Citat:
Ursprungligen postat av
probe53
Var det inte redan en inledande slagsida, som kan ha förstärkts av mer vatten in på SB sida, och vid viss tidpunkt även en kraftig babords gir.
De vittnen som befunnit sig på väg upp, var fanns de? Babord, styrbord sida?
De flesta bodde på styrbord sida, men det var ändå bara hälften som vittnade om vatten på däck 1. HSVA är såvitt jag vet ensamma om att försöka koppla detta till var dessa bodde: de visar övertygande att de som såg vatten bodde ”ned-ströms” från trapphusen. Se s.36-37 i
http://www.itdemokrati.nu/msestoniaeng/HSVA_english.pdf. Mycket elegant slutledning.
Du kan också se hur nära några bodde platsen för det nyupptäckta hålet, dvs den tänkta kollisionsplatsen, mellan ’compartment 4 & 5. I hytterna 1025-1028 som låg 8-10 m från detta skott bodde 5 överlevande. Ingen, säger ingen, av dessa vittnar om något som ens liknar en kollision med ett annat fartyg eller en explosion av något slag.Då bodde ändå en av dem, D. Nilsson i en hytt som vette direkt mot styrbordssidan! Hur någon efter att ha läst dessa vittnesmål kan tro på en kollision är för mig en gåta. D. Nilsson:
- He went to bed at 23.00-23.30 [svensk tid], noticed heavy movements of the vessel and lots of cracking noises. He also heard that something was frequently heavily beating against the vessel;
- About 10-15 minutes before the accident became a fact, i.e. before the big heel, he woke up from the heavy movements of the vessel, heard a scraping noise, i.e. it was cracking and scraping very close to him on the deck above him. This was (for him) the introduction to the developments which ended in the catastrophe;
- A little later Martin felt that the noises were connected to the shaking of the vessel, and then the vessel began to heel noticeably. He and his bed moved upwards while the others in their beds on the opposite side of the cabin moved downwards. He is unable to explain this in more detail. Simultaneously the strong scraping noise was being continuously heard and then Jan Gustavsson said: "Now we have run aground." So clear and distinct was this noise