Citat:
Ursprungligen postat av
Mimmirider
Tack för att du tog dig tid. Minnet sviktar efter två års tid, sedan Fup var central. Har varit upptagen med annat.
Ja, vilken karusell. Vilket lidande och misär. Kan känna med Hanna och hennes utsatthet, men önskar ändå för hennes del, att hon vågade uppbåda mod istället för att boja fast sig vid det som är självdestruktivt. Att hon ville börja äga sitt problem, för flickornas skull, inte minst. Istället för att vika undan och ducka. Om hon har hjärnskador så blir det förstås en utmaning. Men verkar hyfsat välfungerande. Har trott att hon uppsåtligt ljuger, när hon aldrig helt minns de känsliga sakerna och aspekterna i förhören. Men jag kanske dömer henne fel? Vet inte?
Hennes bakgrund framstår som traumatisk. Hon borde bryta kontakten med sina föräldrar och separera sig från S, så kan barnen självständigt välja bo hos henne om de vill. Om de vill vara med S kan de välja det, beroende på hur han beter sig mot dem. Min åsikt. Hon väljer.
Nog ljuger hon alltid och undviker att svara när det hettar till och kommer till de avgörande frågorna. Svarar lagom luddigt och svävande eller inte alls. Skyller på dåligt minne, stress, trötthet, minnesluckor, spekulationer. Är ganska ointresserad av att samarbeta och delge information, levererar minimalt, är utpräglat misstänksam och på sin vakt. Dumtjurig.
Å andra sidan är hon skör och stresskänslig; fick uppsöka psykiatrin efter USA-resan. Förmodligen kvarstående effekter av en både långvarig och ovanligt djup depression. De åren lär inte ha passerat obemärkt förbi och hon får säkert kämpa hårt med att få ihop vardagen idag. Geocachingen har gjort henne gott och samtidigt tenderar hobbyn åt det fanatiska hållet, på liv och död.
SD har uttryckt att hon inte är som förut men tillräckligt frisk för att han ska vilja ha tillbaka henne. Ungefär så. Inte undra på att han försökte skydda henne från LWs obarmhärtiga sanningar och loggtjafs. Nu när hon äntligen var på väg att bli starkare.
HD - nyckeln till ett bekvämt liv för honom. Och schyssta svärföräldrar får han på köpet. Ställer upp i vått och torrt.
Istället för att bryta kontakten med föräldrarna så kan hon göra ett försök till att möta sin konflikträdsla, säga ifrån och tydligt markera sina egna gränser vid behov. En frigörelseprocess i vuxen ålder.
Familjen uppfattas som sluten, man trippar på tå för varandra och pratar hellre om vädret i Ö*ebro än mordet på svärsonens älskarinna. Ingen i familjen vill veta för mycket, man tystar ner sånt som kan väcka känsloreaktioner.
Föräldrarna verkar åtminstone ha en fin kontakt med barnbarnen och det är positivt.
Ser en medberoende kvinna med kolossalt låg självkänsla, där en upplevd tacksamhetsskuld står i vägen för frigörelse. Van vid hans udda och barnsliga personlighet, trygg med den. Hon får känna sig betydelsefull som ledsagare och bullmamma, samtidigt som han erbjuder henne trevlig samvaro i skog och mark, skratt, hemmasnickerier, liv och rörelse.
Olyckligt är det att hon efter så många år inte klarar av att se igenom falskheten och upptäcka hans oförmåga till sant givande. Liksom SD saknar hon kontakt med sitt känsloliv och förväntade instinktiva reaktioner uteblir.
