Män vill inte längre ha med kvinnor att göra

....speciellt när sådana som Celia här ovan försöker behandla vuxna män som barn i behov av en mor ända till dödsbädden. Så nej, män har ”inte valt detta liv”, det har kvinnor gjort åt männen och nu kan män faktiskt äta kakan och ha den kvar. Dödsbädden skrämmer inte män, den är en naturlig del av livet som vi tränats att förstå sen dag ett.

Vad har Celia för svar på ”Tack, men nej tack”? Kalla mannen loser en gång till?

Men när du skriver om kvinnors "hypergami" gör du samma sak själv som du klagar på (se de fetade bitarna i ditt inlägg). Du antar att du vet hur kvinnor fungerar, utan att vara kvinna själv. Av alla de kvinnor jag känner är ingen "hypergam". Det är ganska många kvinnor, det. Det där med hypergami verkar vara vissa mäns påhitt.

Jag talade om ålderdomen, och om hur underlättande och trevligt det är att ha barnbarn. Vad talar du om?

"Tack, men nej tack" får man lov att säga. Jag skulle acceptera det och själv tappa attraktionen till en man som inte vill ha mig. Problemet uppstår väl om någon ger mig förhoppningar om en relation, utan att egentligen vilja ha det. Det kan skära i hjärtat, givetvis.
Men är man ärlig med att man inte är intresserad, så skulle jag respektera det.

Jag pratar också om ålderdomen och faktum att det lär vara svårt att plötsligt kunna sakna något man levt ett helt liv utan.

Många av er svenskar är totalt verklighetsfrånvända och saknar hjärta. Riktigt obehagliga, om jag får säga min mening. Vad lever ni för egentligen?

Vilka syftar du på som kontrast till svenskarna i ovanstående citat? Såvitt jag vet har Sverige inte en ovanligt låg nativitet givet våra övriga förhållanden och eftersom världens födelsetal kollapsar i realtid så finns det snart inte många länder alls som har födelsetal över de svenska.

God kväll,

Problemet tog vid redan under 60-talet och har sedan dess multiplicerats, likt en cancer som sakta tar över kroppen, så har feminismen tagit över samhället, med resultat av att dagens generation inte längre är förmögna att skapa relationer och skaffa familj. Jag är idag själv 27 år, men redan under unga år insåg jag hur samhällets normer gjort det omöjligt för män att kunna lita på kvinnor. De allra bästa av män är idag singlar, och föredrar att ha det så. Män är idag inte intresserade av långvariga relationer, då riskerna med att skaffa en fru vida överstiger fördelarna.

Det första problemet vi ser idag är hur kvinnorna uppmuntras --av sina föräldrar, i skolan, och ute i samhället-- till att göra karriär. De skall studera, bli tävlingsinriktade, och sedan konkurrera med männen på arbetsmarknaden. En man kan givetvis inte älska en kvinna som han måste tävla med, och behöver ständigt hålla ena ögat öppet. Vaksam och orolig över vad kvinnan kan tänkas komma upp med för hyss. Istället för att förenas och gå samman, är de ute och tävlar med varandra på jobbet. Eftersom män är bättre på detta, tvingas de in i ett spel där kvinnorna ständigt fuskar. Orättvist spel skapar givetvis aversion gentemot kvinnorna. En arbetande kvinna är en lös kvinna, mannen kan omöjligt veta vilka relationer kvinnan har med andra män och till chefen på jobbet.

Kvinnan måste ständigt förtrycka sin kvinnliga natur om hon skall ut på arbetsmarknaden. Hon måste bli hård, tuff, aggressiv och manipulativ. Detta går helt emot hennes roll som moder och hemmafru. Konsekvensen av detta är att män tappar suget på att gå ut och jobba, eftersom alla platser ute i samhället är invaderade av kvinnor. Han tyr sig istället till porr, TV-spel och stannar i hemmet där han får vara ifred. Han håller kvinnor på avstånd, så att han skall slippa ha en motståndare i sitt eget hem, där han behöver få vila ut och återhämta sig.

En man kan inte känna kärlek för en kvinna som ständigt vill hävda sig och tävla mot honom. Kvinnornas intåg på arbetsmarknaden har gjort att kärlekslivet i västvärlden helt dött ut. Jag som kvinna har försökt att träffa män flertalet gånger, men finner ständigt att män är skadade av tidigare relationer, och inte längre kan lita på kvinnor. De är bittra och nedbrutna och frågar mig jämt om mitt arbete. Det finns överhuvud taget inte något annat som de vill diskutera med mig, annat än hur det går med min karriär. Tyvärr är många män idag lika vilseledda som kvinnor och förväntar sig att kvinnan skall vara tävlingsinriktad och satsa på sin självständighet.

Jag ser i dagsläget inte hur jag skall lyckas forma en meningsfull relation till en man som det ser ut idag. Istället ser jag massvis av vackra, kompetenta och duktiga män som är ensamstående, singlar eller separerade. Fantastiska män som mer än något annat förtjänar ett kärleksfullt hem och en familj, men som genom psykologisk krigföring och negativa erfarenheter väljer att avsäga sig detta.

Dessa hinder är stora och förödande, och jag funderar på vad vi kan göra för att skapa någon typ av förändring. Män tillåts inte längre vara män, och kvinnor har lurats till att agera som män sedan barnsben. Vilka åtgärder behöver tas för att vända denna subversiva utveckling, och hur har ni löst dessa så kallade "utmaningar" i era personliga liv? Vilka ytterligare hinder för familjebildande ser ni i er vardag?


Vänligen

Så du växte upp utan föräldrar och syskon som du delade ditt liv med dina första 18 år?
Minns du inte tiden tillsammans med dina farföräldrar du tillbringade som liten?
Att få berätta sina historier till barnbarnen när du blir gammal, vill du inte göra det?

Ska du sitta i ensamhet och prata med dig själv när du är 80? Vem ska lyssna på dig? Vilka skall du bjuda hem på söndagsmiddag när du är 70? Vem skall bry sig om dig när du blir sjuk och gammal? Somalierna från Rinkeby?

Vem ska minnas dig? Vem skall sprida din livshistoria in i nästa generation? Vem skall ringa dig och träffa dig när du är gammal och trött och inte kommer ut i samhället längre?

Många av er svenskar är totalt verklighetsfrånvända och saknar hjärta. Riktigt obehagliga, om jag får säga min mening. Vad lever ni för egentligen?

Själviska är ni, som vägrar dela glädjen med livet till en kommande generation. Tur att dina föräldrar inte är lika själlösa som dig, för då hade du inte kunnat sitta och skriva denna dynga på Flashback ikväll.

Jag författade ett längre svar men förkastade det då jag inte vill bli för personlig på ett ställe som Flashback där vi omedvetet lämnar digitala fotspår för andra att lägga pussel med. Jag nöjer mig med att tacka för din respons och konstatera att din bitterhet nått vägs ände. Jag blir ihågkommen för mina gärningar medan du blir ett gulnat fotografi i ett familjeskrin. Ta hand om dig.

Dina gärningar? Ingen bryr sig om dina gärningar när du är 80 år gammal och ligger på åldersomshem. De enda som kommer bry sig om dig när du är gammal är din familj! Spelar ingen roll om du uppfunnit hjulet eller ett nytt vaccin. Bara för att du är kändis, betyder det inte att någon verkligen bryr sig om dig!

Snacka om att vara uppblåst! "Jag är så speciell att jag inte behöver någon annan!" Efter högmod kommer fall, och faktum kvarstår att ditt DNA kommer utrotas ur genpoolen för evigt eftersom du tror att du står över naturens lagar.

Sa någon paranoid och högmodig? Tror du verkligen att folk bryr sig så mycket om dig att de sitter och försöker pussla ihop din identitet?

Kära nån.

Oavsett om du vill erkänna det eller inte, så är ju svenskar extrema på många sätt. Extremt liberala och individualistiska. Allt som spelar roll är festande, likes och mode. Flest singelhushåll, flest barn skapade på konstgjord väg, otroligt homosexuellt och icke-traditionellt. Detta gäller både svenska kvinnor som män! Karriärer, yta, osv.

Extremt ateistiskt, nihilistiskt och icke-troende folk. Frihet före allt! Till varje pris! Svenskar kan offra både själ, lojalitet, barn – allt – för "frihet"! Frihet är nonsens! Finns ingen frihet i det här livet! Man skall skaffa barn och bry sig om sin familj, men era uppblåsta egon kommer ivägen! Ni festar hellre och flänger världen runt för att ni inte klarar av tomheten inom er. Jag ser detta jämt och ständigt i den svenska befolkningen!

Jag är själv halvsvensk, men ibland har jag faktiskt extremt svårt att relatera till er!