Haninge 2020: mor och vuxen son levt isolerade i lägenhet i 28 år

Detta får mig onekligen att tänka på sången Elias av det norrländska bandet Euskefeurat. Den handlar om kille som blev instängd av sin mor i minst 40 år...

https://m.youtube.com/watch?v=dgexzMqjmTo

Jo, det är vanligare än vad man vill veta. Jag tror tyvärr att hela soppan helt enkelt bara är förtvivlat tragisk. Måhända har modern ställt till det för sin son de första hemma-åren, med överbeskydderi och eventuell paranoia, men sen måste han ju själv ha släppt det helt, kanske i takt med att hon blivit knepig. Dessutom döttrarna som tagit avstånd från mamma (eller tvärtom) och inte varit vuxna nog att se sin brors situation i det här. Den dotter som nämnts flest gånger i tråden ser ju ut att ha en något, ska vi säga, exotisk livssituation även om hon för 18 år sedan döpt sin egen dotter efter mormor.

Ja, eller hur. Nu förtiden finns även Barnahus med myndigheter kring barn - som kanske far illa - samma byggnad.

Men vad hände när han var
12 år - gick han i särskolan ?

Vuxna över 18 år är ju sen myndiga och äger sina egna liv. Samtidigt som man får bo hemma hos föräldrar och leva på ersättning och bidrag. Inget av det är ju fel eller brottsligt. Då återstår att andra runt omkring ser, upptäcker och larmar, som nu en släkting gjort. Men väldigt, väldigt sent.

En del funktionsnedsatta har god man eller förvaltare. Men det är ju inte säkert att mamman ansökt om det.

Han har ändå varit myndig i 22 år - mycket har nog hänt eller inte hänt sen barndomen.

Misshandel och vanvård är det i alla fall.

Carlsson är tillkommet på senare tid. Systern är inte skild, men maken bor på en annan adress (Odenvägen 21), som är den adress systern växte upp på. Gissar att mannen bor kvar i deras tidigare gemensamma lägenhet, med andra ord.

Brodern var ogift 1985 och var då skriven med föräldrarna på Odenvägen 21.

De är sjukpenning han får

Så han har hållits instängd i 30 år men släktingen träffade honom för 20 år Sean.

– Vi har inte setts på över 20 år, men när våra ögon möttes viskade han mitt namn gång på gång

Det är också märkligt. Släktingen verkar inget vidare heller.

Vad var anledningen till att du minns detta som inträffade för tio år sedan? Jag kan nog inte komma ihåg alla som jag såg ute för tio år sedan. Något måste ju etsat sig fast i ditt minne. Var han tillsammans med sin mor? Var det dag/natt? Rörde han sig normalt?

Det sorgliga är väl att han kanske är helt förstörd. Hur ska han fungera på utsidan?

Vad ska han göra nu när han är fri? Ingen som kommer att ”bry” sig om och ta hand om honom längre. Ingen kommer hålla honom sällskap.

Hoppas han hamnar på ett hem där han blir väl omhändertagen och där han kan träffa en vän.

Mystiken tätnar. Hundtränare och "boudoirfotograf". I rest my case.

En detalj i sammanhanget som jag inte vet varför jag fascineras av är att M*ait och J*ohnny döpt barnen till dessa märkvärdiga namn; J*oie, J*oysie och J*odie. Inget skumt i det men något annorlunda.

Vad bryr sig USA om en Svensk kvinna låst in sin svenska son i 30 år?
Hur många sånna fall finns det inte i USA?

Förövrigt, så kanske fler borde låsas in

Har det kommit fram någon bild på henne? Undrar om det är en person med 50talsfrisyr, tupéaktigt, som rört sig mycket längs hela gröna linjen?

Vilket är något som måste ses över då tortyr börjar bli allt mer vanligt. Grovmisshandel känns som något helt annat än genavrättningar etc. I sammanhanget känns en rejäl smäll på käften rätt lindrigt. Tänker osökt på Solnapojkarna, och så även den här incidenten som förmodligen kommer dömas till vållande och olaga frihetsberövande. Sedan är det bevisbördan, kunde offret fly, var dörren upplåst, användes det tvångsmedel för att hålla kvar honom etc. Att det har begåtts ett brott är solklart men har all anledning att tro att straffet inte motsvarar handlingen.