Citat:
(Ber om ursäkt om detta blir upprepning av inlägg som publicerats under tiden jag skrivit detta)
Fy fan! Vedervärdigt av modern men kanske inte så konstigt ändå. Har en deppig teori här. Som andra nämnt tidigare i tråden så är det mycket i bakgrunden som känns trasigt. M*ait, född på tidigt 50-tal i en halvtrist förort (om nu förnamnet är dialektalt kan man även ana en halvtrist, lantlig släkthistoria) träffar i 20-årsåldern ungerske bankrånaren F*erenc med västvärlds-artistnamnet J*ohnny. Fördomsfullt slänger vi in lite annat småtjuveri och instabilitet i hans liv, kanske eventuellt sprit- eller tablettmissbruk. Paret får 1975 en son som döps till J*oie C*laerence, namn som i alla fall vad gäller C. stavas annorlunda i Sverige (någon annan får gärna bevisa ev. ungersk koppling här). Jag får snarare känslan av att två obildade föräldrar inte begriper hur namnen lämpligast stavas i Sverige men tar i för mycket, ungefär som idag när vischans finest döper ungarna till "Cewin", "Pammela" et c. Jojje Wadenius var väl poppis i mitten av 70-talet, perhaps?
Nåväl. Förstfödde sonen dör vid 2-3 års ålder, kanske i famnen på modern som hon sägs ha sagt, och kanske inträffar detta när fadern sitter inne. Kanske är den lille sonens dödsorsak någonting som M*ait inte kan varken acceptera eller över huvud taget förstå sig på, med sin eventuellt beskurna begåvningsresurs. Detta trauma leder inte bara till att nästa avkomling, vårt brottsoffer, får samma namn (snacka om oskön press man som son skulle känna från sina föräldrar), utan även till att hon överbeskyddar sin son. Kulmen på denna långsamt groende psykos nås när F*erenc kilar vidare, 52 år gammal. Jag har inte lyckats uttyda om de var gifta eller sammanboende vid hans bortgång, men det låter ju sannolikt att om sonen tagits ur skola och samhälle vid ungefär samma tidpunkt, så måste fadern varit en närvarande figur i M*aits liv ändå.
Resten ger väl sig självt. Det här har inget med sonens ev. sjukdomar att göra, han var helt enkelt en överbeskyddad och säkert mycket formbar tonåring som lätt gick att skrämma till vad som helst. M*ait verkar ju halvgalen och det i kombination med en snäv världsbild, bristfälligt socialt umgänge och en del trista, traumatiska livsupplevelser ledde till att hon slöt sig själv och sonen inne i en liten bubbla där i den gråa förorten. Obefintlig kontakt med släkt m fl är väl inte så konstig, hon fick ju barn med en bankrånare och man kan tänka sig att morfar, mormor, systrar inte var så imponerade? Speciellt den typen av lägre medelklassfamiljer som jag anar i hennes bakgrund kan vara nog så jävligt konservativa. Samma typ av inskränkthet finner man lätt i aktuell förort också, speciellt där det inte är hyres- utan bostadsrätter, och en ganska homogen befolkning under i alla fall de första två decennierna av isoleringen. Man sköter sig själv även om det nog skvallras om galen tant med håret på ända.
Var däremot lite orolig ett tag att M*ait låg på IVA med Covid-19, men nu verkar hon ju inte ha strukit med utan kunde gripas vid bostaden. Sonen kommer förhoppningsvis att klara sig väl efter omständigheterna. Några fysiska bestående men, dock är det nog psykiatrin som får jobba hårdast efter att liggsåren läkts och tandproteserna skruvats fast. Glöm inte att "undermåligt språk" kan bottna i annat än cp-skador och vad det nu spekulerats om. Killen gick ju vad man förstår i en vanlig hederlig svensk skola upp till sjunde klass. Han är nog väldigt chockad för tillfället och vem vet hur ofta han fått konversera över huvud taget sedan tiotals år tillbaka?
Tillägg: Jag hade visst missat de två ytterligare barnen, M*aits döttrar. När föddes de och när flyttade de ut? Spännande.
Fy fan! Vedervärdigt av modern men kanske inte så konstigt ändå. Har en deppig teori här. Som andra nämnt tidigare i tråden så är det mycket i bakgrunden som känns trasigt. M*ait, född på tidigt 50-tal i en halvtrist förort (om nu förnamnet är dialektalt kan man även ana en halvtrist, lantlig släkthistoria) träffar i 20-årsåldern ungerske bankrånaren F*erenc med västvärlds-artistnamnet J*ohnny. Fördomsfullt slänger vi in lite annat småtjuveri och instabilitet i hans liv, kanske eventuellt sprit- eller tablettmissbruk. Paret får 1975 en son som döps till J*oie C*laerence, namn som i alla fall vad gäller C. stavas annorlunda i Sverige (någon annan får gärna bevisa ev. ungersk koppling här). Jag får snarare känslan av att två obildade föräldrar inte begriper hur namnen lämpligast stavas i Sverige men tar i för mycket, ungefär som idag när vischans finest döper ungarna till "Cewin", "Pammela" et c. Jojje Wadenius var väl poppis i mitten av 70-talet, perhaps?
Nåväl. Förstfödde sonen dör vid 2-3 års ålder, kanske i famnen på modern som hon sägs ha sagt, och kanske inträffar detta när fadern sitter inne. Kanske är den lille sonens dödsorsak någonting som M*ait inte kan varken acceptera eller över huvud taget förstå sig på, med sin eventuellt beskurna begåvningsresurs. Detta trauma leder inte bara till att nästa avkomling, vårt brottsoffer, får samma namn (snacka om oskön press man som son skulle känna från sina föräldrar), utan även till att hon överbeskyddar sin son. Kulmen på denna långsamt groende psykos nås när F*erenc kilar vidare, 52 år gammal. Jag har inte lyckats uttyda om de var gifta eller sammanboende vid hans bortgång, men det låter ju sannolikt att om sonen tagits ur skola och samhälle vid ungefär samma tidpunkt, så måste fadern varit en närvarande figur i M*aits liv ändå.
Resten ger väl sig självt. Det här har inget med sonens ev. sjukdomar att göra, han var helt enkelt en överbeskyddad och säkert mycket formbar tonåring som lätt gick att skrämma till vad som helst. M*ait verkar ju halvgalen och det i kombination med en snäv världsbild, bristfälligt socialt umgänge och en del trista, traumatiska livsupplevelser ledde till att hon slöt sig själv och sonen inne i en liten bubbla där i den gråa förorten. Obefintlig kontakt med släkt m fl är väl inte så konstig, hon fick ju barn med en bankrånare och man kan tänka sig att morfar, mormor, systrar inte var så imponerade? Speciellt den typen av lägre medelklassfamiljer som jag anar i hennes bakgrund kan vara nog så jävligt konservativa. Samma typ av inskränkthet finner man lätt i aktuell förort också, speciellt där det inte är hyres- utan bostadsrätter, och en ganska homogen befolkning under i alla fall de första två decennierna av isoleringen. Man sköter sig själv även om det nog skvallras om galen tant med håret på ända.
Var däremot lite orolig ett tag att M*ait låg på IVA med Covid-19, men nu verkar hon ju inte ha strukit med utan kunde gripas vid bostaden. Sonen kommer förhoppningsvis att klara sig väl efter omständigheterna. Några fysiska bestående men, dock är det nog psykiatrin som får jobba hårdast efter att liggsåren läkts och tandproteserna skruvats fast. Glöm inte att "undermåligt språk" kan bottna i annat än cp-skador och vad det nu spekulerats om. Killen gick ju vad man förstår i en vanlig hederlig svensk skola upp till sjunde klass. Han är nog väldigt chockad för tillfället och vem vet hur ofta han fått konversera över huvud taget sedan tiotals år tillbaka?
Tillägg: Jag hade visst missat de två ytterligare barnen, M*aits döttrar. När föddes de och när flyttade de ut? Spännande.
Mycket bra inlägg och väl förklarat.
