Citat:
Ursprungligen postat av
Quietdrive
Detta är ju en ekonomisk jackpot för dessa två. Det lär garanterat bli nån slags kompensation för att de "hängts ut" i media. Sen lär de få mer i bidrag bara att hjälpa dem ännu mer. De lär även få en finare och sanerad lägenhet betald av staten.
Fan vad gött att få 120.000:- av staten per år genom att bara sitta hemma. Hur fan lyckas vissa? Själv sliter jag ut min kropp för 300.000:- per år och inte en krona från staten. Känns som en sämre deal.
Oroa dig inte. Mamman kommer inte driva några processer.
Tycker du det verkar som att mamman söker medial uppmärksamhet och hjälp från staten mer än det mest grundläggande?
Hon kommer hålla sig undan så gott det någonsin går, är min främsta gissning. Skulle hon kunna se någon trolig ekonomisk vinst i att dra vidare ärendet i rätten så möjligen, men jag är mycket, mycket tveksam till det.
Det mest tragiska är att hennes son, dvs. mannen i numera 40-årsåldern, är den som faktiskt får lida mest av alla.
Hade han åtminstone tagits väl hand om av sin mamma och bott hemma hos henne utan att arbeta på grund av sin diagnos, hade det varit en annan sak. Då hade han haft ett fullt drägligt liv, långt bättre än vad någon brukare kan få på ett serviceboende eller gruppboende. Men uppenbarligen skiter mamman fullständigt i sonens hälsa. Hon är helt likgiltig inför hur han mår.
Hon saknar medkänsla, medlidande, samvete. Hon tar inget ansvar överhuvudtaget.
Det förbryllar mig hur så många inte kan se det helt uppenbara? Svaret ligger serverat på silverfat mitt framför er.