Fredrick Federley levde med en dömd pedofil

Jag uttalar mig nästan aldrig om samhällsfrågor eller politik, men nu gick topplocket ang den så kallade ”pedofilskandalen” i C.
Det är obehagligt att se tassandet. Att kväll efter kväll tvingas beskåda fortsatta promotionsändningar på bästa sändningstid med berörda i huvudrollen.

Att se den stora personhänsyn som tas till vuxna människor, partiföreträdare och högbetalda politiker. Åtminstone i vissa kanaler. Till vissa politiker.
Samma typ av politiker som inte alltför sällan - på skattebetalarnas bekostnad - sjukskriver sig då det börjar osa hett.
Att på allvar behöva se kommentarer från partikamrater om stackars ”Annie”...”det här är svårt för Annie” och hur ”centern försöker vinna tid med att lägga locket på”.
Är det ”Annie” det är synd om? Eller Centern?
På allvar?

Är det inte svårt, milt sagt, för alla de barn som dagligen utsätts för grova kränkningar och sexuella övergrepp?
Som våldtas vid nattning? År efter år?
Hur kan man ens tänka tanken att försöka förhala utredningar, hota med sina kontakter på Säpo om orosanmälningar?
Eller att som ledare avfärda människor som försöker larma till sin egen ledning och hävda ”brist på bevis?
Eller tycka synd om sig själv (eller sin partiledare) för att hon fått en besvärande skandal på halsen?

Det är INTE synd om ”Annie” eller en politisk partiledning.
Ett tips till alla som nu främst tycker att ”Annie” har det så ”svårt” på grund av en skandal som först blev besvärande då den avslöjades:
Fundera i stället en sekund - en millisekund - på hur det är för alla miljontals barn som oavbrutet utsätts för vidriga övergrepp, i den tysta pandemi som heter sexuella övergrepp på minderåriga.
Nu måste jag gråta lite. Punkt.