Jag har kikat lite närmare på det land som kanske mest av alla blivit synonymt med nedstängningar, masktvång och poliser som jagar joggare på tomma stränder: Italien.
Hur ska vi utvärdera landets politik detta år? Att arbetslösheten gått i taket och fattigdomen brett ut sig som aldrig förr i modern tid vet vi redan, och med tiden kommer vi att kunna kvantifiera den situationen mer detaljerat.
Vad som är intressant nu är att generaldirektören för ISTAT (Italiens SCB), Gian Carlo Blangiardo, i måndags gick ut med uppgiften att Italien kommer att räkna in över 700.000 dödsfall under året (
https://www.tgcom24.mediaset.it/cronaca/istat-blangiardo-nel-2020-in-italia-oltre-700mila-morti-come-nel-44_26621126-202002a.shtml).
Ökningen jämfört med 2019 uppgår därmed till
minst 8,64%, men med tanke på att landets befolkning minskat med ca. 200.000 under året så är överdödligheten jämfört med ifjol
minst 10,78%. Frågan är: hur anmärkningsvärd är den ökningen och när inträffade något liknande senast?
Jag har gått igenom siffrorna år för år och kommit fram till att ökningar med mer än någon enstaka procent är ytterst ovanliga. Inte ens under Andra Världskriget ökade dödligheten med mer än 3,52% i absoluta tal (6,69% i förhållande till befolkningstalet) under ett år, det tragiska 1943.
För att hitta en värre siffra måste vi gå 102 år tillbaka i tiden, till Första Världskrigets sista år, då folk dog som flugor i skyttegravarna vid Isonzo, Piave osv.
Man kan alltså med fog säga att året som snart gått varit blodigare än Andra Världskriget för Italiens räkning, trots - eller på grund av - nedstängningar och andra mycket drakoniska åtgärder.
