Varför bryr sig andra av att jag bor hemma?

Men dra åt helvete och dö din halvapa. Du är så sjuk i huvudet att du stör av dig av att andra bor hemma. Föräldrarna har det gott ställt och tar inte betalt. Man tar fan inte betalt av sina egna din idiot.
Det är så patetiskt med såna som du. Du bor själv och tycker det är häftigt att betala dina egna räkningar, verkligen häftigt. Slava och betala extra avgifter och skatt till vilken nytta då. Jävlar vad utvecklingsstörd du är.

Du har 100% rätt. Har ingenting med dem att göra. Lev ditt liv och bry dig inte om dem.

Tror detta kommer bli vanligare och vanligare. Lägenheter är svårare att få, har högre hyror och människor har svårt att få jobb idag. Många har inget annat val än att flytta hem. Att bo ensam i en etta suger nog rätt hårt jämfört med att bo med föräldrarna som kanske har hus och bättre kranvatten samt erbjuder lite socialt umgänge och större ytor att befinna sig på.

Du har tur som kan flytta hem, inte alla har den möjligheten. De i tråden som gnäller på dig är bara avundsjuka efterssom de tvingas slita för en hög hyra utan något annat val egentligen. Deras liv suger troligtvis rätt hårt.

Sköt dig själv och skit i andra, är något du kan säga till dem.

Vuxna människor betalar sina räkningar och parasiterar inte på sina föräldrar.

Patetiska jävla förlorare.

Vad är detta för fenomen egentligen. Jag har valt att bo hemma sen drygt en månad tillbaka (troligtvis tillfälligt pga höga andrahandshyror), föräldrarna bor stort och jag har tre rum för mig själv och föräldrarna jobbar om dagarna. Jag är mellan 30 och 35. Grannarna hälsar bara på föräldrarna och undviker mig som att jag vore nån mördare. Vad angår det dem egentligen? Varför bryr de sig om var jag bor?
Och jag pratade med en kille på jobbet som på något sätt tagit reda på att jag bor hos föräldrarna och gissa vad han säger, "så länge du sköter tvätten och städar så ser jag inga problem". Alltså, varför i helvete bryr de sig om jag städar och tvättar? Skulle man vara mer vuxen om man städar? Vissa människor är riktigt vidriga och bor i smuts trots att de flyttade hemifrån när de var 18. Är dessa mindre vuxna?

Så vaffan kommer det här sjuka beteende ifrån? Vad angår det dig om jag städar hemma? Vi alla slänger in kläder i tvätten och vrider på och sen slänger vi in det i torktumlaren. Är man vuxen då?

Vissa är ju helt befängt störda i skallen. Jag lever exakt som alla andra med fast jobb och har insett att det inte är lönt att bo själv. Kan folk fatta att det finns människor som är tillräckligt friska i huvudet som inte vill skuldsätta sig upp över öronen i osäkra tider och betala extra avgifter, lån, räntor eller dyra hyror på 6000 kr minst?

Bor jag hos föräldrarna har jag all frihet att glra som jag vill. Ingen stress eller någonting och den enda nackdelen är att man inte kan ha ett seriöst förhållande (men det går ändå inte att träffa en kvinna för ett seriöst förhållande, knulla går bra).

Ska städa och tvätta vara ett mått på att man är vuxen?

Tre inlägg tog det och incel-ordet nämndes. Nej jag är inte en incel.

Kan det inte handla om att man helt enkelt inte vill betala dessa absurda summor för att bo i ensamhet?

Men jag skrev det i huvudinlägget. Det går ju ändå inte att träffa nån. Jag städar och tvättar, men det sköter en tvättmaskin eller diskmaskin och alltså inget jag behöver göra 1 timme om dagen.

Köp ett TV spel och mörkläggningsgardiner så kan du leva gott där hela livet.
Hela diskussionen bottnar väl i din och föräldrarnas relation. Om det funkar så visst.
Men försök att väcka din självinsikt. Du kommer bli bortskämd och lite institutionaliserad då du kommer att slippa mycket av det man gör i ett eget hushåll. Vill du ha en relation framöver så se upp så du inte letar efter en hushållerska för det kommer du inte hitta.
Men jag tror att flyttar man hem efter trettio så har inte relationer med andra någon högre prioritet.
Jobbade ett tag med en i 50 års ålder som bodde i en lägenhet mitt emot mamma och pappa.
När han var på jobbet var mamman och städade och fixade med tvätt mm. Han la en lapp på bordet om han behövde något från affären och frukost/middag knallade han in hos föräldrarna och åt.
Tror han var oskuld då och säkert fortfarande, man är/blir udda med ett sådant liv.

Det var mer förklaringen på varför ”folk” bryr sig, irrationellt, precis som du skriver, ser ner på ”vuxenbebisar” som inte reder sigsjälva om inte pappa tömt garderoben på monster och mamma nattat.

Man tror heltenkelt inte att du bor hemma för att.dina föräldrar behöver dig, utan tvärtom.

I andra kulturer så hade ingen hafft en åsikt öht.

Jag har en kille på jobbet som bott hemma sedan många månader tillbaka och anger samma skäl som du.

Men, han har inga ambitioner.
Han jobbar, spenderar pengarna på skräp, jobbar spenderar skräp runt runt, det verkar inte finnas en plan.
Han är dessutom överviktig, väldigt oattraktiv och det skulle förvåna mig om han har fått ligga en enda gång, denne kille är 30.

Jag tycker det är sorgligt, han har tydliga mindervärdeskomplex som yttrar sig att han ljuger och överdriver om allt, kan höra ihop med hans utseende men säkerligen också för att han känner sig som en jättebebis som valt att flytta hem och bli torkad i stjärten och matad.

Det är inget fel att vara en jättebebis, valet är fritt, men vänta dig ingen högaktning.

Du är över 30 som valt att flytta hem till pojkrummet, du betalar inte hyra till dina föräldrar och jag antar att du inte hjälper till med ett skit där "hemma" heller.

Det är inte konstigt att folk tittar snett på dig, det jag bara läser mig till ger mig intrycket av att du är en parasit-råtta, tänk dig då vad du lyckas spegla ut IRL.

Usch! Skäms på dig för helvete!