Abilify mot ångest

Lång historia kort:

Pappa var missbrukare. Hade en mycket orolig barndom. Fick PTSD liknande symtom från att jag var 14. Diagnostiserad med svår depression och social ångest vid 15.

Nuvarande diagnoser: generaliserat ångestsyndrom (har troligen ptsd också).

Jag är nu 22 år.
Saken är den att jag inte längre lider av den där vanliga ångesten, som att övertänka, oroa sig osv. Knappast NÅGON ångest alls i huvudet- den är bara en fysisk känsla.

Så problemet är alltså att det är fysiskt. Jag har ett konstant tryck / det spänner i bröstkorgen / solar plexus. Ibland försöker jag framkalla kräkningar för att lätta på trycket och smärtan som ångesten ger mig.

Min gissning är att det är mitt barndomstrauma som har klamrat sig fast i bröstkorgen på grund av att jag inte erbjudits rätt behandling. Knappt någon terapi, bara mediciner ifrån 14 års ålder.

Medicinerna jag tagit hittills för att behandla min ångest:

Escitalopram,
Sertralin,
Fluoxetin,
Mirtazapin,
Lamotrigin,
Quetiapine,
Voxra,
Alla antihistaminer tror jag,
Propranolol,
Oxazepam (fungerar ytterst lite).

Just nu tar jag Lamotrigin 175 mg (fungerar bra som humörstabilisator) och Sertralin.

Det "sista steget" är nu att gå vidare till tyngre mediciner och min läkare föreslog Abilify. Jag vet vad den är till för, har läst mycket om den etc. men jag är rädd för biverkningarna, både de fysiska och de psykiska (att känna sig lobotimerad?). Min kropp orkar fan inte fler långa insättningsperioder och biverkningar.

Har någon provat den? Bara mot ångest? Tar emot all hjälp jag kan få. Mår alltså inte psykiskt dåligt, har bara en fruktansvärt äcklig och smärtsam ångest i kroppen...

Droger tar jag ytterst sällan och då är det inga tunga saker. Dricker gör jag knappt heller.

Du vill hålla dig ifrån neuroleptika till varje pris även om abilify är en av de snällare alternativen. Jag tror du skulle må bättre av terapi och meditation samt fysisk träning om du inte gör det.
Ptsd kan ge störningar i dopaminsignaleringen som påminner om ADHD. Här kan man faktiskt få en positiv effekt mot ångest av stimulanter.
Frågan är väl bara om du vill bli ett vandrande apotek livet ut pga en jobbig barndom. Det behöver inte vara så.

Det kan röra sig om en sub-typ av PTSD som kallas för C-PTSD, komplex PTSD. Vilket man bör ha klart för sig. Diagnosen är inte erkänd inom Sverige mig veterligen, men lär bli. I PTSD-formen kan generell ångest föreligga, vilket kan ge upphov till din fysiska känsla du har i kroppen.

Du kan kika på lite äldre antidepressiva mediciner som även har ångestdämpande effekt inom klassen TCA. Abilify ska du helst ge fan i.

Lite mer potenta bensodiazepiner kan vara aktuellt, t.ex. Xanor. Oxazepam är tyvärr lite för klen. Möjligen kan MAO-hämmaren Nardil vara aktuell. Även Lyrica och Neurontin. Möjligen kan man testa andra typer av betablockerare.

Gällande komplex PTSD så kan Cannabis ha mycket god effekt, det finns flera studier som visar på detta, särskilt uppmärksammat i USA hos militärveteraner. Det är även viktigt med samtida psykoterapi som behandling.

Milda ångestdämpande medicinen Buspiron kan man självklart testa, särskilt då du står på en SSRI redan då effekten brukar bli bättre. Det är lite en hit eller miss, men biverkningarna är få.

Enligt min psykiatriker så finns det vissa läkemedel som används för att förhöja den antidepressiva effekten.

Jag går t.ex på 375mg Efexor/Venlafaxin som är en SNRI och då brukar han lägga till antingen låga doser Abilify eller Quetiapine/Seroquel i dosern 100mg för att "höja den antidepressiva effekten + Seroquel har en liten del mot sömnsvårigheterna.

Jag skulle starkt avråda från detta, även om det finns flera studier som visar på att vissa neuroleptika, ofta i låga doser, kan ge viss antidepressiv effekt. Även om den i form av monoterapi är rätt klen. Modern neuroleptika har ofta potent aktion i hämning gällande H1-receptorn, vilket brukar inducera trötthet. Där finns det bättre mediciner om man vill åt samma effekt, exempelvis lågdos av gamla TCA:n Doxepin.

För övrigt används neuroleptikan Amisulprid i sällsynta fall vs depression (vanligare vid dystymi, som är en mild seglivad variant av depression), i låga doser. Skillnaden vs andra neuroleptika är att ingen hämning här ses på D2/D3-receptorer (två dopaminerga receptor-typer), varför man heller ser sedvanliga biverkningar som neuroleptika ofta genererar.

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2821721/

Du har aldrig funderat på varför du äter medicin mot Schizofreni när du inte har Schizofreni?
Inse att mediciner som Quetiapine endast används som en fattigmans benzodiazepine där man har flyttat risken med läkemedlet från staten till individen.

Ganska tänkvärt inlägg. "Fattigmans-benso" är ett kul ordval som jag garanterat ska lägga på minnet.

För övrigt håller jag med till hundra procent. Det är skamligt att bensodiazepiner sakta men säkert fasas bort. Ypperliga mediciner som tyvärr fått en negativ bild p.g.a. beroende- och missbrukarrisk.

Ja för guds skull TS be om att prova TCA istället för neuroleptika. Du har ju dessutom redan haft neuroleptika (quetiapin) som du inte verkar ha blivit hjälpt av.

Kan inte fatta att läkare skriver ut tung neuroleptika innan TCA. Håller med om allt du skrev.

Tack för din input, håller också med i det du skrivit, såklart.

Jag har inget vetenskapligt belägg för detta, och har försökt att hitta fler fall, men det är svårt. Har ett patientfall från en bekant som fick irreversibla biverkningar på just Quetiapin och som sedan ligger kvar efter över tre års tid. Symptom som sågs var emotionell avtrubbning och att belöningssystemet i sig slutade att reagera positivt på exempelvis CNS-stimulanter och alkohol. Den "dopaminerga transmissonen" förslappades således duktigt i sin reaktion på preparat personen tidigare fått god effekt på. Plötsligt var det inte så roligt att dricka en öl längre så att säga...

Min gissning är att Quetiapin möjligen kan ge upphov till DNA-oxidation och skapa epigenetiska irreversibla biverkningar, där receptorer som kodar för dopaminergt utskick släcks av. Min andra gissning är att Quetiapin i sig har flertalet metaboliter med extremt lång halveringstid på, som inte är upptäckta - eller har studerats, som ligger kvar och blockerar dopaminerga receptorer.

Detta är kvalificerade gissningar, men väl tänkvärda.

Den här tråden lär glömmas bort, men jag kan ju säga såhär. Det finns en videoinspelad intervju, som har några år på nacken, med framlidna giganten inom hjärnmedicin, Arvid Carlsson. Forskare och nobelpristagare i medicin, uppfann bland annat L-dopa mot Parkinsons, och har forskat extremt mycket inom katekolaminer och mer precist dopamin. Arvid påbörjade även forskning med en ny klass mediciner som kallas dopidiner som agerar mer stabiliserande till skillnad från neuroleptika. OSU6162 kan man kolla vidare på eller ACR-16, där AC står för Arvid Carlsson.

Anyhow...

I denna intervju frågar journalisten honom en fråga gällande dopaminhämmande preparat, alltså neuroleptika, att dessa börjat användas "off label" gentemot mot sömnproblem och dylikt (säg ångest). Arvid är säkert strax under 90 år vid intervjuns skede, men skarp som fan i sinnet fortfarande. Han svarar kortfattat och säger ifrån direkt. Något i stil med att man aldrig ska gå in och blockera och pilla med dopamin i hjärnan om det inte är nödvändigt...

Vad gör svensk medicin och läkarkåren - jo, det blir trendigt och något av en "nisch" att förskriva neuroleptika för minsta lilla skit, sömnsvårigheter, ångest, you name it.

Vore fantastiskt om någon har intervjun sparad eller kan hitta den! Då får ni VIP här utav mig. Saknar för övrigt Arvid, vilken jävla legend. Krigade på inom forskningen tills han stupade.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Arvid_Carlsson

Quetiapine används endast som psykiatrisk sjukdom om dem är över 800mg/dag.

Samma som t.ex Mirtazapin där 15-30/45mg ger antidepp effekt.

15-7,5mg ger sömneffekt.

Läser igenom svaren ikväll