Haninge 2020: mor och vuxen son levt isolerade i lägenhet i 28 år

Fortsättning del 5

Nu pratar de enbart med grannen. Han säger att det inte är så konstigt att syrran kom och tyckte att det såg bedrövligt ut. Med tanke på röran osv.

Aftonbladet har stått utanför men grannen skyddar från folk som vill komma in.

Grannen har sett mor och dotter stå och prata ”och sådär”. Mamman är rädd för att bli häktad, men han försöker finnas där för henne.

Risken finns nog att han också kilar vidare när modern dör. Hur ska han kunna leva ett liv utan henne? Tragiskt så det skriker om det.

Hur som helst så var ju detta uppenbarligen ett "icke-brott", vilket man väl anande från början. Det handlar helt enkelt om lite skruvade personer. Lite "hillbilly", fast i Sverige. Det lär orimligt att en äldre dam skulle kunna hålla sin vuxne som inspärrad mot hans vilja. Vilket ha för övrigt inte heller har varit, han har ju både varit med och handlat i butiker och ute och sparkat boll. Bara att lämna över ärendet till socialen och psykvården möjligen.
Det enda som återstår att utreda är väl varför ingen myndighet, t ex skolan, reagerat på detta. Eller försäkringskassan som försörjt mannen i alla år, de brukar ju vara kritiska i sin bedömning. Här har uppenbarligen Alliansens "arbetslinje" brustit.

Nej det är inte brottsligt att inte hjälpa sina vuxna barn, och ev brott som begåtts när han var omyndig är preskriberade.

Det jag har svårt att begripa i mångas resonemang här är att det är synd om mamman för hon har blivit misshandlad av sin man för 30 år sedan och är nedbruten. Då ska man ha förståelse för att hon inte höll barnen rena, gav dom tillräckligt med mat, lät dom leva i flera år i ett våldsamt hem där de fick stryk osv.

Men man ska inte ha förståelse för att sonen (och systrarna) kanske blivit precis lika nedbrutna av både sin far och sin psykiskt störda mamma, och att det gett konsekvenser som att sonen tex inte är förmögen att söka hjälp själv eller att syrran upplever det som att mamman berövat brodern ett normalt liv? Nej då heter det att dörren har ju inte varit låst, han har kunnat gå om han velat. Syrran är en fitta som ljuger på sin stackars mamma som är nedbruten pga misshandel.

Mamman säger nu att hon ångrar att hon inte orkat följa honom till vården och tandläkaren, men hon har orkat åka när hon själv behövde vård? Har hon inte orkat så har det funnits andra möjligheter, tex att be systrarna, barnvakten, grannen, mostrar om hjälp, eller myndigheter om så, det gick ju bra att be myndigheterna om hjälp när hon skickade flickorna på fosterhem så hon vet ju att resurserna finns.

Bara att hon säger att hon inte orkat följa honom till vården visar väl att till och med hon vet att han varit oförmögen att ta sig dit själv? Och enligt grannen så har ju detta med bensåren funnits de sista åren så det handlar ju inte om sista halvåret

Men hon offrar hellre hans hälsa än att släppa in någon i deras tvåsamhet. Hon har nog inte gjort det för att vara elak med honom eller för att skada honom. Hon har gjort det för att hon är störd och av egoistiska skäl, för att HON velat ha honom för sig själv. Möjligen varit rädd att någon ska kunna påverka honom så han lämnar henne för ett eget liv. Det går att ha två tankar i skallen samtidigt. Mamman kan vara ett offer för en galen make, vara psykiskt nedbruten och ha haft det svårt, men hon kan samtidigt ha utsatt sina barn för oförsvarlig skada

Nej det är inte brottsligt att inte hjälpa sina vuxna barn, och ev brott som begåtts när han var omyndig är preskriberade.

Det jag har svårt att begripa i mångas resonemang här är att det är synd om mamman för hon har blivit misshandlad av sin man för 30 år sedan och är nedbruten. Då ska man ha förståelse för att hon inte höll barnen rena, gav dom tillräckligt med mat, lät dom leva i flera år i ett våldsamt hem där de fick stryk osv.

Men man ska inte ha förståelse för att sonen (och systrarna) kanske blivit precis lika nedbrutna av både sin far och sin psykiskt störda mamma, och att det gett konsekvenser som att sonen tex inte är förmögen att söka hjälp själv eller att syrran upplever det som att mamman berövat brodern ett normalt liv? Nej då heter det att dörren har ju inte varit låst, han har kunnat gå om han velat. Syrran är en fitta som ljuger på sin stackars mamma som är nedbruten pga misshandel.

Mamman säger nu att hon ångrar att hon inte orkat följa honom till vården och tandläkaren, men hon har orkat åka när hon själv behövde vård? Har hon inte orkat så har det funnits andra möjligheter, tex att be systrarna, barnvakten, grannen, mostrar om hjälp, eller myndigheter om så, det gick ju bra att be myndigheterna om hjälp när hon skickade flickorna på fosterhem så hon vet ju att resurserna finns.

Bara att hon säger att hon inte orkat följa honom till vården visar väl att till och med hon vet att han varit oförmögen att ta sig dit själv? Och enligt grannen så har ju detta med bensåren funnits de sista åren så det handlar ju inte om sista halvåret

Men hon offrar hellre hans hälsa än att släppa in någon i deras tvåsamhet. Hon har nog inte gjort det för att vara elak med honom eller för att skada honom. Hon har gjort det för att hon är störd och av egoistiska skäl, för att HON velat ha honom för sig själv. Möjligen varit rädd att någon ska kunna påverka honom så han lämnar henne för ett eget liv. Det går att ha två tankar i skallen samtidigt. Mamman kan vara ett offer för en galen make, vara psykiskt nedbruten och ha haft det svårt, men hon kan samtidigt ha utsatt sina barn för oförsvarlig skada

Hon har varit ett offer men hon vågade skiljas då tycker jag man fått någon kraft till vad som är rätt och fel.

Hur som helst så var ju detta uppenbarligen ett "icke-brott", vilket man väl anande från början. Det handlar helt enkelt om lite skruvade personer. Lite "hillbilly", fast i Sverige. Det lär orimligt att en äldre dam skulle kunna hålla sin vuxne son inspärrad mot hans vilja. Vilket ha för övrigt inte heller har varit, han har ju både varit med och handlat i butiker och ute och sparkat boll. Bara att lämna över ärendet till socialen och psykvården möjligen.
Det enda som återstår att utreda är väl varför ingen myndighet, t ex skolan, reagerat på detta. Eller försäkringskassan som försörjt mannen i alla år, de brukar ju vara kritiska i sin bedömning. Här har uppenbarligen Alliansens "arbetslinje" brustit.

Kul att du ser alla möjligheter hon hade och alla tecken på hennes illvilja.

Synd att hon själv inte såg de möjligheterna - och synd att folk här skall tillskriva henne lathet och illvilja trots att sanningen hellre är att HON hade behövt hjälp för att ta sig vidare efter att maken dog.

Vill man fördela ansvar så får man lägga hennes situation på henne och sonens på sonen .. eftersom det handlar om vuxna människor.

Möjligtvis pga praktiska skäl, då hans ben var fulla med bensår och att det skulle ha blivit för omständigt och svårt att rengöra en säng.

Inget säger att tänderna rasade ut på ett halvår.
Förmodligen har sonen inte varit hos tandläkaren på drygt 30 år, varit dålig på att borsta tänderna och ätit fel.
Då börjar ju tänderna ruttna förr eller senare.

Dom levde ju inte tillsammans när han dog. Dom hade ju separerat pga hennes eget val. Där var hon stark och kunde även gå emellan bråk. MEN inte se till att hennes son gick i skolan och fick vård.