Är guld verkligen värt något?

Pinsamt hur dåligt pålästa en del är. Ändå hävdar de sig.

Var fan skrev jag det? Hur står det till med läsförståelsen? Då tar vi det från början.

Förut var guld valuta för våldsmonopolet bestämde det. Sedan bestämde våldsmonopolet (staten) att FIAT var bättre. Centralbankerna har guld som backup i fall att man skulle behöva antingen dumpa det och göra guldet värdelöst. Eller i fall man måste återstarta FIAT systemet för man strulat till det med för mycket printing.

Hade våldsmonopolet bestämt sig för platina som backupvaluta så hade alla goldbugs varit platinabugs.

Hoppas du förstår nu. PMa gärna om något är oklart.

Din första mening lyder "Guld är värdefullt för att centralbankerna har lagrat det"...

Jag menar den andra meningen.

Du kan ju inte bara ta den ena meningen i ett stycke och avgöra vad andemeningen är genom den.
Läsförståelse som sagt.

Ska inte meningen kunna stå för sig själv? Det är bara att läsa innantill. Eventuella "andemeningar"
framgår inte riktigt.
Vad finns det att förstå i den meningen frånsett vad som som just står där?

Hur uppstår "bred" kreditexpansion om varje "sedel" ska ha motsvarande uppbackning i guld? Även om det finns 10 % guld som täcker upp för mängden "sedlar" i systemet, så skulle det innebära att en väldigt liten klick människor får låna pengar (samtidigt)? - Till skillnad från fractional reserve banking, där siffran är oändlig och alla kan låna så länge de har kreditunderlag

Skulle du själv vilja gå till banken i syfte att låna pengar i ett system som är helt eller till stor del backat av guld och höra bankiren säga "tyvärr Herrn, alla pengar är utlånade och vi har inte mer guld som backup...så du får ta en kölapp och vänta på att Andreas Hansson betalar av lite extra på sitt billån" ?

Ja, ett sådant samhälle skulle jag absolut vilja leva i. Då hade kanske folk tagit lite mera personligt ansvar för sin ekonomi istället för att låna till exakt allt och driva upp priserna på t.ex. hus för oss som faktiskt bara lånar om vi absolut måste och tvinga oss att betala deras skulder när de överbelånar sig och sen dessutom inte klarar av att betala tillbaka.

Det är inte korkat att låna till konsumtion - det handlar bara om värderingar. Vid konsumtionslån så gäller istället att man vet att inkomsterna är tryggade för att finansiera kostnaderna för lånet och amorteringarna. Jag personligen lånar bara för investeringar just nu, men jag kan tänka mig att låna för konsumtion också om det skulle behövas.

Faktum är, att jag skulle föredra att låna till konsumtion (till en viss gräns) eftersom att betala cash rakt ut innebär dåligt kassaflöde. Jag betalar hellre lite mindre nu som blir att betala lite mer över tid, än att betala allt direkt och strypa the big pile of cash i en handvändning. Så det sista alternativen innebär att betala mer samtidigt som det innebär en lägre risk under förutsättning att dina inkomster inte upphör. Så man kan säga att det är riskhanteringen som är min preferens och att frigöra ÄNNU MER utrymme för investeringar.

Om du lever enligt ditt önskemål, vad hade du gjort om banken sagt nej till både ditt huslån och ditt billån? Skulle du verkligen skåla med din fru och tacka banken för sitt beslut eftersom det skulle leda till att kreti och pleti tar mer ansvar över sin ekonomi? Samtidigt som frun din ilsknar för att hon är trött på köket 2x2 kvadratmeter...?

Jag hade väl haft råd med ett dubbelt så stort kök från första början om det hade varit svårare att låna, då huspriserna hade varit mindre än hälften antagligen, så frun hade nog varit nöjd ändå.
Det blir en gömd inflation på varor som folk gärna lånar till pga den låga ränta och att du i praktiken kan belåna dig upp till öronen och lite till oberoende av dina inkomster. Ny mäter ju man lägligt nog inte inflation på sådana varor, speciellt huspriser då, så det blir jävligt missvisande med ett mål på 2% inflation när de flesta måste ta lån för att ha råd med ett boende som kostar en stor del av lönen när i praktiken vi haft bra mycket mer ökade kostnader pga att fan och hans moster lånar summor långt över vad dom borde.

Med en ökad inflation så stiger ju lönerna också så viss kompensation för stigande priser får du där. Däremot är ju huspriserna ett elände och det är en trögrörlig marknad (långa cykler), så när den marknaden går in i en konsolidering (om den inte redan gjort det) så kommer de minskade låneutrymmena på bostäderna att strypa den delen av konsumtionen som är baserad på belåning av fastigheten. Och mot teorin att kredit höjer priser, så borde det här scenariot isåfall reversera priserna och den allmänna prisnivån sjunka? Men motkraften blir ju då den underliggande inflationen så sannolikt kommer den "allmänna prisbilden" att stå stilla, eller stiga sakta även i det scenariot.

Så vad du skulle få ut som en fördel på lång sikt är att en stagnerad fastighetsmarknad inte blir "lika dyr" när alla andra trender "kommer ikapp" fastighetsmarknaden. Så i slutändan har du kanske en situation där ett hus inte kostar 10 gånger årsinkomsten utan 6 ggr årsinkomsten.

Ponera då att du lever i ett "guldsystem". Då hade varken kreditexpansionen eller fastighetshaussen förekommit, åtminstone inte i den skalan vi har nu. Du hade fått spara ihop till din konsumtion och ditt husköp. Så i slutändan är du "worse off" ändå eftersom din "marginal benefit" i "guldsystemet" understiger din "marginal cost" eftersom du inte kan låna till din konsumtion/husköp. Så mot bakgrund av att din levnadsstandard ändå är skit de 20 år du nu måste spara till huset (och leva med låg standard gällande allt annat) - är det inte då bättre med en kreditexpansion som ändå "löser sig" på sikt när alla trender jämnar ut sig (när fastighetsmarknaden konsoliderar och sänker priser tack vare minskad kreditkonsumtion?)?

Guld har ett värde som hedge mot devalveringar och inflation som med tiden ofta kommer med fiat. Papperspengar garanteras av motparten staten så det gäller i så fall att välja sina allierade noga. Kanske främst fungerar guld som hedge mot vissa staters kroniska budgetunderskott där många centralbanker lagrar det som en alternativ och ganska likvid tillgång.

Om sen allt kraschar (tänk krig) rasar guldets relativa pris mot livsmedel och basvaror ganska dramatiskt. Poängen är nog då att värdet ligger i att det är enkelt att lagra samtidigt som landets pappersvaluta blir ännu mer värdelöst. Men i Turkiet, Venezuela mm tror jag många gick över och bunkrade dollar, så nog finns det konkurrens.