Citat:
Ursprungligen postat av
Lund-NoGo-zone
Oavsett sida i diskussionen så är det ett faktum att en 25-åring som behöver en liten lägenhet i Stockholm måste kunna betala 2 mkr.
Nej, de måste kunna betala 300 000:-. Har de inga pengar måste de alltså hosta upp ett lån på 300 000:-, via föräldrar eller annan långivare eller en kombination.
Det i sig är ju inte så himla orimligt. Det tråkiga är då förstås att de satt sig i en djup skuld, eventuellt mot flera parter, och vad de fått på tillgångssidan är en rätt att beträda en lägenhet. De äger inte mark, och de äger inte ens en byggnad. Har de otur (eventuell formulering: otur när de tänker) äger inte ens bostadsrättsföreningen någon mark, alltså marken fastigheten står på där det enda du har är rätt att tillträda en lägenhet.
Utsikterna med en sådan start i livet är inte överdrivet optimitisk, med I-landsmått mätt.
Citat:
alla andra generationer har haft det billigare
Detta kan vi ju dock relativisera för att kanske hamna på en korrektare nivå. Dessa 25-åringar föds i ett land som på ett
världsunikt sätt bestraffar produktion av värde. Det vill säga som på ett
världsunikt sätt begränsar 25-åringen från att använda sin ungdom, hjärna, fysik, vilja, talang till att genom att skapa värde åt andra transformera sitt humana kapital till monetärt kapital. Det suger ju, för alla 25-åringar som föds utan monetära eller politiska arv. Varför skulle man dessutom födas i Sovjet, eller jag menar Sverige?
Relativisering är att 25-åringen kunde ha fötts i en faktiskt bananrepublik, istället för det Sverige som försöker sitt bästa att approximera en bananrepublik, men där folk generellt inte svälter.
Och varför jag vill göra relativiseringen är att vi hamnar ganska fel om vi pekar på att tidigare generationer i Sverige fått mer av en räkmacka, det blir en knasig sak att jämföra med som inte ger något. Den svenska moderna styrningen
handlar ju om att premiera arv - monetära och sociala (politiska) arv. Ett sovjetiskt, eller jag menar svenskt, sätt att diktera kapitalflöden mot arv. Att då säga att en yngre generation får sämre förutsättningar än den äldre - den som de facto politiskt förvaltar gammalt kapital - blir lite goddag yxskaft lollboll. Det blir ett horribelt mätetal som bara kan peka åt ett håll.