Svensk Galoppsport

När jag körde hem från Ängelholm slog det mig att Lennart Jarvén måste vara en av väldigt få galopptränare som fortfarande är verksam från den tid då jag själv kom in i sporten. Nästan alla har antingen slutat med ålderns rätt eller helt enkelt lämnat jordelivet. Tänk så många hästkarlar (ja förr var det huvudsakligen män som tränade häst) som sporten har tappat under de senaste 25 åren.

Mischa Kahn, Bruno Nilsson, Nisse Lindgren, Lennart Sr Reuterskiöld, Tommy Gustafsson, Bengt Bengtsson, Jan Malmborg, Rolf Olsson, Bo Neuman, Hubert Doria, Olle Stenström, Janos Török… Listan kan göras hur lång som helst och jag har garanterat glömt bort flera namn.

Tillsammans utgjorde de en så stor del av den svenska galoppsporten och idag finns i princip bara minnen kvar. Idag vill jag påstå att medelåldern bland de svenska proffstränarna är relativt låg. Många har mycket kvar att bevisa innan de kan nå en meritlista som matchar ovan nämnda namn.

Det låter så klart som en klyscha och kanske är det bara jag som börjar bli gammal. Men jag vill ändå påstå att det var roligare i galoppsporten förr. Och jag är förmodligen inte ensam om att sakna alla de gamla stora tränarnamnen.

Som tur är finns Lennart Jarvén kvar en stund till. I sällskap med Hans-Inge Larsen och Claes Björling. Men de börjar som sagt bli få nu.