Ingenting känns kul längre..

Ingenting känns kul längre, känslorna av lust och iver är totalt borta. Jag känner mig som en sten, ingenting intresserar eller fångar mitt intresse längre. Vad jag än gör så går känslan inte bort, trots att jag tvingar mig själv att göra saker som att träna och träffa vänner. Jag vill inte dö, jag vill känna mig levande igen. Vill bli inspirerad och motiverad, känna glädje och lust.

Är det fler som känner likadant? Hur hittar jag tillbaka till livet? Jag börjar bli desperat efter att känna något..

Hur länge har du tagit antideppresiva ?

Samma här kompis. Samma här. Har inga tips tyvärr då jag är i samma situation.

Ja det är så depression känns, allt känns meningslöst och tråkigt. Svårt att komma igång med saker och ta tag i det. Men försök puscha dig till träning aktiviteter äta städa etc.

Lätt att man skiter i sådana saker. Men finns ju olika hjälp att få också. Sämsta man kan göra är ju att helt stänga ute omvärlden . Finns det något du vanligtvis tycker om eller ger dig motivation ?

Men ibland behöver man också ett break /miljö ombyte , svårt nu i Corona tider men kanske försök åka till en annan stad över en helg? Ta en tåg resa eller något

När jag var deprimerad så gjorde jag inget annat än att vila mig och vänta, och efter två år var jag plötsligt glad som en lärka igen... Man måste alltså vara ödmjuk och tålmodig, finns inga genvägar, allt har sin tid och sitt naturliga förlopp, även depressioner...

Prova wim hof method. Blandning med köldexponering, stretch, och andningsövningar. Kan vara värt att prova .

Jag känner likadant. Den senaste veckan har det blivit värre än vad det någonsin varit tidigare. Våra rutiner som människor i ett samhälle är knäppa ibland, jag förstår inte hur många klarar av det. Jag väntar nu på en tid hos en terapeut men det är 3 veckor tills dess. Har du kontaktat en terapeut eller vårdcentral etc?

Provat knark? Är det någonting som fungerar hur jävla dåligt man än mår så är det en rejäl dos av någon väl vald substans.
Skulle ge svamp/lsd/dmt en chans om du vill ha ett nytt perspektiv på livet.

hvita. säger det så bra. Vi har skälva samma erfarenhet fast i gamm'dags speed-up, som vore vi på Grönan när ännu intoxinerade sjömän autentiskt risslade som i herrn Fassbinders finaste lr på Håkankonsert vevade tittmaskinerna i trapporna som fick matas med tjugofemöringar för visa tanter i lingerie.

För oss kan humöret slå om ifrån en vecka i källaren till dagar på topp.

Som i sin karriärstart ungersk aristokrat lajvande herr Peter Le Marc skaldat: "Måste vi slåss i veckor för äska en dag."

Hippare namn, samma sjuka innehål: Innan Ms. Mathison i Homeland ritade om doktorns diagnos till bi-pollenär resenär ägde manodeppoulven stundtals oss.

TS, var inte rädd.

Det går leva med detta till korta kommande utan intag av förskrivningar av kostgjorda substanser lr tomgångs besök hos pyskologer som utöver sin totala oförmåga hjälpa oss dessutom nära nog alla röstar (V) lr (F!) lr (Mp) lr (C) och därför ser under lugg på oss.

Tro oss. Det lirar. Var stark. Då blir vi stollta.

Testa att göra nåt för andra och inte för dig själv, du vill väl inte vara en själviskkrigare.

Här är viktig kunskap som kan få ditt liv på rätt spår https://youtu.be/EKkUtrL6B18

Kan det vara så att du växt ifrån alla gamla saker du tyckt om tidigare? Har du testat att göra någon aktivitet du aldrig gjort förut, även om det låter trist?