Citat:
Ursprungligen postat av
Birdogirl
Gör mitt andra inlägg i tråden nu. Och med det vill jag säga att jag tycker det är otroligt trist (för att uttrycka mig milt) att så många väljer att rikta sin ilska mot BOs syster.
Hon är ju det enda som gjort NÅGOT och dessutom försökt göra mer. Hon har diskuterat problemet med släkten, där alla tystar ner henne och tycker hon överdriver. Hon har dessutom rapporterat hela historien till både socialtjänsten och psykiatrin.
”Ja, men hon kunde bara ringt polisen!” säger någon. För det första är det mycket möjligt att hon ringt även dit, om hon inte gjort det så är det troligen för hon förstod att de inte heller skulle kunna hjälpa henne i situationen.
Det är trist och inte på något sätt rätt, men så här ser Sverige och dess lagar ut. Hade hon ringt polisen när BO var barn KANSKE hon hade fått hjälp, men då var hon ju själv ett barn! Man kan väl inte lägga det ansvaret (som inte ens samhället kunnat ta) på en ensam minderårig?
När BO sedan fyllt 18 blir situationen mycket mer komplex och möjligheten till att hjälpa BO minskar drastiskt. Kan tänka mig att ett samtal till soc varit ngt i denna stilen, förenklat:
S (syster): ”Hej! Jag behöver akut hjälp för min bror. ” Hon berättar sedan hela situationen.
T (tant på socialkontoret): Ok. Så om jag uppfattat situationen rätt är din bror myndig och detta rör sig om att han inte mår väl psykiskt pga hans mammas kontroll över honom? (Vid detta laget visste systern INTE om några fysiska skador, dessa upptäckte hon i SÖNDAGS).
S: Ja, precis!
T: Tyvärr kommer vi nog inte kunna hjälpa dig mycket här ifrån. Jag förstår att du är orolig över din bror och du kan givetvis göra en orosanmälan, men jag kan redan nu säga att denna troligen inte kommer leda till så mycket eftersom din bror är myndig och stannar hos sin mamma av fri vilja.
S: Men det ÄR inte fri vilja!
T: Menar du att han är inlåst?
S: Nej, inte rent tekniskt. Men mentalt.
T: Ok, jag förstår. Då får jag hänvisa dig till psykiatrin.
Syster ringer även psykiatrin.
S: Hej! Jag måste få hjälp runt min bror! (Berättar ÅTER igen hela historian, liknande ovan.)
T (ny tant): Ja... vi jobbar ju främst inom HSL så långt det är möjligt. Och om din bror inte VILL ha vår hjälp då pratar vi LPT och tvångsvård.
S: Ja. Kan DET hjälpa oss?! För han behöver verkligen där ifrån.
T: För att uppfylla kriterierna för tvångsvård behöver din bror, förutom att INTE vilja ha vård vara i behov av vård. Är han så sjuk att han behöver det? Har han psykiska diagnoser? Är han en fara för sig själv eller någon annan?
S: Nej, nej. Min bror är världens snällaste. Men han behöver hjälp. Min mamma kanske kan tas om hand mha det här LPT du beskrev?
T: Ja, hehe nu går ju inte vi runt och låser in vem som helst bara sådär. Har hon begått ngt brott? I så fall är det polisen du ska vända dig till. Som jag förstår på dig så VILL din bror bo där.
S: Ja, men han har ju inget alternativ, han känner knappt till världen utanför.
T: Hm... Jag förstår att du är orolig över din bror, men jag får nog hänvisa dig till socialkontoret.
Förenklat vågar jag påstå att det är liknande detta det låtit. Nu har hon pratat med släkten, socialen och psykiatrin. Då återstår att hon själv åker till lägenheten. Så länge hon inte vet att mamman ska vara borta en längre tid har hon kanske ngn timma eller ett par timmar på sig som bäst att övertala sin bror att frivilligt följa med henne. Hur ska några timmar räcka jämfört med 41 ÅRS hjärntvättade? Ska hon ta honom ur lägenheten med våld och därmed själv bli polisanmäld av mamman? Hur ska hon kunna hjälpa honom då?
Jag tror faktiskt hon gjort allt hon kan och allt hon var förmögen till. Dessutom LYCKADES hon nu, när hon väl fick veta att mamman var på sjukhus.
Ändå är det HENNE många skriver om. Inte övriga släktingar som inte gjort ngt alls, utan snarare förvärrat situationen och blundat.
Nej, skärpning tycker jag.
Om systern läser här; guldstjärna till dig för att du kämpat ⭐️
Tack.

Du skrev precis på samma sätt som jag har tänkt hela tiden...
Tror inte folk fattar hur svårt det ät att få kontakt med Soc och framför allt Psykiatrin åt en annan persons räkning
Jag har ställt mig frågan, undrar hur illa hon har mått under dessa år, hur hjälplös hon har känt sig??
Jag tror att ALLA åtminstone de flesta vurmar över sina syskon, och vill dem väl..