Myten om hög inflation

Länka gärna till en artikel, på något språk, som visar att inflation i samhället ledet till bostadsbubbla.

I själva verket är det precis tvärtom. När jag köpte en villa i Nacka 1994, strandtomt, betalade jag 1.8 mkr. Inflationen var enorm och räntorna 16%, villor kostade ingenting.

Om man köper samma villa nu betalar man 15 mkr. Inflation och räntor är noll, huspriserna högre än någonsin.

Det är ett sätt att se på det. Den som har problemformuleringsinititativet vinner alla debatter.

Ge gärna exempel på något land i väst som strukit nollor i valutan de senaste 50 åren. I själva verket är det oerhört sällsynt, sett i mänskligt perspektiv som 50 år.

När jag var liten ca 1970 så kostade en Schweizer-Franc 1 kr. Nu kostar den 9.37 kr. Ändå när du åker till Schweiz så kostar bara deras McDonalds 60% mer än i Sverige. Hur förklarar du det?

Big Macar har väll blivit mindre eller så har mina händer blivit större.

Man kan förstås fortfarande ha åsikter om hur inflationen beräknas. Man kan också ha åsikter angående dessa beräkningars effekt på saker som kreditexpansion och statsskuld.

De flesta som klagar fastnar dock i sina försök att omdefiniera ord. Ingen vettig person köper argument från personer som inte kan acceptera grundläggande saker som vad ett ord betyder.

Jag länkar inte till någonting eftersom det räcker med att tänka själv.

Du har haft fel och nu har du fel igen. Du nämner 1994. Det året var inflationen noll. Noll! Iallafall avrundat (den var 0,32%).

Pga krisen i Sverige som slog till -92. De glada dagarna var över.

Fast du räknar förstås inflation med KPI och tror att Sverige har reell tillväxt. Då vet jag att inget går fram.

Här är inflationen, din lilla halv-lögnare:
https://www.scb.se/contentassets/85a1d90c8f724b5ab3b5d71ca9f8e3ed/inflation-diagram-1.png

Vad inflationen var 1994 när villan såldes visste man inte samma år, men åren precis innan var de över 10% flera år. Den som sålde till mig hade bundna räntor 16%, de bands 1991, och han betalade 16000 kr per månad bara i ränta.

Hög inflation tidigt 90-tal gav höga räntor och låga bostadspriser. Nu har vi låg inflation, låga räntor, och därför höga bostadspriser. Dvs tvärt emot vad du tänkte fram själv.

Jag kan ha förståelse för att den som ska köpa en lägenhet ser hur den stiger från 1mkr till 4mkr på 10 år inte kan få ihop det med att inflationen anses extremt låg.

Jag kan också har förståelse för att man blir irriterad på riksbank och andra som med motivet "vi måste få upp inflationen" satsar på noll-räntor. De borde inte ignorera bostadspriserna i sina kalkyler, och deras handlande ger själva verket mer bostadsbubbla.

Personligen tycker jag det är helt rätt att ignorera tillgångar i kalkylen. Att folk som regel inte förstår att tillgångar kan (och ofta gör) öka mer än inflationen är inget man behöver bry sig om. Folk är korkade och har som regel taskig koll på hur saker fungerar samtidigt som de tror att de är smarta och har bra koll.

Det jag saknar är att man inte väger in lönerna i inflationen tillräckligt. Gjorde man det så skulle det fungera som en garanti för att räntan inte kommer gå upp om inte lönerna gör det. På så vis eliminerar faran med att räntan stiger utan att lönerna gör det.

Antagligen kommer lönerna gå upp vid ökad inflation. Men det är inte garanterat.

Vill man verkligen öka inflationen borde man satsa på löneökningar inom offentlig sektor. Där bestämmer politikerna. Det skulle dra med sig privatsektor . Det vore effektivare än att köra noll-räntor.

Varning för lite längre utsvävning i ett sidospår här, detta är så pass viktigt och tråden är ganska bred.
Sverige har världens högsta skatter mot produktion - i synnerhet från första kronan, dvs exempelvis mot de allra lägsta lönerna. Det är detta som är unikt. Ja, det tillsammans med att den svenska befolkningen i stort helt enkelt inte begriper situationen (vilket såklart hör ihop; folk skulle inte acceptera det om de förstod det - det finns inte en chans).

En vanlig misstolkning som låter folket hålla fast vid förvirringen är just det faktum som du skriver; vid försök att mäta totalt skattetryck (inte helt generaliserbart) går det att komma fram till siffror som visar att Sverige hoppar lite upp och ned bland topp 5 högsta skattetryck i världen. Det innebär såklart alltid rysligt hög skatt, men då finns det alltid andra länder att jämföra med. "Ahmä, Danmark ligger ju lika högt". Problemet är att det är en orimlig aggregering. Anledningen till att Sverige inte krossar Danmark i uträkningen är just det faktum att Sverige premierar arv. Vi har därför 0 arvskatt, 0 förmögenhetskatt och mycket liten fastighetsskatt. Detta är mycket, mycket ovanligt, och drar alltså ned totalen rejält trots det enorma skattetrycket mot produktion. Men vi kan ju inte låta det faktum att Sverige premierar monetära och politiska arv användas som argument mot sig själv!

Den kanske ännu vanligare misstolkningen är att titta på kommunal skatt. Vi har inte låga kommunala skatter, men de är heller inte helt enorma. Så folk tittar på sin kommunalskatt på kanske 18% brutto -> netto och tänker att det rent av inte är så himla mycket värre än vissa delstater i USA. Dessutom används kommunalskatt till 80-90% till saker de flesta är överrens om att betala, som vård. Folk missförstår situationen och tror att det är detta som gäller upp till "höga" löner, och att det sedan handlar om några procent statlig skatt pålägg.

Det är inte kommunalskatt som smäller från första kronan vid förvärvsarbete, det är statlig skatt. De fattigaste av fattiga arbetare betalar likt förbaskat 31.4% från första kronan.

Situationen och missförståndet är så bisarrt att jag kan ta de mest pedagogiska av pedagogiska exempel:
Vid alla löner under 50 000:-/månad utgör din statliga skatt från första kronan (som folk inte fattar att den finns) över hälften av din totala skatt. Fundera (eller titta) då på hur den situationen ser ut för låginkomstagare. För att återkoppla till ditt exempel med 40-65 åringar är det alltså ett missförstånd, på så vis att även vid höga löner slår den där statliga skatten från första kronan fortfarande ut hälften av all skatt de betalar. Dvs samma raka skatt som slår (procentuellt) lika hårt oavsett hur lite du tjänar.

Vad är denna enorma skatt kopplad till då? Återigen är situationen så bisarr att det går att göra extremt pedagogiska exempel:
Allmän löneavgift var en gång en avgift på 1.5% för att på något vis finansiera EU-medlemskap. Behovet för detta försvann, men det gjorde inte posten. Istället blev allmän löneavgift en skatt. Idag är den 11.62%. Vad finansierar den? Allt och inget. Den trillar rakt ned i skattekistan utan koppling till något alls, det är därför den nu tekniskt måste benämnas skatt istället för avgift (notera att den fortfarande får kallas "allmän löneavgift", vilket såklart är ett bra sätt att lura samhället kring vad det är för något). Dessa 11.62% betalas alltså första kronan, dvs av alla producenter, inklusive dem med lägst lön.

Ett annat noterbart exempel, som borde vara ett dåligt skämt: vi har en specifik skatt mot kapital som är ganska hög i Sverige, och det är vanlig kapitalvinstskatt på 30%. I praktiken rundar vi dock detta, eftersom vi har ISK samt lägre kapitalvinstskatt på bostäder (ca 22%).

Men släng ett öga på den siffran. Dessa höga 30% kapitalvinstskatt - som vi alltså i praktiken rundar, tack och lov - är fortfarande lägre än statliga skatten från första kronan vid förvärvsarbete.

Inget västland har haft hyperinflation senaste 50 åren så det har inte varit aktuellt. Men i t.ex. Venezuela och Zimbabwe har det gjorts i omgångar.
https://www.dw.com/en/inflation-hit-venezuela-to-remove-five-zeros-from-currency/a-44829497
https://www.outlookindia.com/newswire/story/zimbabwe-removes-12-zeros-from-currency/653200

Ingen diskussion jag deltagit i. Jag bara kommenterade att centralbanken har obegränsad kapacitet att köpa dasspapper så någon stor kollaps i tillgångsvärden ser jag inte.