Haninge 2020: mor och vuxen son levt isolerade i lägenhet i 28 år

Det är tack vare media frågan blir belyst dumhuvud. Börjar bli trött på sådana som dig. Nu vet du hur Sverige kan se ut, och att alla kan drabbas av misär och växa upp med det. Det är därför vi har en skollag och många andra lagar som uppenbarligen är helt TANDLÖSA. Den vuxne sonen har för övrigt inte ens några tänder kvar. Fortfarande är det mamman som är skyldig till att sonens liv blev förstört. Han har tappat sin ungdom, sina unga vuxna år och går nu in i medelåldern med absolut ingenting. Har han rätt stöd kan han kanske få uppleva riktig kärlek. Allt det har hänt tack vare att systern larmade media. Den du. Sug på den. Idiot.

Det är väl uppenbart att mamman är mentalt illa däran. Tror ingen tvivlar på det. Däremot har ju systerns utsagor tillbakavisats av flera vittnen, senast i Gott snack-podden idag där grannen beskrev det som lögner.

Mamman har inte en chans att göra rätt - hon följde sin tolvåring till skolan, då upplevde klasskamraterna det som konstigt. Hon följde honom inte till skolan - han var i skolan vissa dagar men inte annars.. Då var det hennes fel som inte tog honom i örat och släpade dit honom..

Sen fortsätter det i samma anda med varje val hon gjort..

Hoppar man sedan fram till senaste tiden tycker jag inte att det är svårt att se att det kan ha blivit kämpigare mot slutet. Hennes far (sonens morfar) dör förra året, många av oss tycker att en förälders död är påfrestande även om det varit att vänta. Kanske blev det dessutom lite extra saker in i ett redan belamrat hem pga affektionsvärde dessutom som spädde på en redan rörig boendemiljö? Sedan kommer hela Corona-kaoset på det.

Sett till det så är det inte osannolikt att en redan skör situation kan ha fått den där sista tuvan som stjälpte lasten pålastad.

Jag, precis som ALLA andra härinne VET inte. I det läget kan man försöka hålla sig lite ödmjuk och inte utesluta att människor kan ha gjort SITT bästa, men ändå inte uppnått ett helt lyckat resultat.

Vägen till helvetet brukar ju kantas av goda föresatser i många fall 😟

Suck vad bygger du dina antaganden ifrån?
Antisocial personlighetsstörning??????
Jobbar du med liknade fall?

Eller hur. Hinner och bryr mig inte om att kolla vem som citerat mig och vad alla hunnit skriva på 3 timmar. En jävla massa narcissistiskt dravel ser det ut som. Sanningen är att dom som sitter och skriver att mamman är en ”klassisk” narcissist med större sannolikhet är narcissister själva. Dessa brukar vara sådär extremt dömande och övertygade om att dom själva är förträffliga, samt väljer ut svaga grupper som är säkra att sparka på.
Som sagt, Lena Mellin och Oisin Cantwell borde skämmas som in i helvete för att dom hängt ut och hetsat mot (samt ljugit och spekulerat vilt om i värsta Flashback-anda..!) en 70-åring ensam kvinna med PTSD och hennes medelålders son med social fobi och Ptsd.

Exakt, samhället hjälper inte människor. Finns många som hoppat av skolan pga mobbning precis som mannen i fråga har gjort, inte fan gör samhället ett skit för dessa. Jag har jobbat frivilligt med människor i hemlöshet och inte ens socialtjänsten hjälper ju dom i Sverige!
Att behöva tigga till sig en plats på ett härbärge natt efter natt, vad fan är det för samhälle?!
Men det förfasar sig inte Oisin Cantwell över. Han t.o.m. påstod att mamman skulle ha Münchhausen by proxy (!). Helt utan att vara varken läkare, psykolog eller psykiatriker. Han påstod även att detta är det vanligare att kvinnor är. Enligt vilken statistik/forskning då? Och hur gamla är dom uppgifterna?
Det tycks ju ligga så nära till hands att kalla mödrar psykiskt sjuka medans det motsatta gäller för fäder som är hjältar om dom existerar.

Jag tror inte man ska lägga detta ansvar på systern.
Hon har redan fått sin beskärda del av lidande och jag tror sonen/brodern kan utvecklas som bäst genom ett eget boende med stöd av personal. Systern och mamman kan i ett senare skede när det har stabiliserat sej, komma och hälsa på ibland.

Hur vet vi, att han inte hade några tänder kvar? Bad systern honom att gapa, så att hon kunde undersöka honom?

Mamman har inte en chans att göra rätt - hon följde sin tolvåring till skolan, då upplevde klasskamraterna det som konstigt. Hon följde honom inte till skolan - han var i skolan vissa dagar men inte annars.. Då var det hennes fel som inte tog honom i örat och släpade dit honom..

Sen fortsätter det i samma anda med varje val hon gjort..

Hoppar man sedan fram till senaste tiden tycker jag inte att det är svårt att se att det kan ha blivit kämpigare mot slutet. Hennes far (sonens morfar) dör förra året, många av oss tycker att en förälders död är påfrestande även om det varit att vänta. Kanske blev det dessutom lite extra saker in i ett redan belamrat hem pga affektionsvärde dessutom som spädde på en redan rörig boendemiljö? Sedan kommer hela Corona-kaoset på det.

Sett till det så är det inte osannolikt att en redan skör situation kan ha fått den där sista tuvan som stjälpte lasten pålastad.

Jag, precis som ALLA andra härinne VET inte. I det läget kan man försöka hålla sig lite ödmjuk och inte utesluta att människor kan ha gjort SITT bästa, men ändå inte uppnått ett helt lyckat resultat.

Vägen till helvetet brukar ju kantas av goda föresatser i många fall 😟

Jaså har du sett detta med egna ögon? Möjligen filmat händelsen(erna)?

Om inte, så finns det två möjligheter:

1. Har systern sagt att det var så som du beskriver? = med största sannolikhet sant (men det förändrar trots det inte situationen att mamman skulle lida av NPS, och att mamman lider av NPS gör det mer eller mindre omöjligt att mannen skulle kunna ha hanterat henne som du beskriver)

2. Har systern inte har haft något ont att säga om pappan? = där har du med största sannolikhet sanningen, dvs. att det där om pappan är påhittad.

Bara det att han har tagit sitt liv talar snarare för att det är han som har varit grovt psykiskt misshandlad av mamman, och möjligen även fysiskt.

Så länge du inte har utbildning och erfarenhet inom området, tycker jag du skall tona ner lite.

Stockholmssyndromet torde förklara varför han inte gjort så även om han vore fysiskt förmögen att lämna lägenheten som han behagade. Pappan dog 1992, medan misären för sonen 2020 var omfattande.