Sidsjöns mentalsjukhus Sundsvall, historier om intagna samt personal.

Otroligt intressant tråd. Har TS eller någon annan som var med på den tiden en uppfattning om samhället utanför. Var det tryggare? Säkert inte lätt att dra för stora slutsatser men intressant att få inspel från folk som var med på den tiden. Där jag bodde snackades det ofta om Beckomberga som klappade igen 95 tror jag.
Man låste ju in folk i större grad då. På gott o ont säkert. Men blev samhället utanför tryggare.🙂

Nog var samhället tryggare i början på 80-talet.

Kanske lite mindre tryggt i Sidsjöområdet, eftersom en del hade frigång. Man visste aldrig vad dom hittade på den timmen. Jag har dock inget minne av att dom boende i området var speciellt oroade.

10-20% av dom intagna var invandrare, men vi reflekterade aldrig över det, eftersom vi inte kunde tänka oss hur det skulle bli. Men redan då, så var dom överrepresenterade.

Gunnar Bengtsson fick naturligtvis aldrig frigång.

Gunnar Bengtsson har ju en egen tråd, men jag skall berätta vad jag minns om honom.

Han var mycket lugn, sade inte mycket, och det var svårt att tro att han hade gjort sig skyldig till mer än en felparkering. Jag visste inte då varför han var där, men jag fick till mig att han aldrig skulle släppas ut.

Han tillbringade dagarna i träverkstaden, där han var mycket duktig och tillverkade fina saker. Händig och skicklig med verktyg.

Det är nog tyvärr allt som jag kommer ihåg.

Hur var indian-helge? När jag var ca 10år sa jag hej indian-helge han blev förbannad och slet fram en kniv modell stor

Det fanns även en kartongverkstad, med diverse maskiner. Där stansades ut och bigades kartonger, och detta såldes.

Där var två fast anställda, båda lite udda.

Den lille av dom var en dag av med sina nycklar. Dom gick till alla dörrar, så det blev kris och uppståndelse. Vi letade länge överallt, under mycket ståhej.

Sedan visade det sig att han hade dom i fickan....

Indian-Helge förtjänar nog en egen tråd, men jag vet inte så mycket om honom. Inte heller varför han var där, förmodligen för att han var skogstokig.

Han tyckte att han var störst, bäst och vackrast, och hade kort stubin.

Jag minns när avdelningsskötaren ville att jag skulle åka ner med Helge till stan, för att han skulle uträtta några ärenden. Då sa jag till Helge att om vi skall ner dit, så får du klä dig ordentligt. Då blev han riktigt tokig. Han tyckte på fullt allvar att han var välklädd.

Det blev ett himla liv, både från Helge och personalen, men jag slapp i alla fall.

Och som jag har sagt tidigare, så tyckte Helge att träd var något man kunde binda fast människor vid. En riktigt galen jävel alltså.

Det är allt som jag minns om honom.

Lite OT, men jag minns 27/4 1986, eftersom jag hade bilen på service, åkte buss in till stan, och fick gå upp till Sidsjön. Det regnade och sedan fick jag höra om Tjernobyl.

Jag undrar fortfarande hur mycket skit som jag fick på mig den morgonen.

Intressant historia, hur många vårdades där?

Ser fram mot fler anekdoter!

Menar du att bälta fast en farlig patient i en säng? Det är praxis i psykiatrin idag.
Eller menar du "gör som vi säger annars bältar vi fast dig" ?

Utan tvekan den mest intressanta tråden på Flashback någonsin.

Vill höra allt ni vet!

Om någon/några av er som jobbat där läser men inte vill skriva för att ni är rädd för att outa er så kan ni skicka PM till mig så vidarebefordrar jag ert meddelande i denna tråd på det sätt ni önskar och ni kan fortsatt vara helt anonyma.

Bra initiativ av TS m.fl!
Hatten av

Det var fem avdelningar, med max 15 på varje om jag minns rätt. Möjligen lite färre.

En salig blandning av uppenbara tokstollar, samt en del som verkade helt normala. Det var dock inget normalt agerande som hade placerat dom där.

Jag har snart slut på anekdoter, men jag minns mer och mer nu pga tråden.

Det var bara män där, kvinnorna hamnade väl på Hinseberg?

I vilket fall så hörde jag följande dialog:

- Har du nätstrumpor? Får jag titta på dom?

Sen kom dom fram till att det var bättre att runka med vänster hand, eftersom det skulle kännas ovant.

Man fick stå ut med mycket, på det där stället....

Bältar dom fortfarande? Det trodde jag faktiskt inte att dom gjorde.

Jag kan tänka mig vilken ångest man får när man inte kan röra sig. Bättre blir man ju knappast, snarare tvärtom.