Haninge 2020: mor och vuxen son levt isolerade i lägenhet i 28 år

Men det kan vara så att soc. såg att det inte fungerade och ville att mamman skulle avlastas på något sätt och att mamman inte ville förlora sonen och därför övertalade dottern att flytta till fosterfamilj. Om båda systrarna flyttade samtidigt, står ju inte i artikeln.

Var det helt främmande för dej att det skulle ha förekommit våld i familjen när barnen var små?

Tar man barnet från skolan då, 12 år gammal? Förklara logiken.

Självklart har hon larmat men när sonen blivit 18- så finns ju ingen skolplikt eller krav eller tvång att utbildning o arbete måste ske.Han vill ha lugn o slippa jobbiga mänskor.
Det är hans val och han har väl funnit ett bekvämt vardagsliv med sin mor. Det är inga krav som ställs på honom och hon passar upp o försörjer honom.
Åren har gått och han har med tillbakalutat lugn haft sin dator,tv-spel och service, att tävla med andra ungdomar om studie eller arbetsplatser har han sluppit. Det trauma och våld han o syskonen upplevt är förbi och han uppskattar det lugna livet.
Han har vad han behöver,lugn och ro, och den hemska tiden med pappan finns bara i minnena.
Att mamman aldrig riktigt kommer över våldet hon drabbades av, är inte alls ovanligt. Man har överlevt misshandeln, och omgivningen tänker att nu har hon gått vidare.Vänt blad,och går mot ljusare tider.
Misshandelsoffer är ju olika och hur den djupt en misshandel påverkar,vet bara den utsatta personen. En del kan reagera precis som denna mamma,all energi och livskraft för att gå är som bortblåst.
Bara det är lugnt, inga bråk o trygg miljö så är man nöjd.
Ett annat känt exempel är Josefin Nilsson.
En del utsatta kvinnor ser ut att klara sig mycket bra, de lämnar bakom sig det tråkiga och blir energiska,talar ut och allt ser bra ut för henne.
Pang så kan det traumatiska välla fram, och allt rasar.
Det är svårbegripligt för omgivningen att förstå att de mörka upplevelserna dyker upp så många år senare- men så kan det bli.

– Hon fick mig att frivilligt gå med på att bo i en fosterfamilj och därefter blev även min syster placerad.
Verkar som att ena flickan flyttade lite senare. Märkligt att ingen hjälpte sonen när soc uppenbarligen var involverade.

Han kanske vägrade gå i skolan och ingen drog dit honom handgripligen.
Många barn totalvägrar.

Nej, inte det minsta. Varför skulle det vara främmande? Tvärt om, det vore mer osannolikt om det inte förekom våld. Och pratar vi NPS eller APS, så är ju våld en garanti, frågan är bara om det är psykisk eller både fysisk och psykisk. Det psykiska våldet finns ju alltid där, medan den fysiska är inte alltid en självklarhet.

Jag tror att han själv helst ville vara hemma.
Mamman gjorde kanske ingen större ansträngning för att få honom att gå till skolan.
Tror att det finns många orsaker till att det blev som det blev, inte bara en.

Några av ingredienserna för en lyckad psykisk & fysisk kidnappning av sitt barn i 28år!. Så man bara behöver sitta 48 timmar!

Kvinna, manipulativ, gammal knulletrasa, party party, sexuella relationer med poliser, vänstertänk (utåt sett), måla ut sina tidigare karlar som våldsamma, rött läppstift, schal 3 varv runt skallen, för liten skinnjacka, skinnbyxor, batik kjol under veckorna.. Sen på med offerkoftan!. = Brott kan ej styrkas!. Kvinna är offret!, belönas av staten, kärringen har aldrig haft bättre förutsättningar i livet!

Några av ingredienserna för att inte gå ut i friheten, för 28 års kidnappning!.
Karl
Arbetare
= Brott kan styrkas, P7 utredning, långt fängelsestraff, med psykolog hjälp.

Kolla in alla tokstollar som tycker synd om kärringen nu på bla Facebook..Skrämmande 🙄🤐
Sverige 2020!

Ett mycket bra svar/inlägg...

Jag tycker inte heller om att vi som visar någon liten förståelse för mamman, även om vi inte försvarar allt, (men saker är inte alltid så självklart svart eller vitt i livet,) ska 'klumpas ihop' som 'mindre vetande' och att inte begripa något...

Det är ju inte det någon av oss skriver, att vi inte begriper att detta varit oerhört grymt för sonen men vi inser, och ger uttryck för, att även mamman haft det svårt och nog gjort det hon trott, och kännt, som rätt att göra med en 'svår son' och i ett svårt liv för egen del..

Det är DET vi skriver...
Och det just för att vi ser en annan helhetsbild än vad många här vill göra...
Bara hata, hata..

Tror du inte på att systern har anmält? Det tror jag! Är det någon jag känner för förutom sonen så är det
systern!
Tänk dig in i hennes situation, hon var fullständigt oviktig och hamnade på fosterhem (eller om det var hos fosterföräldrar). Samtidigt kunde hon inte släppa hur brorsan hade det och anmälde det. Hon anmälde till socialen och gick dessutom upp till psyk och berättade hela historien. Vad hände?

Denna tjej blev sviken av hela släkten som inte ville kännas vid det. En ung tjej utan föräldrar blev nu utan släktingar också. Trots det så gav hon aldrig upp. Hon hade en kompis som bodde i närheten av brorsan som gav henne information om läget och hon kunde därmed hålla sig informerad. När hon får reda på att mamman är på sjukhuset så slår hon till hon går hem till brorsan och hittar honom i eländigt skick.

Denna tjej har ju varit helt jävla makalös duktig! Hon har struntat i vilka konsekvenser och skitsnack det har blivit för hennes egen del. Nu när allt har uppdagats säger mamman "vi är i behov av hjälp".
Vem fan kan de tacka för att de får den hjälpen? Jo, den makalöst duktiga dottern som aldrig gav upp!
Att grannarna nu börjat prata om vilken trevlig granne mamman har varit är ett jävla tramsande. De känner inte henne ö.h.t, de har inte varit utsatta för den ömma moderns omsorg. Det har däremot den kämpande systern och den nedbrutna sonen varit.

Finns det en hjälte i denna berättelsen är det systern. Det ska vi alla vara väldigt medvetna om. Vad hade hänt om inte hon hade ingripit? Ta aldrig det ifrån henne, och är det någon som känner morsan är det dottern och inte någon av grannarna som kallade henne både det ena och andra innan tonläget i pressen ändrade sig.

Finns det någon risk att det finns fler liknande fall runt om i Sverige?