Varför bryr sig andra av att jag bor hemma?

Vad är detta för fenomen egentligen. Jag har valt att bo hemma sen drygt en månad tillbaka (troligtvis tillfälligt pga höga andrahandshyror), föräldrarna bor stort och jag har tre rum för mig själv och föräldrarna jobbar om dagarna. Jag är mellan 30 och 35. Grannarna hälsar bara på föräldrarna och undviker mig som att jag vore nån mördare. Vad angår det dem egentligen? Varför bryr de sig om var jag bor?
Och jag pratade med en kille på jobbet som på något sätt tagit reda på att jag bor hos föräldrarna och gissa vad han säger, "så länge du sköter tvätten och städar så ser jag inga problem". Alltså, varför i helvete bryr de sig om jag städar och tvättar? Skulle man vara mer vuxen om man städar? Vissa människor är riktigt vidriga och bor i smuts trots att de flyttade hemifrån när de var 18. Är dessa mindre vuxna?

Så vaffan kommer det här sjuka beteende ifrån? Vad angår det dig om jag städar hemma? Vi alla slänger in kläder i tvätten och vrider på och sen slänger vi in det i torktumlaren. Är man vuxen då?

Vissa är ju helt befängt störda i skallen. Jag lever exakt som alla andra med fast jobb och har insett att det inte är lönt att bo själv. Kan folk fatta att det finns människor som är tillräckligt friska i huvudet som inte vill skuldsätta sig upp över öronen i osäkra tider och betala extra avgifter, lån, räntor eller dyra hyror på 6000 kr minst?

Bor jag hos föräldrarna har jag all frihet att glra som jag vill. Ingen stress eller någonting och den enda nackdelen är att man inte kan ha ett seriöst förhållande (men det går ändå inte att träffa en kvinna för ett seriöst förhållande, knulla går bra).

Ska städa och tvätta vara ett mått på att man är vuxen?

skulle du vilja bilda familj med en person som "bevisligen" inte städar och tvättar och rår om sitt eget hem?

Många är nyfikna och har synpunkter. Kör på du. Glöm inte tvätten.

Det är avvikande från normen i Sverige att flytta tillbaks till föräldrahemmet, så därför kanske en del undrar varför. Det är väl vanligast när ”barnet” hamnat i ekonomisk kris, är tillfälligt bostadslös, fått psykisk- eller annan sjukdom med stödbehov.

Men från nyfikenhet till att mästra personen är steget långt. Du kanske i övrigt också framstår som en omogen incel som av lättja bara utnyttjar dina föräldrar?

jag knullade en som var äldre än du och som bodde hemma, och grannen tittade underligt på henne varje gång. Du bestämmer över ditt liv. De som har som samtalsämne om grannen städar, hur ofta han städar och tvättar anser jag vara mentalt störda. Eller om man som vuxen springer till ytterdörren för att titta i dörrkikaren när grannen kommer hem och om han har något med sig är också psyksjuka. Lever man ett normalt liv har man inte ork, lust eller tid att ha koll på vad andra gör eller inte gör.

Tre inlägg tog det och incel-ordet nämndes. Nej jag är inte en incel.

Kan det inte handla om att man helt enkelt inte vill betala dessa absurda summor för att bo i ensamhet?
Men jag skrev det i huvudinlägget. Det går ju ändå inte att träffa nån. Jag städar och tvättar, men det sköter en tvättmaskin eller diskmaskin och alltså inget jag behöver göra 1 timme om dagen.

Amen! Någon som är med på vad jag pratar om. Det är samma skrot och korn som snokar i andras liv för att skvallra och höja sitt eget sargade självförtroende.

Betalar du hyra åt dina föräldrar?

Så länge du inte blir ännu bittrare och börjar rikta hat mot de mer objektivt sett mer lyckade i samhället så borde allt vara ok för alla.

Men det är ingen tillfällighet att skolskjutningar, dubbelmordet i Linköping mm begåtts av socialt isolerade unga män som bor hemma. Givetvis utgör dessa våldsmän en försvinnande minoritet, men jag tror att en del i omgivningen kanske får dessa tankar om misstänkt psykisk sjukdom.

Nej, de vill inte att jag betalar. De tar inte betalt av sina egna barn.

för mig går det bra på sexfronten, så det är nog ingen risk. Skulle jag utföra någon attack så blir det mot banker.

Jag antar att du betalar 50% av hushållsavgifterna för annars är du inget annat än en parasit . Näe jag flyttade ut 2v efter jag fyllde 18 och gjorde en blixtvisit tillbaka på pojkrummet vid 23 över en sommar och det finns nog inte på världskartan att jag skulle flytta in hos föräldrarna.

Är man 30+ så bor man inte hemma om det inte är för att man är utvecklingsstörd eller tar hand om sina sjuka föräldrar. Vi är väl inte somalier.