Haninge 2020: mor och vuxen son levt isolerade i lägenhet i 28 år

Nåja hennes första beskrivning har ju dämpats betydligt ju fler intervjuer hon gjort..
Hon har ju också ändrat från inspärrad bror- till att brorsan har frihet att gå ut när han vill. Såren på benen har ändrats
det är nere vid fötterna han hade sår.
Systern har tagit sig rätten att tolka sin brors liv utifrån sitt perspektiv och utifrån de barndomsår hon minns.
Det hade ju varit bra om hon ställt frågor till sin bror,
och inte bara dragit slutsatser utifrån sitt eget huvud.
Dottern bär på egna dåliga barndomsminnen och för över sin egen tolkning på sin bror hon tror hon vet hur han haft det.
Syskon kan ju ha helt olika uppfattningar på föräldrar och familjen.
(Hemmasittar-problemet är inte heller lätt att förstå, för ett syskon som inte förstår mekanismen, bakom. Dvs syster har uppenbarligen en annan personlighet än sin bror, antar att systern agerar ut, medan hennes bror är mer tänkande och inåtvänd )
Systern anser att hon har/haft tolkningsföreträde vad gäller hennes brors tillvaro i nutid.Brodern är kapabel att ha en egen uppfattning.
Systerns historia haltar..

Märkligt, jag har upplevt henne som ganska påflugen. Finns det flera med liknande utseende?

Japp osar det gratis pengar utan motprestation så är det klart att en tant ligger i. Kämpar med näbbar och klor. När sonen egentligen behövde medicin, psykologisk hjälp och en sysselsättning.

Mycket möjligt

Hur kommer det sig att din vuxna son har levt med dig här i alla år?

– Han hade psykiska problem. Flickorna flyttade hemifrån men inte han, jag har alltid varit hans enda trygghet.

Har du på något sätt tvingat honom?

– Nej absolut inte. Jag har försökt på alla sätt att hjälpa honom.

https://www.expressen.se/nyheter/mammans-egna-ord-jag-och-min-son-behover-hjalp

Bara två personer med psykiska problem helt enkelt, inte direkt som ett frihetsberövande. Tragiskt i vilket fall som helst.

Kan ju vara hon som ligger bakom hans psykiska problem

Ja, man vet ju aldrig allt. Men så typiskt med tidningsrubriker som skrämmer slaget på folk.

Dottern har säkert inte varit beräknande med sina uttalanden, alltså inte ljugit med flit. Barns bild av barndomen brukar väldigt sällan stämma överens med föräldrarnas eller för den delen omgivningens. Hur vi minns barndomen är ju alltid utifrån ett barns perspektiv. Barn- föräldrarelationen är komplicerad och innehåller massa känslor. Det är inte så konstigt att rättsväsendet gör en annan bedömning än dottern.

Om man vänder på perspektivet.:
Någon klasskompis beskrev sonen som storväxt.
Om han var större och starkare än mamman samtidigt som han inte ville till skolan så kanske han var hushållets diktator upplärd/uppfostrad av pappan.
Han kanske var snäll och trevlig utåt men besvärlig inom hemmets väggar.
Att mamman trots allt tyckte att sonen var betydligt bättre än pappan och att han trots allt var hennes barn.
Men nu måste någon som sett dom när sonen var i tonåren berätta hur lätt/svårt det skulle varit för mamman att ta sonen i örat och dra honom till skola/tandvård/sjukvård om sonen motsatt sig det.

Nä hon pratade nog i kännslomässigt rus.
Hur var mannens frisyr? Det borde kunna ge något om han var ute.

Jag reagerade på att hon trodde att hon kanske inte får träffa sonen mer. Sen på slutet pratar hon om att hennes syskon kanske kan köpa ut henne från nån gemensam tomt så hon får lite slantar och har råd att bo kvar i lägenheten. Har hon inte råd att bo där utan sonens inkomst också?

För övrigt så har hon i alla år klarat att betala räkningar, sköta inköp, be om hjälp med FK, neka anhöriga att komma på besök, prata normalt med grannar, söka vård till sig själv osv. Det är inte sannolikt att hon skulle vara oförmögen att be om hjälp för sonen ang hans fysiska och psykiska mående. Hoppas sonen känner hur det kan och ska vara nu och ber att få bo någon annanstans

”Kan och ska vara”? Hur skall denna 41-åring leva, menar du? Har han inte rätt att välja det själv?