Haninge 2020: mor och vuxen son levt isolerade i lägenhet i 28 år

Skriven på LGH 1101 är:
M*it Elis*bet K*rlsson (*=a) 70 bast

Lär väl va hittat redan men man vet aldrig

Edit: kom precis till inlägget där det var hittat, detta får bara bli en liten påminnelse om plats då!

Finns det bild på mamman, vill inte ha på sonen även om jag tvivlar på att det finns.
Hon förtjänar att hängas ut inte han.

Hon kanske hyr av bostadsrättsföreningen? Varifrån skulle hon fått pengar att köpa lägenhet för? Bankrånet? Försäkringsbolag? Om så är så kan man nog bli vräkt från bostadsrätt också, tror jag!

Det står ju om man tittar på kvinnans adress att det bor en 41årig man där. Så det kan ju inte vara helt främmande för folk runtomkring??

Ja jag skrev att hon kanske hyr? Jag vet inte.

Hennes bostadsrätt var nog inte väldigt dyr när den köptes iofs, värderas kring 2 miljoner för 91kvm.
När den köptes 74 så hade hon en man och möjligen jobb? Arv?

Men visst.. kanske har socialen stått för hyreskostnader i alla år, känns märkligt om dom missat detta dock.

Egentligen är jag emot att citera ett såpass långt inlägg i sin helhet, men jag tycker att det är ett av de mest insiktsfulla så här långt så det är värt att framhävas.

Har även jag personlig erfarenhet av en släkting med konstaterad paranoid schizofreni som var ensamstående med ett barn. Vi var ganska nära varandra under min uppväxt och jag kunde aldrig begripa varför ingen ingrep.

Jag försökte som barn och ung ta upp situationen med andra i familjen, men det var hela tiden ”det ska du inte oroa dig för” och ”vi tar hand om det”. Sedan kom vi ifrån varandra - jag växte upp, fick annat att tänka på och fick egna barn.

Jag minns inte alls vad som avslöjade katastrofen eftersom jag vid den tidpunkten levde långt därifrån, men jag vet att när hennes barn redan vuxit upp och själv blivit alldeles världsfrämmande så konstaterades lägenheten vara rena katastrofzonen med husdjur i frysen, staplar med tidningar överallt och små ytor mitt i alltihop där man kunde lägga sig att sova ...

I princip överensstämmer min upplevelse med vad jag läst. Folk tror inte på en och de drar sig i det längsta för att konfrontera en vuxen människa. Samma vuxna människa som också finner det näst intill riskfritt att anförtro sig åt ett barn eller en ungdom om att CIA smyger runt knutarna och att vi måste skriva kodade brev till varandra.

Det är en tung börda för en närstående och man kommer till en tidpunkt när man faktiskt ger upp eller ... ja ... konstaterar att de är som de är.

Barnet blev det givetvis aldrig ”folk” av utan lever som en apart eremit än idag. Det funkar väl men hade kunnat bli så annorlunda. Det gör mig ont.

Det var aldrig något tal om påföljd i vårt fall. Barnet var vuxet och gjort var gjort. Och har samhället inte gripit in i tid mot en förälder med just paranoid schizofreni som faktiskt själv inte kan värja sig mot sina vanföreställningar, då finns inte mycket mer att säga.

Starkt av dig, ”Raring”, att komma ur det där med förnuftet i behåll!

Ja jag skrev att hon kanske hyr? Jag vet inte.

Hennes bostadsrätt var nog inte väldigt dyr när den köptes iofs, värderas kring 2 miljoner för 91kvm.
När den köptes 74 så hade hon en man och möjligen jobb? Arv?

Men visst.. kanske har socialen stått för hyreskostnader i alla år, känns märkligt om dom missat detta dock.