Jävlar, vad folk chansar här i tråden. Ämnet har diskuterats tidigare:
https://www.flashback.org/t2807323
Länken här ovanför går till en tre år gammal tråd.
• Läs den tråden. Den är bara fyra sidor lång, men innehåller det mesta om hur the chain of command ser ut för en kärnvapenattack, vilka slags kodmeddelanden man byter mellan Commander in Chief (presidenten), militärledningen och de förband som s a s sköter själva avfyrningarna.
• Kontentan är: Om presidenten vill beordra en kärnvapenattack, så kan han göra det. Ensam.
Systemet är designat för snabba beslut. I praktiken är det ett antal värdemenyer - The Black Book - som anger i vilken ordning som hela eller delar av the nuclear triad (de tre delarna - de landbaserade kärnvapnen, det strategiska bombflyget och de kärnvapenbärande ubåtarna) ska aktiveras.
• När man kört igång processen finns ingen återvändo. Det finns ingen militärbefälhavare som kan lägga in ett veto mot presidentens beslut. Om försvarsministern inte håller med, kan presidenten avskeda denne. Om ersättaren tycker likadant, kan presidenten ge även denne sparken - och så kan det fortsätta tills presidenten hittat någon som är villig att exekvera ordern.
• Den enda faktiska broms som finns i systemet är Section 4 of the 25th Amendment. Om man (vicepresidenten och andra nyckelpersoner) bedömer att presidenten inte är kapabel att fullfölja sitt uppdrag, så kan presidenten avsättas.
Det finns ett antal historier om Richard Nixon, som hade ett ganska rejält problem med spriten.
Nordkorea sköt ner ett amerikanskt spionplan i april 1969 och 31 amerikaner dödades. Nixon blev galen av raseri och beordrade fram planer för anfall med kärnvapen.
I en dokumentär om händelsen intervjuas amerikanska piloter, stationerade i Sydkorea. En av dem, Bruce Charles, berättade att han fick beredd-order att flyga in med sin F-4 Phantom och fälla en B61-bomb på 330 kiloton över ett nordkoreanskt flygfält. Då skulle han genererat en smäll 20 gånger kraftigare än Hiroshima.
Henry Kissinger, som var Nixons internationelle säkerhetsrådgivare, ringde till Joint Chief Command och bad dem att hålla fingret borta från avtryckaren tills morgonen efter, då Nixon nyktrat till.
• Presidenten memorerar ingen kod, som någon yrat om i tråden. Den kod som existerar i beslutsfattande led, finns till för att identifiera presidenten - för att man ska vara säker på att den som ger ordern verkligen är presidenten. Koden är präglad på ett plastkort, kallat the biscuit.
Det här kortet bär presidenten och vicepresidenten alltid med sig. Skulle det skorpa till sig, får responsen inte hänga på att presidenten tappar minnet eller vänder på ett par siffror i stressen. Det är ju inte direkt bankomatkortet vi pratar om här...