Längdskidsäsongen 2020/2021

Läkarstuderande Lundgren fixar biffen:

Svahn är dock nyss fyllda 21 och ska genomföra åtta tävlingar på tio dagar - utan tillgång till fysio. Visst är hon en vinnarskalle utan dess like, men hon har nog aldrig ställts inför en lika tuff utmaning tidigare. Hon är säkert med i toppen efter de första tre etapperna i Val Müstair, men bör falla tillbaka under andra halvan av Touren. Jag gissar att Linn är rätt mör i kroppen inför Alpe Cermis, men det ska bli kul att se hur hon hanterar det. Kliv, kliv, överlev...

Även Jonna gör en intressant start. Hon känns mer solid nu på nåt sätt och har ju härdats i Världscupen under några år. Hon påminner lite om Ebba i att hon lätt blir ivrig och vill lite för mycket i vissa lägen, men det här ska kunna passa henne bra - det lär väl exempelvis bli lite mjukare öppningar i masstarterna nu när inte norskorna är med. Bara Sundling håller sig frisk nu...

Final climb blev en masstart inför fjolårets tour och är så även i år. Det är alltså inte nödvändigtvis vinnaren av hela touren som når toppen först.

Jag hade nästan förträngt detta. Som jag minns det var varken åkare eller tv-tittare speciellt glada över ändringen men man väljer alltså ändå att fortsätta med masstart. Trist.

Det närmsta TdS som Linn kört är ju ski tour 2020 där hon dock inte gick för fullt alla dagar. Men hon visade i alla fall att hon klarar mer än de flesta gissat och framförallt på distans har hon tagit ett steg framåt som jag ser det. Hon gick ju även till final i ”bergssprinten” i Åre även om krafterna inte räckte i finalen efter att hon gått i andra semifinalen.

Jonna körde ju TdS ifjol, men väggade halvt om halvt på första etappen efter att ha gått med i tätklungan lite för länge (Sen hade hon så dåliga skidor i sprintarna att det gjorde ont att se). Jonnas utmaning ligger väl i att prestera bra alla dagar. Någon monsterklättrare är hon inte heller, men en placering topp tio är inte omöjlig för henne (eller Linn, eller Ribom).

Det är ju alltid de som gnäller mest som hörs mest.
Med final climb som jaktstart så kunde man nöja sig med att låta Johaug köra ensam de åren hon var med.
Jag tycker det blev klart intressantare att faktiskt se vem som är bästa klättraren istället för att i efterhand räkna ut det. En sammanlagd ställning är inte svårt att presentera i rutan så med masstart så får man två tävlingar i en i stället för bara en tävling som inte sällan känts avgjord på förhand.

Vi får se hur Svahn går i distansloppen i Val Mustair. Beroende på ställning efter det finns valet att mest åka igenom Toblach(á Meråker ifjol) och lägga mer krut på sprint och masstart i VdF snarare än att bry sig om totalen. Fristilsintervallen men också fyra 10km på fem dagar kommer bli en prövning. Två klassiska masstarter är annars mumma för henne.

Jag kan faktiskt tänka mig att Svahn klättrar bäst av sprintarna. Hon är lite lättare i kroppen.

Jag tycker faktiskt inte att Svahn och Sundling är speciellt olika i kroppsbyggnad och vikt.
Sen tror jag inte just det som avgör kolla Nepryaeva och Pärmäkoski som är bra klättarare trots deras kroppsbyggnad

Owe, det är faktisk ganska stor skillnad på Linn och Jonna - överkroppsmusklerna finns ju på bägge, men Linn är 5-6cm längre än Jonna och mycket smalare/smäckrare över stussen - Jonnas underkropp påminner om starka skridskoåkare än Linns stuss och ben...

Likaså Pärmikoski kontra Nepryaeva, det skiljer en del i längd till ryskans fördel, men bägge har en stark och kraftig stuss/lårbensstruktur...
Jag tror Neppan är typ fem kilo tyngre än Krista...