Citat:
Ursprungligen postat av
Gold94
Precis! En så vidrig syster!
Jag tror att både sonen och mamman behöver riktigt bra vård både psykiskt och fysiskt. Resterande släktingar i den familjen har jag inte mycket till övers för och kan bara hoppas på att karma biter dem i arslet riktigt ordentligt!
Det är så sorgligt, jag såg dem ju ofta ute tillsammans för 15-20 år sen och dem var ju ett lite udda par man la märke till. Alltid glada och pratandes i armkrok, så himla sorgligt att det skulle sluta såhär.
Jag ser fram emot hur systern kommer att förklara den här historien om hur det blev såhär...☹
Varför agerade inte du? Menar du att mor och son gick i armkrok som ett par? Hör du hur det låter i så fall? Inte normalt...
Du får nog räkna med att samtliga barn har skadats av sin uppväxt, inte bara sonen. Hur lätt är det att hjälpa andra, om en själv är skadad psykiskt? Det är därför vi ska ha samhälleliga skyddsnät! Socialtjänst, Psykiatri, skola, skolhälsovård, skolkurator, skolpsykolog, Polismyndighet osv. Det är bl a dit våra skatter går. De ska lyssna, och agera, på våra nödrop och behov!
Systern ska ha slagit larm för många år sen, och ingen gjorde något, trots det!