Haninge 2020: mor och vuxen son levt isolerade i lägenhet i 28 år

Senaste åren pension tidigare ev. sjukpenning eller förtidspension.
Avundsjuk?

Om jag skulle ha en person liggandes sova på golvet skulle jag bli mycket irriterad, ja nästan hysterisk, så mamman måste ha haft ett otroligt tålamod.

Men hon kan väl inte få något arv så länge mamman lever eller kan hon det?

Varför är så ovanligt många engagerade och skriver i tråden? Kanske för att man är nyfiken på hur det egentligen ligger till och hur det har kunnat bli så här.

Det är ju allmänt känt redan, eller är du inte läskunnig!?

Jag var tidigare bekant med en dam som jag följde med till tandläkaren. Hon var ca 85 år och hade hemtjänst var dag. Hon fick uppgift på vad tandläkarräkningen skulle gå på. Hon såg då att hon inte skulle ha råd med detta. Om hon hade haft lite fler hemtjänsttimmar(inte alla så många), skulle hon ha fått tandläkarbehandlingen gratis tror jag det var. Men nu fattades det några enstaka hemtjänsttimmar för det. Nu fick hon gå hem med sina trasiga tänder. Efter en tid fick hon mer krämpor och hamnade på servicehus och då räckte omsorgstimmarna till så att hon fick tandvården gratis. Så kan det vara. Det här är ca 10 år sedan. Jag vet inte hur reglerna är idag.
Så jag menar att alla har inte råd att gå till tandläkaren. Har man bara sjukpension eller vad det nu heter kan det nog bli knepigt.

Instämmer helt. Ork till att slåss om pengar men inte till psykvård och omsorg för barnet. De flesta går vidare. Bearbetar saker som hänt i det förflutna.

Ska bli intressant att följa dessa, bäst att spara alla uppgifter. Som en dokusåpa. Blir intressant att söka på dem om ett år igen.

Vad kallades hon för, häxtanten? Kul namn hon blev tilldelad. Syns hon fortfarande ute i traskläder och skinnjacka med påsar? Är det innehåll från systembolaget i tro?

Nej det har du rätt i, jag har inte följt detta särskilt noga. Jag tror också att det finns omständigheter som vi fortfarande inte känner till. Diskussionen blir då (som så ofta på Flashan) hypotetisk och generell.

Jag förespråkar aktiv dödshjälp ja! Absolut. Men då kommer förståsigpåare som Farbror Sven och yrar om nazism och vill vara moralpolis. Klart att man ryter ifrån? Kärringen har låtit sin son plågas i 30 år och det är jag som är bad guy? Tjenare.

Ska vi göra något slags bokslut över ärendet och tråden hittills, så kan man konstatera följande:

Labil svensk underklass-kvinna skaffade sig kriminell arbetslös invandrare och bajsade ut 4 ungar varav 1 dog i cancer. De övriga 3 ungarna klarade ingen av dem av att ta hand om.

Dotter med psykiska problem och uppmärksamhetsbehov samt med en neger som sexleksak, fläker ut sig i media som hakar på för fullt, eftersom de inser att man kan vrida perspektivet till att bli "elaka män" och "utsatta kvinnor".

Ingen inlåsning har öht skett, utan det rör sig om en psyksjuk kärring med frisyr som ser ut som att någon kört 10000 volt genom henne. Hon hade noll auktoritet att uppfostra barn, och har lämnat döttrarna vind för våg medan hon inbillat sonen att han är en reinkarnerad kopia av den första som dog.

Omgivningen vittnar om brända möbler, våld och vidskepelse som gått överstyr.

Betänk vad liberaliseringen på 60-talet förstörde samhället.

Nej. Där måste jag säga att jag inte alls håller med. Jag har två barn med NPF som är vuxna nu. Dessutom hade deras pappa en jobbig depression, vilket krånglade till en hel del också. Visst, det VAR en ständig kamp. Och det är lite olika hur bra folk klarar av det. Men man har ju ett ansvar för att skapa en vettig uppväxtsituation för sina barn. Har man en destruktiv partner, så får man nog göra sig av med hen, för att barnen ska kunna må bra. Och det fick jag också göra, två gånger. Jag hade ingen bekymmerfri situation heller. Men man är tvungen att ta såna beslut när man har barn, för att se till att de har det bra.

Det finns många saker där som hon borde ha gjort - eller om hon inte orkat sökt hjälp för. Hon hade tre barn, men orkade knappt ta hand om ett av dem. Varför skaffar man då tre barn? Dessutom med en våldsam man? När skolgången inte fungerar, övergången till vuxenlivet inte fungerar (avsluta skola, jobb, egen lägenhet), hälsa/tandhälsa inte fungerar - det är redan tre saker som hon definitivt borde ha sökt hjälp för. Om man inte klarar av det själv så MÅSTE man söka hjälp, så att barnet får hjälp. Att inte göra det är ganska oförlåtligt. Det är en sak att inte orka, men en annan sak att envisas krångla själv istället för att söka hjälp.

Och tro inte att jag inte vet hur det är. Jag har haft det mesta med mina två NPF-are - skolvägran, alltså "hemmasittare", och flera år av ätstörningar också. Vi har haft det väldigt tungt. Men mina två har ett vanligt vuxenliv med jobb, en har t.o.m. högskolutbildning och partner. Och jag vet att jag kanske också borde ha sökt mer hjälp. Men det har då inte drabbat barnen att jag inte gjort det, utan snarare gjort att jag blivit lite utbränd.

Kanske hemligt nummer? Enligt systern så trängde ju mamman sig emellan varje gång hon försökte prata några ord med sin bror och förhindrade all kontakt. Visst, killen beter sig inte som en vanlig vuxen om han låter sig hindras av sin mor. Men vi vet ju inte varför han är så apatisk, om det kanske är mamman som har satt något konstigt i huvud på honom.