Citat:
Kanske, men C och L har litet grand olika väljarprofiler. Det är nog så att L-väljarna i något högre grad identifierar sig som tydligt borgerliga, medan C-väljarna i något mindre grad hr den uppfattningen. Det är inte så länge sedan som C helst inte ville bli kallade borgerliga. Något arv från den tid då C var ett folkrörelseparti, i någon likhet med S, kanske finns kvar i partirötterna.
Nå, kanske spelar Sabuni en viss roll, men mer ändå att Ullenhag inte blev vald. En betydelsefull del i L:s stolleprofil blev därmed utknuffad. Liberaler är känsliga varelser.
Nå, kanske spelar Sabuni en viss roll, men mer ändå att Ullenhag inte blev vald. En betydelsefull del i L:s stolleprofil blev därmed utknuffad. Liberaler är känsliga varelser.
Ja, kanske det? Visst har säkert C (liksom S) en stor skara gamla trogna väljare som i decennier röstat på dem i vårt och tort. Och dessa lär nog aldrig lämna C i första taget. Men de utgör rimligen inte samtliga deras sympatisörer, utan bara en del av dem. Minst hälften utgörs av nog av andra, sannolikt främst mer nytillkomna urbana medelklassväljare helt utan förankring i LRF o.likn. Dessa förefaller också vara kvar (alternativt lämnat och ersatts av lika många nya).
Men visst, de kanske alla struntar helt i blockpolitiken, så kan det ju kanske vara? Det är möjligt att de bara valde det som var "rätt". Valet stod kanske mellan de två "rätta" partierna MP och C? De gillade kanske Annie bättre och tyckte MP hade lite för mycket en stämpel av att vara ett parti främst för flummiga skogsmullar, veganer och haschtomtar? Alltså att de snarare gjorde ett livsstilsval som identifierade dem som personer snarare än ett politiskt val. Är så fallet hoppas jag de stannar i C, alternativet vore ju annars att de överväger att rösta på MP eller möjligen V.