Malcom Kyeyune på facebook.
Just nu är situationen i Amerika extremt kaotisk, och nyhetstäckningen här i Sverige lämnar som bekant ofta en del att önska. Jag tänker därför försöka skriva en eller ett par uppdateringar om utvecklingen, beroende på tid och intresse.
Stämningsansökan som Texas lämnat in har nu kompletterats av att 17 (!) andra delstater skrivit under. Detta i sig är faktiskt mycket uppseendeväckande, därför att ingenting liknande skett i USA sedan 1860-talet. Valresultat har utmanats, senast i Bush v. Gore 2000, men detta handlade om rösträkningen i en delstat, och var en rättsprocess mellan två privata parter (Bushkampanjen mot Gorekampanjen). Detta handlar istället om delstater mot varandra, vilket är långt mer allvarligt.
”Men det här handlar bara om Trump som är sur på valresultatet”, säger många i Sverige. Detta är en rent utsagt löjeväckande och barnslig beskrivning av det som pågår. Trump har inte förmågan att beordra republikanska delstater att göra eller inte göra saker. Han har i dagarna försökt att påverka deras agerande – bland annat har han försökt få vissa delstatsförsamlingar att skicka delegater de valt själva – men dessa försök har blivit nekade. Trumps personliga makt över partiet är idag tämligen begränsad, och vad vi istället ser är hur ett sorts inbördeskrig nu utspelar sig inom det republikanska partiet, där olika delar av partiet i princip förklarat krig mot varandra. Trump är en bidragande faktor till att det blivit så här, men han har idag inte makt nog att kontrollera utvecklingen eller att få inbördeskriget att sluta. Det kan till och med vara så att en uppmaning från Trump om att "sluta bråka" bara kommer att leda till att partiets väljare gör revolt mot Trump och istället flockar till en guvernör eller senator som säger sig vilja fortsätta kampen.
För att ge er en fingervisning om hur komplext läget är. Texas (en republikansk delstat) har stämt Georgia, en annan republikansk delstat. Arizonas (republikansk, ljusröd delstat) Attorney General har skrivit under stämningsansökan, dock med en mer begränsad formulering än de andra delstaterna. Samtidigt som detta sker håller kontot för Arizona GOP på att kalla Arizonas guvernör, Doug Doucey, för en förrädare (!) på twitter. Samtidigt som detta sker har en Senator från Georgia skrivit under stämningsansökan mot sin egen delstatsguvernör (!), och Ohio, en annan republikansk stat, har skickat en skrivelse till SCOTUS där man ställer sig på samma sida som de åtalade staterna, *mot* Texas (!). Detta är inte rött mot blått. Den röda sidan håller på att gå sönder i bitar.
Gällande stämningsansökan i sig. Det florerar en hel del ”fejk news” på detta område, folk som tvärsäkert uttalar att stämningen är löjlig/olaglig/det saknas bevis för ”valfusk”. Allt detta är antingen inkorrekt eller ämnat att förvirra situationen i onödan. Låt mig förklara Texas stämningsansökan i så enkla termer som möjligt. Texas hävdar inte att några andra delstater ”fuskat”. Texas argument är att andra delstater brutit mot USAs konstitution och/eller delstaternas egna konstitutioner i upptakten till valet, vilket skadar Texas intressen som delstat, då Texas inte brutit mot reglerna. Texas har faktiskt ett mycket starkt case i denna fråga, därför att det inte råder någon tvekan om att ändringar i regler för poströstning genomdrevs först genom delstatsguvernörer, sedan genom domstolar efter att delstatsförsamlingarna vägrat att lagstifta om ändringarna pga covid. USAs konstitution är tydlig: reglerna för hur elektorer väljs till presidentvalet bestäms av församlingarna, inte av guvernörer eller domstolar. Detta är inte en ”bevisfråga”, och allt snack om att det ”saknas bevis för valfusk” är således totalt bredvid poängen, därför att Texas inte hävdar något som måste bevisas. De gör en tolkning av lagen (ändringar i regler för poströstning som genomdrivits via domstol och *inte* genom lagstiftning bryter mot konstitutionen), som antingen är korrekt eller inkorrekt, vilket SCOTUS nu måste avgöra, om de inte väljer att avfärda fallet.
Gällande valfusk. Det svenskar behöver förstå är att USA just nu befinner sig i samma situation som Sverige gjorde ca. 2016-2017. Jag ser många människor som idag tvärsäkert hävdar att chefen för FBI eller den och den personen inom administration hävdar att det absolut inte pågick något valfusk alls. Ja, allt detta stämmer, men samtidigt finns det andra människor inom den amerikanska offentligheten (inklusive ordföranden för FEC) som säger att valfusk antagligen skedde. Problemet är dock att om vi tar Sverige som exempel så minns vi alla en situation där i princip hela offentligheten höll med om Sanningen med stort S – invandringen kostar inga pengar, det finns inga som ljuger om sin ålder, osv – och där alla som inte höll med avfärdades som galningar eller konspirationsteoretiker. Problemet 2016/2017 var dock att en allt växande andel av befolkningen redan tappat tilltron till de officiella källorna. Nu kan man ju i och för sig försöka argumentera för att DN och Socialdemokraterna är särdeles dåliga och opålitliga, medan Demokraterna och New York Times aldrig någonsin skulle säga några osanningar, men det är tveksamt om särskilt många amerikaner kommer hålla med dig. Samma katastrofala förtroendeförlust sker nu i USA, vilket gör att valfusk – precis som invandringens kostnader i Sverige – blivit en sådan där fråga där det inte går att säga ”lita på oss” eller ”lita på experterna”.
Slutligen finns det en faktor här angående ”valfusk” som man måste ha i minnet. De ändringar som skedde (enligt utsago på grund av covid) i upptakten till valet 2020 är av den naturen att de aldrig skulle tillåtas i Sverige eller något annat västerländskt land, på grund av sårbarheten för just valfusk. Låt mig understryka detta igen: *ingen* i Sverige skulle acceptera ens en *tillstymmelse* till samma totala brist på kontroll och uppföljning som nu blivit rutin i USA. Anklagelser om fusk skulle strömma till höger och vänster, sekunden du tillät något liknande. Det som faktiskt har skett – och ingen bestrider den här punkten – är att antalet poströster skjutit i höjden, medan antalet poströster som blivit ogiltigförklarade av olika anledningar gått ner till nästan noll, därför att inga kontroller längre sker. Om du tar bort i princip alla kontroller ämnade att se till så att de som röstar faktiskt har rätt att rösta, vilket många ställen i USA har gjort, så kommer förlorarna inte att ha något förtroende för att saker och ting går rätt till. Att tillåta poströstning utan någon egentlig kontroll över vilka som röstar är en demokratisk katastrof, och undertecknad sa faktiskt innan valet att konsekvenserna skulle bli en katastrofalt förtroendetapp för hela processen om ingenting gjordes. Så det som Texas kamp handlar om är i slutändan mindre att rädda Trump, och mer om att rädda sig själva. Om de förändringar som gjorts 2020 blir permanenta (och ingenting talar för att demokraterna vill avskaffa dem) så kommer republikanska väljares tilltro till den demokratiska processen – och till det republikanska partiet – att dö. Huruvida valfusk faktiskt skedde 2020 är mycket mindre viktigt än att det system som skapats kommer att ta död på den amerikanska republiken om det får fortsätta existera i nuvarande form.
Så, för att sammanfatta.
Ett: konflikten inom Republikanerna handlar inte bara om Trump. Den har nu vuxit och blivit ett öppet inbördeskrig där det inte är *garanterat* att partiet som sådant faktiskt överlever. Sannolikt gör det det, men ju längre den här krisen fortsätter, desto hårdare sargat blir partiet, och desto svagare blir sammanhållningen mellan de olika delstaterna.
Två: det mesta som sagts om lönlösheten i Texas stämningsansökan är falskt. Det spelar ingen roll att ”Trump förlorat 50 rättsfall”. Detta är ett separat argument utifrån en tolkning av den amerikanska konstitutionen, där ingen egentligen förnekar att det Texas säger ska ha hänt faktiskt hände, utan konflikten står kring hur detta ska tolkas konstitutionellt. Den som säger att han eller hon ”vet” hur detta kommer att sluta, eller ”vet” vad den riktiga tolkningen här är, ljuger för dig. Det är faktiskt så enkelt.
Tre: USA genomgår samma sorts snabba, katastrofala förtroendetapp för politiker och media som Sverige genomgick 2016-2017 gällande invandringsfrågan. Att vifta med motsvarigheten till Sandvikenrapporten här är därmed ganska lönlöst. Det spelar ingen roll om det som sägs är sant eller inte när alla redan slutat lyssna. Chansen att de som idag är arga i USA bara kommer ge upp och gå hem när de inser att de har blivit ”faktakollade” är ungefär lika stor som den var i Sverige. De som säger att krisen i USA nu är över uppvisar således en ganska bristfällig förståelse för allvaret i det som pågår i landet just nu!
Nedan följer en karta som illustrerar hur extremt splittrat USAs politiska klass är. Inte bara mellan delstater, utan även inom olika delstater.
Länk till inlägget.
https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=10157373386317117&id=64745211 6