Citat:
Ursprungligen postat av
SalmonandEgg
Någon som kan känna igen sig eller?! Varje gång jag kommer tillbaka till detta land så slår det mig vilken vrickat situation unga män befinner sig i här, det är fan helt bisarrt i jämförelse.
Jag passar in på alla punkterna. Jag har ett normalt tjänstemanna-aktigt jobb i centrala stockholm. Inflyttad så har ingen naturlig etablerad vänskapskrets här sen uppväxt. Dejtade runt i några år men slutade mest i besvikelser. Min syn på i synnerhet den svenska urbana medelklasskvinnan är tämligen låg och i regel ingen jag har något utbyte av eller vill dela min tillvaro med.
Jag har på senare år istället ifrågasatt varför man/alla strävar efter det du beskriver och man är "konstig" om man inte ägnar sig åt detta. Jag har alltid varit något av en ensamvarg och trivts ensam. Jag har inget stort behov av varesig många och frekventa sociala relationer. Att det är så man ska spendera sin fritid verkar vara en självklarhet eller oskriven regel. Detta fyller då åtminstone inte mitt liv med mening, men om det är detta andra folks liv går ut på så gott för dem.
Så det är fel att förutsätta att "ensamma män" om man nu vill uttrycka det så måste vara förknippat med psykisk ohälsa och en livssituation man inte trivs med. Även om jag såklart förstår att det finns folk som inte trivs i denna situation. Jag vill ifrågasätta premissen här, jag tror denna syn beror på att folk dresserats till att ens liv ska se ut på ett visst sätt och inte på ett annat sätt. Är ditt liv inte som en Di-weekend bilaga är du misslyckad måste vara olycklig. Det är ungefär det man matas med från samhällets sida, medier, normer och reklam.
Så vad gör man då om man inte fyller sitt liv med att "gå ut och äta" med sin respektive, parmiddagar bland den socialt ängsliga medelklassen, mysiga hemmakvällar framför på spåret, skjutsar ungjävlarna på olika aktiviteter eller spelar padel med kompisarna på helgerna, eller vad nu vanligt folk sysslar med för ytliga aktiviteter?
Vad jag själv ägnar min tid åt, och jag rekommenderar andra att göra är:
*Intellektuell/mental stimulans - att läsa och studera något man gillar. Kan t.ex. vara språk, programmering, filosofi, historia, politik/aktivism, religion eller vad som helst. Här finns ofta föreningar/organisationer för likasinnade om man vill få något slags socialt utlopp för sitt intresse också. Också bra med någon form av konstnärlig eller på annat vis "skapande" utlopp. Musik, konst, snickerier vad som helst. Kan även vara någon typ av entreprenörskap eller något annat.
*Fysisk stimulans - en sund själ i en sund kropp. Gärna något som inte är för ensidigt (typ bara styrketräning) utan något som kombinerar styrka, kondition och koordination, gärna med mentalt utmanande aspekter - Kampsporter är t.ex. bra. Meditation, andningsövningar, stretchning är även det bra både för det fysiska och mentala. Kombinera detta med att komma ut i naturen är även bra.
Ovanstående saker fyller jag hela min fritid med och mycket mer hinner jag inte med. Vanligt folk, mina kollegor, t.ex. sysslar inte med detta alls i någon större utsträckning. Visst de kanske äger ett gymkort och läste en bok av Daniel Kahneman förra kvartalet och därav tror att de i någon utsträckning ägnar sig åt fysisk/mental stimulans men detta är ju bara på en oerhört låg nivå.
Jag sysslar hellre med detta än vad nu vanligt folk sysslar med. Det är klart att jag några gånger om året även umgås med folk och så, men det är inte en del av min vardagsrutin så att säga. Dejta och jaga efter fruntimmer har jag slutat med. Jag utesluter inte att jag någon gång träffar en kvinna jag vill dela mitt liv med, men det är inget projekt jag medvetet kommer ödsla tid på och sträva efter och det är ingen premiss för mig för ett tillfredställande liv. Att jaga fitta och knulla mängder av fruntimmer ägnade jag mig åt i alltför hög grad i unga år, och något jag retrospekt ångrar. Det är inget man blir lyckligare av och extremt långt från en meningsfull tillvaro. Jag önskar jag lagt all den tiden på något vettigt som det jag ovanstående rekommenderar t.ex.
Vad man inte bör ägna sin tid åt en dylik situation:
Ägna sig åt slötittande på TV, datorspel, porr, ligga runt/ONS/dejtinghets, självklarheter som missbruk av droger och osunt konsumtion i allmänhet, materialism (köpa massa onödiga flashiga prylar för det relativt stora överskott av pengar man råkar ha om man är i en dylik situation). Även statushets och karriärism hör hit.
Om man verkligen inte trivs i situationen får man väl lägga upp en plan och försöka göra något åt det, d.v.s. skaffa sig vänner och partner, men detta förutsätter ju då att det "målet" skulle göra en lyckligare än alternativet. Något jag för egen del inte håller med om och därav inte strävar efter. Jag skulle dock först föreslå att man likt mig, ifrågasätter premissen och vad man egentligen strävar efter.