Undertecknad har allt arbetat i en liten butik på landsbygden i en avsides del av landet under en kort period i hennes unga dagar när hon var sitt allra sötaste och piggaste jag.
Kan instämma i det kvinnan i artikeln pratar om. Kunder som skickar vänförfrågningar på sociala medier, som tar ens trevlighet som inviter, som dröjer sig kvar i butiken.
Och vet ni vad, det var svenska män!
Svenska män 20-40 år äldre än Telgetoka som skulle vara lite skojiga och flörtiga på sitt egna otäcka lilla vid, inte alls charmant.
Telgetokas analys av det här var ett de blev förtrollade över att en sån söt tjej var så trevlig mot dem, så förtrollade att de inte förstod att trevligheten ingick i arbetsuppgiften (för att det är ens jobb i en servicebransch) och jag ville göra chefen nöjd.
Det fanns många asylsökande på den här orten också, av dom utsattes jag aldrig för något opassande. True story!
Med vänlig hälsning,
Telgetoka