När får vi nästa test huruvida universum är slutet?

Planck evidence for a closed Universe and a possible crisis for cosmology


https://www.nature.com/articles/s41550-019-0906-9

A geometrically flat universe will just keep on expanding forever, while a "closed" one will eventually pull back in on itself, leading to the reverse of the Big Bang, something called the Big Crunch.

Jag är en sketen filosof som länge hävdat att big crunch-teorin är den korrekta och att expansionen är enbart tillfällig.

Om det slutna universumet är ett faktum så får jag rätt och fysikerna får skriva om litteraturen.

När kan vi få nästa test som närmar sig svaret på frågan?

Man får hoppas att universums geometri är sluten iallafall. Skulle ju vara tråkigt om det nuvarande universumet fortsätter att expandera i all evighet. Dock måste ju vårt universum vara helt gigantiskt ifall det är en sfär. Har ju gjorts tester för att se ifall ljuset från avlägsna galaxer böjer sig, och det såg platt ut med en väldigt liten felmarginal.

Kan det vara en hypersfär måntro?

Tråd finns redan som utgår från samma forskningsresultat (från 2019)

(FB) Nytt resultat: universum är ÄNDLIGT

Har inte sett mycket mer om detta sen dess, så jag gissar att "juryn fortfarande överlägger".

Jo en sak debatteras allt mer, och det är värdet på själva Hubble-konstanten, och att olika sätt att mäta den på verkar ge olika resultat. Kris i kosmologin? För om det finns grundläggande fel i teorin, kan vi nog inte heller vara så säkra på om vad mätningarna säger om den storskaliga geometrin.

Slutligen finns det även andra sätt som universum skulle kunna vara ändligt -- genom hur dess topologi ser ut. T ex kan även ett plant universum kan vara ändligt om det har en torustopologi.

Med en confidensnivå över 99%? Det har accepterats teorier långt under det historiskt...

Men hur korrekt är denna konfidensnivå och vad har de egentligen tagit hänsyn till när de beräknar denna? Läs t ex om lite vetenskaplig skepsis till resultatet här:

https://www.forbes.com/sites/startswithabang/2019/11/23/ask-ethan-could-the-shape-of-our-universe-be-closed-instead-of-flat/?sh=3dabb2a332e0
med bl a

Additionally, the best constraints on spatial curvature no longer come from Cosmic Microwave Background experiments, but from a different source: measurements of baryon acoustic oscillations. By mapping the large-scale structure of the Universe and determining how galaxies clump, cluster, and correlate on large scales, we’ve been able to constrain the curvature of the Universe to ~0.4% precision. When we use that data, we find that the Universe is perfectly spatially flat, and that a curvature of ~4.4% is ruled out at*greater than 10-sigma significance, something the authors themselves acknowledge.

Det var ett tag sedan jag läste stats men konfidens står väl för hur sannolikt det är att resultatet har uppkommit av en slump, dvs hur sannolikt det är att upprepa i nästa test. Finns väl inte mycket att filosofera över?

Men i länken jag gav talar han ju om 10 sigma för en krökning som är så stor som du argumenterar för här. Dvs med en sannolikhet (1-tail) på typ 8•10⁻²⁴, där P₀ är att geometrin är plan!

Dessa resultat rimmar förstås inte så bra med varandra, milt sagt. Vad beror detta på? Antagligen på att man inte tar hänsyn till riktigt samma saker. Möjligen har Siegel fel, men kolla iaf gärna upp även hans artikel. Tala gärna om här ifall du hittar några fel där.

Jag har inte en susning men publicerades inte 2019-resultatet i Nature?

Ja. Men vad har det med saken att göra? Problemet med p-värden och sånt, är att de i hög grad beror på vad man tar hänsyn till. Finns massor av exempel på feluppskattningar som lett till felaktiga slutsatser. T ex som här när de trodde sig se bevis på gravitationsvågor i den kosmiska bakgrundsstrålningen:

The BICEP2 team initially claimed its measurement was at a statistical certainty of 7σ – well above the 5σ gold standard for a discovery in physics.

https://physicsworld.com/a/bicep2-gravitational-wave-result-bites-the-dust-thanks-to-new-planck-data/
Men numera anses resultatet ändå vara falskt! (Se samma länk.)

Det de inte tänkte på DÅ var effekterna från kosmiskt damm, som numera anses stå för hela den signal man såg med BICEP2.

Kanske är något annat man inte tänkt på när det gäller mätningen av universums positiva krökning? Siegels artikel verkar iaf ge goda skäl till att misstänka det.

Nature är den mest högaktade tidskriften inom akademin, med högsta vetenskapliga stringens för att få kunna publicera ett påstått fynd.

Nja, det finns fler med lika hög kvalitet men som fokuserar på t ex astrofysik.

Men vill du se hela artikeln gratis finns den här: https://arxiv.org/pdf/1911.02087.pdf
Som ju också iaf håller lite öppet för att det kanske bara är en "statistical fluke", samt talar om hur illa deras resultat passar med andra väletablerade resultat. Som de själva säger skulle därför deras resultat, om de håller, innebära en kris för kosmologin -- eftersom olika mätmetoder då direkt skulle motsäga varandra.

Och den vedertagna accelerationstesen rimmade väldigt illa med all kunskap och härledning som föregick mätningen. Fråga vilken etablerad astrofysiker som helst.

Med andra ord blir detta cirkeln sluten... Sjukt spännande i vilket fall!