Citat:
Mutationer fungerar inte på det sättet. Tackar som frågar 
Personliga erfarenheter från vården är alltid värdefulla, men utvecklingen springer snabbt ifrån en enskild person. Spelar ingen roll om man är läkare eller USKA eller forskare. Detta j-a virus har turbomotor men vården utvecklas så snabbt den bara kan, tack och lov.
Den situation jag såg i våras finns nog inte någonstans längre. Iaf inte i Sverige.
Personalen var övervägande svensk. 10% var invandrare och andragenarationare, enligt min uppskattning.
Åldersspann: personalen var 25 - 60 år. Nu klumpar jag ihop alla, alltså både uskor, SSK, läkare och rehabpersonal.
Vi använde hjälm + visir + hazmat (vit) + mask med blå ventil. Plastförkläden och handskar användes vid patientnära arbete.
Utrustningen var inte exakt samma hela tiden. Jag pendlade mellan två avdelningar, en med färska svåra fall och en med lättare fall, de som var på bättringsvägen, men på den avdelningen dök det upp enstaka palliativfall också.
På den tyngre avdelningen hade vi en skyddsrock med långa ärmar (engångsplagg), men på den avdelning som beskrevs som lättare, hade vi hazmat. Lite märkligt, vet inte hur det funkar nu.
Jag jobbade heltid i covidvården i mars och april.
Vi vädrade inte. Ventilationen har jag ingen åsikt om. Jag såg inga extra-aggregat iaf. Jag vill tillägga att vi som jobbade hade tunnelseende och var stressade och inkastade i helt nya situationer. Dessutom kom personal från alla håll, från angränsande städer, etc, så man jobbade med alltför många nya ansikten egentligen. Det fanns flera tekniska aspekter som jag helt missade, självklart.
Tunnelseendet hade också fysiska orsaker. Det var svårt att andas, visiret blänkte och begränsade synfältet och det var svårt att relatera och kommunicera, både med kollegor och patienter. Ovanligt mycket energi gick åt till att föra samtal, samarbeta och iaktta omgivningen.
Mina visuella minnesbilder är långt ifrån normala, om man säger så. Perifierseendet också borta, så man var såklart tvungen att vrida på hela skallen för att se åt sidan osv. Ett j-a meckande ...
Ingen laserskrivare vad jag såg. Inte heller kloranvändning. Vi var old school hela tiden, dränkte ytor och utrustning i sprit hela tiden, torkade med papper och förseglade och bar snabbt ut fulla riskkärl (de där gula med etikett på) osv. Att hålla rent och hålla ordning var såklart en betydande del av arbetet.
Den tyngre avdelningen hade sluss i ena änden, där man bytte om, men i andra änden var det enkeldörrar. Den lättare avdelningen hade bara en ingång och både personal och patienter passerade där. Det var enkeldörrar, som det slarvades rejält med. De stod på glänt för ofta. Grejer, personal och patienter for ju in och ut också, och det var knappast viruskontroll på hightechnivå.
Ja, jag har nog haft tur, men samtidigt såg jag inga kollegor falla ifrån i covidvården. Mitt intryck är att ingen eller väldigt få blev smittade i covidvården. Och som du var inne på, det var nog ett annat j-a virus i våras.
Att ingen journalist kan ställa FHM mot väggen och fråga om mutationerna, det är bedrövligt.
Den svenska strategin innebär ju också maximal mutationsyta. Det säger sig självt - ju färre värdar, ju fler mutationer. Vill man att viruset ska mutera och bli ännu jävligare, då ska man låta det bränna igenom hela befolkningen.
FHM:s och regeringens ansvar är odiskutabelt och rent etiskt så är de totalt bankrutt.
Jag försökte starta en vetenskapsetisk diskussion nyligen, som dog direkt ha ha ...
Det var inte populärt i denna tråd. Agerar man vetenskapligt, som Tegnell påstår att han gör, ska man också agera etiskt riktigt. FHM är så långt från sund vetenskapsetik att det är löjligt.
Det är kollektivismen som lurar oss.
Hade svenska forskare smittat tio tioåringar med ett nytt virus bara för att kolla vad som händer, hade de blivit hängda direkt, och straffade. De hade inte fått jobba en dag till. Men utsätter man hela befolkningen för samma oetiska sjuka experiment, då framstår det som vettigt.
Personliga erfarenheter från vården är alltid värdefulla, men utvecklingen springer snabbt ifrån en enskild person. Spelar ingen roll om man är läkare eller USKA eller forskare. Detta j-a virus har turbomotor men vården utvecklas så snabbt den bara kan, tack och lov.Den situation jag såg i våras finns nog inte någonstans längre. Iaf inte i Sverige.
Personalen var övervägande svensk. 10% var invandrare och andragenarationare, enligt min uppskattning.
Åldersspann: personalen var 25 - 60 år. Nu klumpar jag ihop alla, alltså både uskor, SSK, läkare och rehabpersonal.
Vi använde hjälm + visir + hazmat (vit) + mask med blå ventil. Plastförkläden och handskar användes vid patientnära arbete.
Utrustningen var inte exakt samma hela tiden. Jag pendlade mellan två avdelningar, en med färska svåra fall och en med lättare fall, de som var på bättringsvägen, men på den avdelningen dök det upp enstaka palliativfall också.
På den tyngre avdelningen hade vi en skyddsrock med långa ärmar (engångsplagg), men på den avdelning som beskrevs som lättare, hade vi hazmat. Lite märkligt, vet inte hur det funkar nu.
Jag jobbade heltid i covidvården i mars och april.
Vi vädrade inte. Ventilationen har jag ingen åsikt om. Jag såg inga extra-aggregat iaf. Jag vill tillägga att vi som jobbade hade tunnelseende och var stressade och inkastade i helt nya situationer. Dessutom kom personal från alla håll, från angränsande städer, etc, så man jobbade med alltför många nya ansikten egentligen. Det fanns flera tekniska aspekter som jag helt missade, självklart.
Tunnelseendet hade också fysiska orsaker. Det var svårt att andas, visiret blänkte och begränsade synfältet och det var svårt att relatera och kommunicera, både med kollegor och patienter. Ovanligt mycket energi gick åt till att föra samtal, samarbeta och iaktta omgivningen.
Mina visuella minnesbilder är långt ifrån normala, om man säger så. Perifierseendet också borta, så man var såklart tvungen att vrida på hela skallen för att se åt sidan osv. Ett j-a meckande ...
Ingen laserskrivare vad jag såg. Inte heller kloranvändning. Vi var old school hela tiden, dränkte ytor och utrustning i sprit hela tiden, torkade med papper och förseglade och bar snabbt ut fulla riskkärl (de där gula med etikett på) osv. Att hålla rent och hålla ordning var såklart en betydande del av arbetet.
Den tyngre avdelningen hade sluss i ena änden, där man bytte om, men i andra änden var det enkeldörrar. Den lättare avdelningen hade bara en ingång och både personal och patienter passerade där. Det var enkeldörrar, som det slarvades rejält med. De stod på glänt för ofta. Grejer, personal och patienter for ju in och ut också, och det var knappast viruskontroll på hightechnivå.
Ja, jag har nog haft tur, men samtidigt såg jag inga kollegor falla ifrån i covidvården. Mitt intryck är att ingen eller väldigt få blev smittade i covidvården. Och som du var inne på, det var nog ett annat j-a virus i våras.
Att ingen journalist kan ställa FHM mot väggen och fråga om mutationerna, det är bedrövligt.
Den svenska strategin innebär ju också maximal mutationsyta. Det säger sig självt - ju färre värdar, ju fler mutationer. Vill man att viruset ska mutera och bli ännu jävligare, då ska man låta det bränna igenom hela befolkningen.
FHM:s och regeringens ansvar är odiskutabelt och rent etiskt så är de totalt bankrutt.
Jag försökte starta en vetenskapsetisk diskussion nyligen, som dog direkt ha ha ...
Det var inte populärt i denna tråd. Agerar man vetenskapligt, som Tegnell påstår att han gör, ska man också agera etiskt riktigt. FHM är så långt från sund vetenskapsetik att det är löjligt.
Det är kollektivismen som lurar oss.
Hade svenska forskare smittat tio tioåringar med ett nytt virus bara för att kolla vad som händer, hade de blivit hängda direkt, och straffade. De hade inte fått jobba en dag till. Men utsätter man hela befolkningen för samma oetiska sjuka experiment, då framstår det som vettigt.
Om covid-19 hade muterat så hade fortfarande 99.999% av alla som smittats gjort det av de existerande stammarna.
Hypotetiskt skulle en ny mutation kunna konkurrera ut andra stammar på några år, förutsatt att den var extremt mycket mer smittsam. Såpass att den var helt omöjlig att stoppa, och vi lät den spridas fritt. Men det gör vi inte.
Till saken hör också att organismer inte normalt utvecklar nya avancerade funktioner över en natt, av en ren slump. Det är långsamma evolutionära förändringar som sker över hundratals eller tusentals år, och som formas av virusets omgivning.
Det finns mig veterligen inte ett enda dokumenterat fall då ett av människans pandemiska virus har bytt egenskaper genom en mutation (spanska sjukans mutation är en hypotes utan vetenskapligt stöd).
Om man behöver en mutation för att förklara covid, då har man fel grundsats.
Det enda som har ändrats sen i våras är vi människor, och hur vi förhåller oss till viruset.
