Citat:
Ursprungligen postat av
IMBILDEN
Nu tror ju faktiskt jag på riktigt att såväl A, B och C kommer att infrias. Garantier däremot finns aldrig. Går det inte att få fram vaccin inser även jag att man till slut kommer till en brytpunkt då man måste ge upp. Men ger man upp då, kan man lika gärna ge upp totalt. Då får man helt enkelt ta att folk dör. Då kan man skrota allt vad restriktioner och hemarbete innebär. Det är bara att dra ut på det oundvikliga. Det jag vänder mig mot i Sverige är att vi gav upp, innan vi ens försökt. Jämför med Nya Zeeland som agerat precis tvärtom. Skillnaden är som natt och dag. Klarar de att hålla i det hela till vaccin kommer, är de utan tvekan det land i världen som gjort allt rätt.
Jag tror att regering och näringsliv är betydligt mer bekymrade för ekonomin än att rädda människoliv. Därför är man livrädd för att stänga skolor. Även andra länder slåss förstås mot samma dilemma. Rädda liv genom att stänga ned, eller rädda ekonomi genom att låta allt vara öppet. Det är där vi står.
Att säga vi i Sverige gav upp tycker jag är fel. Min bild är att vi valt de "lågt hängande frukterna". Hemarbete för den som kan har en ganska liten inverkan på företag men det minskar de sociala kontakterna i samhället.
Det finns många barn i Sverige som har en dålig hemmiljö där det inte är så lätt att studera.
Det finns många barn om inte har möjlighet att få hjälp med studierna hemma eftersom deras föräldrar har problem med alkohol och droger, inte kan svenska eller helt enkelt måste vara på sina jobb som sjuksköterska eller andra jobb som inte möjliggör hemarbete.
För de barnen så kan ett år av "missade" studier vara skillnaden mellan att få ett bra liv eller ett liv i utanförskap. Så på kort sikt så kanske vi räddar ett antal liv från Corona men på sikt så det drabba samhället helt andra sätt och kanske på ett mycket värre sätt. Allt är inte svart eller vitt. Att ta snabba beslut utan att tänka igenom dem nu kan ge oanade konsekvenser i framtiden