Citat:
Tankar efter första världscuphelgen.
På damsidan fortsätter den svenska framgångssagan trots visst "oflyt" eller oskicklighet på slutet av söndagens lopp. Tittar vi individuellt har nästan alla svenskor gjort bra ifrån sig i helgen.
Ebba fortsätter på nivån från de två tidigare säsongerna, däremot har vi kanske inte denna helg sett några tecken på att hon har blivit bättre jämfört med de andra toppåkarna. Ligger emellertid väldigt bra till för att slåss om totalcupen, nu när Johaug ska avstå TDS och Östberg är borta. Kanske kommer främsta hoten från Ryssland istället, eller från det egna laget.
Frida tar pallplats direkt, och är klart bättre än motsvarande tid ifjol. Däremot kanske inte heller bättre än mot slutet av förra säsongen (eller ja, uppenbart inte jämfört med sista loppet), men detta var trots allt bara första världscuphelgen.
Svahn ser ut att vara minst lika dominant i sprint som under fjolåret, och har tagit ett jättekliv i distansåkningen. Båda sakerna var väntade av mig, men alltid skönt att få det bekräftat. Mycket kan ju gå fel trots allt vilket förra säsongen var ett bevis på (för dåvarande A-landslaget).
Maja är "tillbaka". Eller ja, hon är bättre än någonsin. För det tycker jag nog ändå. Sprinten var minst lika bra (relativt motståndet, visserligen tycker jag motståndet för två år sedan var tuffare) som för två år sedan. Lördagens distanslopp var det överlägset bästa i klassisk intervall hon gjort, och på söndagen var hon med och slogs om andraplatsen i touren i 9.5/10 kilometer.
Sundling sägs vara i dålig form men tar ändå en pallplats och förbättrar totalplaceringen touren från förra året. Söndagens lopp är ett av hennes bästa distanslopp, bäst sett till placeringen (men alltid lite vanskligt att väga jakstartsresultat mot andra lopp).
Ribom har nu åkt sex lopp denna säsong. Samtliga har varit bättre än motsvarande lopp förra året. Denna helg nådde hon sin bästa placering i en sprint, och i en världscup öht redan på fredagen. Lördagens 15:e plats också klart bättre än förra året och därmed den bästa klassiska intervallstart och näst bästa intervallstart oavsett stilart hon gjort i världscupen. Avslutar mycket stabilt med att plocka en placering sista dagen genom att spurta ner Sundling.
Dyvik åker också bra denna helg. Tyvärr blev hennes bästa disciplin drabbat av hennes ryggproblem, och gav henne därmed också sämre utgångsläge på söndagen. Lördagens lopp annars hennes bästa intervallstart någonsin i världscupen. Lite tillbaka i gamla synder på söndagen när fristilen inte alls fungerade lika bra som den klassiska tekniken alltid gör, men hon visar mental styrka om inte annat genom att vinna spurten i sin 9-kvinnagrupp innehållandes flera starka spurtare/sprinters.
Moa Lundgren är väl den enda det finns skäl att känna besvikelse kring efter denna helg. Det började så bra på fredagen, hon såg mycket stark ut och gjorde den bästa klassiska sprint jag sett henne göra. Tyvärr följde hon inte alls upp det på lördagen utan det blev ett svagt lopp. Söndagen var okej, men inte som fjolåret. Orkade inte alls spurta i sin grupp heller utan kom klart sist där, och låg kvar länge efteråt i målområdet. Får hoppas att det bara är formen som brister lite, men att hon åtminstone har känningar i handen är väl klart. Det sa hon ju redan på fredagen. Väldigt osäkert om hon ska tävla i Davos.
***
Inte lika muntert på herrsidan, trots låga förväntningar. Poromaa har redan diskuterats mycket, men är verkligen ett glädjeämne. Klart över vad jag vågat tro på, ungefär så långt fram i utvecklingen som jag vågat hoppas på i mitt mest optimistiska scenario. På söndagen blev det ju inte riktigt lika bra som dagen innan, men ändå någon slags styrka att han hänger Häggas grupp när de kommer och sedan är ensam om att kunna följa Krüger när han kommit ikapp och går loss för att tillslut också spurta ner Krüger. Poromaa tar ju faktiskt en placering på söndagen i totalen.
Häggström är okej så här långt, men tyvärr lite sämre än förra säsongen. Inte så mycket sämre dock att det inte skulle kunna vända till att han senare på säsongen åker bättre jämfört med fjolåret. Godkänd.
I övrigt känns det nattsvart. Ekström tar som vanligt inga poäng (trots att han bevisligen är en av Sveriges bästa distansåkare i båda teknikerna, 4:a och 3:a i Bruks). Grate gör det sämre än hela fjolåret. Oskar skämmer mest ut sig nuförtiden. Stafettplatsen är helt borta. De två första helgerna har tyvärr gjort att man helt tappat hoppet om herrarna denna säsong, är bara Poromaa att följa nuförtiden. Kan faktiskt inte komma på en enda åkare förutom honom som verkar tagit ett kliv närmre eliten internationellt. Om vi inte räknar på riktigt unga åkare (de i Poromaas ålder) men de har flera år kvar i objektiv mening. Kanske lite konstigt att såga A-laget/Bauhaus så hårt efter bara två helger när flera knappt har tävlat, men det är väl också där vi ser ett av problemen. Det går väl ändå ut på att göra bra resultat, inte vara hemma för att eventuellt göra bra resultat någon annan gång (vilket nästan aldrig händer).
På damsidan fortsätter den svenska framgångssagan trots visst "oflyt" eller oskicklighet på slutet av söndagens lopp. Tittar vi individuellt har nästan alla svenskor gjort bra ifrån sig i helgen.
Ebba fortsätter på nivån från de två tidigare säsongerna, däremot har vi kanske inte denna helg sett några tecken på att hon har blivit bättre jämfört med de andra toppåkarna. Ligger emellertid väldigt bra till för att slåss om totalcupen, nu när Johaug ska avstå TDS och Östberg är borta. Kanske kommer främsta hoten från Ryssland istället, eller från det egna laget.
Frida tar pallplats direkt, och är klart bättre än motsvarande tid ifjol. Däremot kanske inte heller bättre än mot slutet av förra säsongen (eller ja, uppenbart inte jämfört med sista loppet), men detta var trots allt bara första världscuphelgen.
Svahn ser ut att vara minst lika dominant i sprint som under fjolåret, och har tagit ett jättekliv i distansåkningen. Båda sakerna var väntade av mig, men alltid skönt att få det bekräftat. Mycket kan ju gå fel trots allt vilket förra säsongen var ett bevis på (för dåvarande A-landslaget).
Maja är "tillbaka". Eller ja, hon är bättre än någonsin. För det tycker jag nog ändå. Sprinten var minst lika bra (relativt motståndet, visserligen tycker jag motståndet för två år sedan var tuffare) som för två år sedan. Lördagens distanslopp var det överlägset bästa i klassisk intervall hon gjort, och på söndagen var hon med och slogs om andraplatsen i touren i 9.5/10 kilometer.
Sundling sägs vara i dålig form men tar ändå en pallplats och förbättrar totalplaceringen touren från förra året. Söndagens lopp är ett av hennes bästa distanslopp, bäst sett till placeringen (men alltid lite vanskligt att väga jakstartsresultat mot andra lopp).
Ribom har nu åkt sex lopp denna säsong. Samtliga har varit bättre än motsvarande lopp förra året. Denna helg nådde hon sin bästa placering i en sprint, och i en världscup öht redan på fredagen. Lördagens 15:e plats också klart bättre än förra året och därmed den bästa klassiska intervallstart och näst bästa intervallstart oavsett stilart hon gjort i världscupen. Avslutar mycket stabilt med att plocka en placering sista dagen genom att spurta ner Sundling.
Dyvik åker också bra denna helg. Tyvärr blev hennes bästa disciplin drabbat av hennes ryggproblem, och gav henne därmed också sämre utgångsläge på söndagen. Lördagens lopp annars hennes bästa intervallstart någonsin i världscupen. Lite tillbaka i gamla synder på söndagen när fristilen inte alls fungerade lika bra som den klassiska tekniken alltid gör, men hon visar mental styrka om inte annat genom att vinna spurten i sin 9-kvinnagrupp innehållandes flera starka spurtare/sprinters.
Moa Lundgren är väl den enda det finns skäl att känna besvikelse kring efter denna helg. Det började så bra på fredagen, hon såg mycket stark ut och gjorde den bästa klassiska sprint jag sett henne göra. Tyvärr följde hon inte alls upp det på lördagen utan det blev ett svagt lopp. Söndagen var okej, men inte som fjolåret. Orkade inte alls spurta i sin grupp heller utan kom klart sist där, och låg kvar länge efteråt i målområdet. Får hoppas att det bara är formen som brister lite, men att hon åtminstone har känningar i handen är väl klart. Det sa hon ju redan på fredagen. Väldigt osäkert om hon ska tävla i Davos.
***
Inte lika muntert på herrsidan, trots låga förväntningar. Poromaa har redan diskuterats mycket, men är verkligen ett glädjeämne. Klart över vad jag vågat tro på, ungefär så långt fram i utvecklingen som jag vågat hoppas på i mitt mest optimistiska scenario. På söndagen blev det ju inte riktigt lika bra som dagen innan, men ändå någon slags styrka att han hänger Häggas grupp när de kommer och sedan är ensam om att kunna följa Krüger när han kommit ikapp och går loss för att tillslut också spurta ner Krüger. Poromaa tar ju faktiskt en placering på söndagen i totalen.
Häggström är okej så här långt, men tyvärr lite sämre än förra säsongen. Inte så mycket sämre dock att det inte skulle kunna vända till att han senare på säsongen åker bättre jämfört med fjolåret. Godkänd.
I övrigt känns det nattsvart. Ekström tar som vanligt inga poäng (trots att han bevisligen är en av Sveriges bästa distansåkare i båda teknikerna, 4:a och 3:a i Bruks). Grate gör det sämre än hela fjolåret. Oskar skämmer mest ut sig nuförtiden. Stafettplatsen är helt borta. De två första helgerna har tyvärr gjort att man helt tappat hoppet om herrarna denna säsong, är bara Poromaa att följa nuförtiden. Kan faktiskt inte komma på en enda åkare förutom honom som verkar tagit ett kliv närmre eliten internationellt. Om vi inte räknar på riktigt unga åkare (de i Poromaas ålder) men de har flera år kvar i objektiv mening. Kanske lite konstigt att såga A-laget/Bauhaus så hårt efter bara två helger när flera knappt har tävlat, men det är väl också där vi ser ett av problemen. Det går väl ändå ut på att göra bra resultat, inte vara hemma för att eventuellt göra bra resultat någon annan gång (vilket nästan aldrig händer).
Självklart de visar musklerna i helgen och många har gått framåt sedan förra året men det retar mig så mycket att de klantar till det när det skall avgöras. Detta har hänt förut och jag är inte säker på att man kan göra något åt det. Det finns i varje skidåkares DNA. Den fysiska förmågan kan man förbättra men en kylig hjärna när man är trött kan man inte träna upp.
När det gäller Poromaa så finns det en taktikhjärna. Han är 19 år och man ser bara efter några lopp att han kan man lita på. Han kör med hjärnan. Han försökte att gå med Melnichenko men höll inte..föll tillbaka lite..för att sedan återkomma. Stabilt intryck.
