Har lidit av depression i 7 år - bara att acceptera att livet aldrig ljusnar?

Allt är i ordning.

Planeterna är inte felplacerade, stjärnorna har inte satts fel, inte en millimeter.
Minsta stenen på månen ligger inte "fel" den heller.
Så varför ser man bara en massa fel här?
Det är solklart en mänsklig missuppfattning av av existensen, försök att se det så.

Testa att utforska saker som man kan göra dig på bättre humör, du behöver ju inte nödvändigtvis bli 'glad' av det.
Bara att det är någonting som gör att du inte mår dåligt. Alltså t.ex. en hobby, ett sätt att distrahera dig och vara produktiv. Känn en stolhet över saker du skapar eller gör, just eftersom att det är en stor prestation för någon med depression att göra något över huvudtaget.

Börja med något litet och försök att växa ifrån det till större saker. Har själv inte lyckats med detta, men t.ex. att skriva är något som gör mig distraherad och gör att jag kan koppla bort mitt dåliga mående för stunden. När jag är kreativ är jag som gladast. Bästa tipset jag fått både från psykiatrin och anda människor generellt.
Mitt problem är att jag saknar koncentrationen för att göra färdigt mina projekt, är något som jag jobbar på just nu.

Precis detta. Naturen har inga åsikter om rätt och fel. Vi är en del av naturen, alltså är det egentligen ingenting som är rätt eller fel med oss heller.

Kanske bara skärpa till dig och inse att livet inte blir bättre än vad man gör det till? Gnäll och gråt löser inget. Du kommer att vara deprimerad resten av livet om du inte bestämmer dig för annorlunda.

Och ja, det är så enkelt. Allting sitter i hjärnan och framförallt kvinnor har väldigt lätt för offerkofta. Förändra hur du tänker och du kommer att förändra ditt liv, annars kommer resten av ditt liv att bli samma mörka filt av självömkan.

Måste tyvärr flika in här livet suger rätt bra överlag...för de flesta. Och livet är verkligen inte lätt, även om det verkar som att det är så för vissa.. fasad! Ingen kan liksom ens ge ett bra svar på varför vi ens existerar på det här svävande snurrande klotet... jag menar...va fan...

För övrigt känner jag personligen två tjejer (som inte känner varandra) som anses mycket snygga och som båda hamnat på psykakuten för att de fick för sig att de är gräsligt fula och oälskbara... Vården är ju kända för att vara restriktiva med benzo-användning ...här var det typ kanyler direkt...
Samtidigt vet jag tjejer som inte skulle klassas som direkta skönheter av samhället men som är rent av gudinnor för att de för sig med rätt kemi.. Alla av manligt kön jag diskuterat detta med instämmer..

Det vi vet med vetenskapligt säkerhet är att det finns mycket vi kan göra för att förbättra vår kemiska status, utan att egentligen behöva må bra på vägen dit., vi behöver bara ta stegen dit. Depression är förrädisk för att det får en att glömma alla saker man faktiskt gillar att göra och alla schysta minnen.. och man tappar sin motivation för enkelt..
Går man till vården får man till 99% SSRI utskrivet.. känner inte någon som blivit lycklig av det...
Är din strävan att vara lycklig? Jag tänker att du inte hade reachat ut här om det inte någonstans vore så.. Gör det då till ett mål! Sen därefter är det en fråga om du är stark nog att ta dig upp, men det tror jag alla är med rätt kunskap och resurser. Det är lite som fängelsehålan i filmen "The Dark Knight Rises"... Filmens budskap i de scenerna är att Bruce Wayne har ett djupt syfte av att ta sig upp igen och det utgör hans styrkan, tappar man det så är det svårt.. och det gör ont att falla.
Vad är ditt syfte för att vara på topp igen?

'Just stop being depressed, lol' <- det här är i princip vad du skriver, och även om det du skriver stämmer in på en stor mängd av befolkning... så gör det inte det på ett bra antal av resten.

Självömkan är en stor del av det, någon som har en allvarlig psykisk sjukdom t.ex. lär inte sitta och tycka synd om sig själv.
De är för upptagna med att brottas med sina hjärnspöken.

Du har rätt att kvinnor(speciellt unga kvinnor) har en tendens i dagens samhälle att måla sig själv som offer.
Det är helt sant, men bara för att det händer betyder det inte att kvinnor ej kan vara deprimerade.

Sen är det en stor skillnad på att vara deprimerad samt att vara missnöjd med livet/generellt ledsen.
Man kan vara ledsen rätt länge efter att någon nära har dött, betyder absolut inte att man lider av en depression.

Att ändra sina tankebanor och programmera om hjärnan är precis vad terapeutiker ska hjälpa med.
De finns till för de som inte har kunskapen, energin eller motivationen för att ta stegen själv.
Metoden som de använder är att ge ledtrådar som eventuellt ska ge dig en bit självinsikt.
När man går till psykiatrin ska man inte förvänta sig att man bara kan sitta där och de fixar dina problem. Det mesta av jobbet är det DU som gör. Så den delen av ditt inlägg har några korn av sanning i sig.

Man finner ingen ihållande lycka från yttre omständigheter. Det är från ditt inre du finner sann lycka och glädje. När du finner det blir de yttre situationerna bättre och bättre. Det är ens ego (identifikationen med det yttre) som gör en olycklig. Lyssna på Eckart Tolle så kanske du finner en väg dit; https://youtu.be/QnZ83CSVWF8
Hans bok A New earth på audio: https://youtu.be/GyRTeZOPgzg

Undvik det som gör dig deprimmerad, även tankemönster. Om du har höga krav på dig själv så sänk dem. Slappna av och gör saker på ditt sätt, i ditt tempo. Om det är isamiseringen av Sverige som gör dig deprimmerad så rör dig i miljöer där du ser mindre av det. Konsumera mindre så du mer sällan tvingas ut i vansinnet. Aktivera dig själv. Sök inte glädjen i konsumtion.

Varit deprimerad sen ... ja lågstadiet . Så typ 25+ år , bara att leva med det eller dö. Kommer aldrig riktigt försvinna även om man försöker.

Jag har några tips.

1. Sluta omedelbart att jämföra dig med andra.

2. Blir en bra lyssnare

3. Acceptera andras åsikter och perspektiv. Utgå inte från dina egna tankar, ta istället reda på varför andra tänker som de gör.

4. Utbilda dig. Detta betyder inte att du nödvändigtvis ska skaffa dig en examen. De flesta böcker går att låna gratis från biblioteket. Utvidga ditt perspektiv. Läs saker du inte är ett dugg intresserad av. Jag lovar att du kommer att plocka med dig ett och annat, som kommer att leda dig till nya insikter.

5. Skaffa dig en meningsfull vardag. Bara du vet eller kan komma fram vad det är. Det behöver inte vara perfekt från början. Ett steg i taget mot att utmana dina tankar. Det kan ta 1 månad eller 5 år. Huvudsaken att du alltid är medveten om att ditt liv är ditt ansvar. Bara du kan förändra ditt liv. Att sitta och vänta på att något gott ska hända är bara slöseri på tid.

6. Läs följande böcker som start. (alternativt ljudbok om du inte tycker om att läsa än)

- De 7 goda vanorna - Stephen R Covey
- Rich dad, poor dad - Robert T. Kyosaki
- The Choice - Dr Edith Eva Eger
-How to win friends and influence people - Dale Carnegie
- Man's search for meaning - Viktor E Frankt


Medvetenhet, självinsikt och viljan att förändras kan ta en otroligt långt.

Lycka till

Kan intyga att detta har hjälpt mig också.
Här är ett av flera TED talk som behandlar ämnet
https://youtu.be/8kfGaVAXeMY

Våga ta steget, det är värt det. Som stycket också skriver, det är inget som utvecklar ett beroende. Den som hävdar något annat vet inte vad den pratar om.
Men det är naturligtvis viktigt att läsa på ordentligt innan man bestämmer sig för att gå den vägen.
Medicinen du får utskrivet 'dövar' känslorna medans med svampen går man till roten av problemet.

Fler och fler börjar vakna upp som tur är och inser detta men det måste uppmärksammas för vad som pågår idag är sinnessjukt och förstör många människor så att de aldrig någonsin blir friska. Man blir ofta anklagad som scientolog för att man tänker steget längre och inte så fyrkantigt. Det får stå för dom, jag tycker mest synd om dom.