Är upplevelser en delmängd av universum?

Denna frågeställning gillar jag.

Dock är ju även partikelfysik en upplevelse skapad av hjärnan, precis på samma sätt som tex fundamentala upplevelsen av färger.

Vi kommer alltid vara "fast" i detta abstraktsionslager, fängslade i den modell hjärnan är kapabel till.

Så på ett sätt, så kommer vi ju rent definitionsmässigt aldrig veta om vår modell stämmer överens med en underliggande verklighet?

Universum för mig är den sammanhängande graf som skapas när entiteter påverkar varandra. Berättar jag om min upplevelse så påverkar upplevelsen den fysiska världen och hör du min berättelse så påverkar den fysiska världen din upplevelse. Hör jag dig sedan bekräfta att du hört mig berätta om min upplevelse så är cykeln sluten och upplevelsen existerar i samma universum som den fysiska världen.

Om upplevelsen har en fysisk representation så är den fysiska världen mer fundamental än upplevelsen. Den fysiska världen klarar sig utan upplevelse men inte vice versa.

Upplevelsen existerar (enligt mig) i ett annat abstraktionslager än den fysiska världen. Olika abstraktionslager är inte frikopplade från varande, men utgör konceptuellt inkompatibla beskrivningar av samma universum. Partikelfysik kan inte beskriva min upplevelse därför att den är för generell. Samma partiklar som representerar min upplevelse hade lika gärna kunnat forma en död sten utan att bryta mot några naturlagar. Motsvarande kan min upplevelse inte beskriva vilken fysik den är representerad av. Min upplevelse skulle vara samma även om jag vore simulerad i ett universum som inte hade några partiklar. Det är åtminstone min favorithypotes.

Om ”Universum” är ’allt’: då kan väl inte medvetande skapa universum, eller hur?

Hur kommer det sig då att du tvärsäkert hävdar att våra upplevelser är illusioner som omöjligtvis är meningsfulla därför att de inte stämmer överens med den underliggande verkligheten som du fått ta del av genom att denna underliggande natur minsann försett dig med 'insikter' som gjort dig 'upplyst' och 'fri' från denna "illusion"?

Det som är ännu konstigare är ju att du fått för dig att upprapande av dina religiösa övertygelser också borde övertyga oss andra..

Jag skulle dock inte ta ens min egen upplevelse för given utan en falsifierbar modell som förutsäger den. Eftersom mina upplevelser ibland är motstridiga kan jag inte veta något alls utan en modell som förutsäger vilken upplevelse jag kan lita på och vilken upplevelse jag gör bäst i att bortse från.

Den fysiska världen behövs för att förutsäga att det gör ont att slå sig själv i huvudet med en hammare. Hur kan en modell där jag inte har något huvud förutsäga att det skall göra ont? Den modell som förutsäger min upplevelse förutsäger även att den fysiska värden kan existera utan min upplevelse, men inte vice versa. Hur ser en falsifierbar modell ut som förutsäger det omvända?

Att det existerar fysiska objekt kan du däremot aldrig bevisa.

Jo precis, jag använder en modell där upplevelser och universum är samma sak. Tror det är enklaste sättet att se på saken.

Jag gör även en skillnad på upplevelsen i sig och upplevelserna. Det är nog den biten som kan vara lite krånglig att artikulera.

Allt är innefattat i medvetandet och ingenting existerar utanför observatören. Det finns inget
universum ”där ute”, utan det vi upplever som verkligheten pågår i vårt eget sinne. Det är livet som
skapar universum och inte tvärtom. Kosmos har ingen början och inget slut. Tid och rum existerar inte som annat än verktyg för sinnet så att det kan ordna och förstå vad vi upplever. Medvetandet och medvetenheten har aldrig börjat och kan inte heller ta slut.

Wittgenstein postulerade att medvetandet inte finns i universum, utan utgör en gräns mot det. Bildteorin.

Skiljer sig Wittgensteins 'bildteori' från Dennets beskrivning av 'cartesiansk teater' (bortsett monismen)?
På vilket sätt?

https://en.wikipedia.org/wiki/Cartesian_theate