, laga mat och städa i en takt där man låter saker som skrotbilar bero.
Det är våra jobb och yrken om gör oss "viktiga". När vi inte jobbar längre är det tyst, och det är svårt för många människor att inse att det var jobbet som gjorde dem eftersökta. Det öde Ebba Busch valt liknar det som Mona Sahlin hade, från partiledare till ingenting. Upp som en sol, ner som en pannkaka.