Hur står det till med den psykiatriska öppenvården?

Är det brist på resurser inom psykiatrisk öppenvård?

Jag hör så olika historier. Vissa får aldrig in foten där, vissa får kanske gå dit 5 gånger, vissa får hjälp i årtionden. Inte sällan är rör det sig om personer som utåt sett verkar ha samma problem ungefär.

Så. Är det någon som vet hur detta fungerar? Hur prioriteras folk?

Är det slumpen vilka som får hjälp, eller finns det en tydlig prioritetsordning?

Åkte in akut där för 2 år sen, Fick hjälp snabbt och idag är jag fri från ångest och depression vet inte dock hur det är för andra

Den är nedmonterad sedan länge. När jag började fanns 3 läkare på ca 70 000 invånare ca. Dee minskade till 1. Och nu finns det en läkare på måndagar, och "Skypeläkare" emellanåt" (som sitter utomlands och jobbar). Receptförnyelse fungerar max 50% av gångerna. Man blir aldrig kallad utan får göra en ansökan. Sen gör en överläkare på länssjukhuset en bedömning på måndagar om vem som skall få komma intill. De som tänker ta sitt liv prioriteras där jag bor. Behöver man akut hjälp så måste man ringa och boka tid minst en dag tidigare. En bekant som var akut sjuk, och hans fru fick med honom akut, fick inte ens komma in. Han åkte hem och tog livet av sig.

Att vara ny och komma intill har jag knappt hört talas om nu för tiden. De brukar bli hänvisade åter till vårdcentralen. Kommer man intill så är åtminstone sköterskorna och sekreterarna jävligt bra. De är dock uppgivna.

Gick t vuxenpsyk i kommunen jag gick i gymnasiet i innan studenten, dom sa att jag hade depression och ångest & skrev ut något för att hjälpa mig sova för hade sömnproblem efter avtändning av drog. Iaf, hörde ingenting från dom efter det. Dom sa att dom skulle sätta upp möte för mig osv men inget hände. Fick inga mail, sms eller samtal. Fett värt pengarna.

skypeläkare som jobbar utomlands va?! oj det låter värre än på min tid, fy vad sorgligt att det har blivit så.

Det är lång kö till psykiatrin och behövs mer resurser dit. Tanken är att vårdcentralen ska ta hand om patienter med lättare till medel ångest och depression. Om dom inte blir hjälpta av den behandlingen dom får där (träffa läkare, få medicin, träffa kurator/psykolog) så skrivs remiss till psykiatrin. Men det finns ju många som tror att man ska kontakta psykiatrin direkt vid första tecken på psykisk ohälsa och så funkar det ju inte..

Psykiatrin ska ju ta hand om alla med djupare ångest, depressioner, bipolaritet, psykoser osv..

Är själv inskriven sen snart ett år tillbaka. Har fått andra mediciner och kurator. Väntar på trauma behandling för min ptsd.

90% av patienterna är antingen efterblivna eller hypokondriker som inte ska ha hjälp egentligen så det har varit dyrt därmed nedskärningar & effektiviseringar.

Vilka är det som ska ha hjälp nu då? om du är insatt.

Jag är genuint nyfiken. Jag tycker nämligen att det verkar väldigt oklart.

Jag får fantastisk hjälp! Terapeut 2ggr/månad med möjlighet till tätare besök om måendet suger. Psykiater var tredje månad för medicinuppföljning. Kontakt med t.ex. arbetsterapeut och dyl. vid behov t.ex. för att få bolltäcke. Möjlighet till flera olika grupper (dock ej nu under Corona), grupp för träning på recept en gång i veckan (just nu på utegym, annars på friskis). Blodtryck, puls och vikt var tredje månad, blodprov för att kolla vitaminer och allt sånt en gång om året. NPF utredning en månad efter att jag sagt OK till det. Underbar personal, och är det någon jag inte klickar med är det bara att säga till så byter de. Gått där lite mer än 10 år nu.

Har ADD, Asperger, GAD och recidiverande depressioner.
Antar att jag haft jävulsk tur!

Äsch, jag har redan gått i en massa samtalsgrupper och sånt. Hjälpte inte. Och nu skulle jag inte orka ta mig iväg till nån längre. Du låter rätt frisk? Ung, nydiagnisticerad och entusiastisk.
Får du göra bevakat urinprov också?

Över 40, varit i kontakt med psykvården länge, NPF utredningen är ny, allt annat är gammalt. Inte ett enda UP sedan det obligatoriska före NPF utredningen. Detta trots att jag alltid varit ärlig om att jag har en bakgrund som missbrukare Håller med om att gruppterapi sugetr och tackar därför nej, men möjligheten finns i alla fall. Entusiastisk är antagligen det sista adjektiv de som känner mig skulle använda, och frisk, nja, just nu har jag en relativt bra medicinkombo, och mår faktiskt bättre än vad jag gjort på länge, men att bli frisk från ADD och Aspergers är ganska omöjligt...

Typ min bild också, fast receptförnyelse fungerar aldrig. Intygskrivande fungerar aldrig. Inte utan upprepade samtal och påminnelser att de inte förnyat/skrivit i alla fall. Mediciner som inte kan sättas ut plötsligt, glöms bort i en veckas tid. Sjukintygen är inte helt ifyllda/felaktigt ifyllda/bortglömda. Allmän otrevlig stämning och vissa läkare är direkt elaka.