Citat:
Ursprungligen postat av
RA_86
Energikaninen orkar ju inte ens svara, jag skrev följande till honom:
Sonen var ordentligt mobbad i skolan och slutade därför gå dit inte svårare än så. Sjuka pappan i familjen levde fan och bröt ned honom ännu mer, han började isolera sig själv för att inte stöta på sina mobbare ute i Handen efter skoltid. Hemmasittandet ihop med mobbingen gav honom svår social fobi.
Det är inte svårare än så och kom inte med nån skit att jag inte vet vad jag talar om jag vet alldeles för mycket om en sån situation tyvärr.
Dottern vill ha mamman och sonen omyndigförklarad för att komma över arv/pengar från bostadsrätten.
Det här fallet är ganska typiskt exempel på när misshandel sker i hemmen, det här hände på den tiden när utsatta kvinnan inte fick hjälp och stöd att komma ifrån den farliga partnern.
Barnen såg och förstod, mamman sökte stöd, och tog emot våldet och skyddade barnen från våld.
Barnen har påverkats,men på olika sätt. Pojken stannade hemma, delvis för han ville ha koll att pappan inte slog ihjäl mamman, och dessutom blev han alltmer tillbakadragen och uteslöts från kamratgemenskapen. Föräldrarna verkar ha varit beskyddande men vad gäller pappan så kan han ha velat begränsa pojkens kontakter med jämnåriga, kanske för att det inte skulle komma ut att pappan slog o utövade våldsterror mot sin förskrämda fru, hon i sin tur var säkerligen rädd, och barnen måste ju ha känt av mammans rädsla och osöerhet. Ett känsligt barn reagerar likadant som den rädda föräldern/mamman.
Han ville inte gå till skolan. Döttrarna verkar ha varit mindre känsliga och såg till att få lämna det otrygga föräldrahemmet.
Barn liknar sina föräldrar, och jag antar att pappan styrde och ställde, och att nåt av barnen också liknade honom, och även om pappan egentligen var en farlig man så kan han även ha påverkat de andra barnen att de respekterade och gillade honom bättre medan mamman blev den svaga föraktade. Det här är typiskt i alkis-familjer och där misshandeln sker i tysthet.
Tydligt är att mamman förstod sin son och han förstod henne. De hade en gemenskap som dottern kände av och såg som att mamman favoriserade sonen.
Jag antar att mor o son är väldigt lika inombords.
Dottern har nog aldrig riktigt förstått det där speciella känslomässiga bandet som finns mellan mor och son.
Hoppas verkligen att mamman och sonen äntligen kan få en dräglig tillvaro och att mamman får bo kvar i sin lägenhet, och att hennes syskon betalar ut hennes del av den där tomten.
Sonen ska väl själv få välja om han vill bo kvar med sin mor, men få möjlighet att skaffa nån typ av utbildning o sysselsättning. Vem vet både mamman o han kan ha oanade talanger som kan börja spira om de bara slipper vända på varenda krona.
Det är bekymmer med ekonomin som visar sig i den där beskrivna misären.
Att sonen sover på golvet är väl en vanaHur denna vana uppstått vet väl bara familjemedlemmarna själva.
Om familjen skriver en gemensam bok om hur det varit så kan vi få mer förståelse.