Citat:
Ursprungligen postat av
utforskaren
Jag har ingen agenda. Jag bryr mig inte om det här, jag råkade bara snubbla över tråden och länken i ditt inlägg, och blev - som så många gånger förr - irriterad över att grumliga videos där man skymtar ett ansikte el.dyl. ska betraktas som ”bevis” för nånting.
Oftast brukar det handla om bevis för utomjordiskt liv, eller spöken, eller nåt sånt.
Jag tror mycket väl att kaptenen kan vara vid livet och gömma sig nånstans, eller vara välja att inte aktivt träda fram i media och riva i gamla sår. Jag tycker bara att videon är kass och oduglig.
Jag har personligen svårt att tro på saker om bevisen uteblir men just Estonia fallet är något märkligt. En massa bevis går att hitta men frågan är hur pålitliga källorna är. Det är väldigt svårt att bevisa något när bevisen raderas av staten och de inblandade.
Under rubriken "Undflyende grävarjournalistik" hittar man denna text.
Insats två. Hur intressant hade det inte varit att också ställa frågor i anledning av estniska tidningars uppgift den 30 september 1994 om att Stenmark uppgivit, att haverikommissionen förhört den sedermera försvunne andrekaptenen Avo Piht - en uppgift som Stenmark också skall ha lämnat till dels TV Aktuellt, dels Reuters innan det blev locket på om Piht samtidigt som Pihts namn försvann från listorna över överlevande. En första rapport om att Piht räddats lämnades av den svenska helikoptern Y-64. Piht fanns sedan med på de första sedermera hemligstämplade listorna över de som hade räddats. En annan intressant fråga hade varit om Stenmark - med hänvisning till alla mystiska försvinnanden och dödsfall - känt och/eller känner oro för sitt eget liv
http://arkiv.dsm.nu/ny_estoniabok2.html
Lika märkligt med systrarna Veide som man kan läsa mer om i SOS- Rapport 1997:15
En vecka efter olyckan fick den informationsansvarige vid Huddinge sjukhus
ett telefonsamtal från fadern till ett par saknade flickor. Många samtal om dessa
flickor hade kommit till sjukhuset och den informationsansvarige kände igen
namnen och "fick då för sig" att flickorna fanns i livet, men att de inte fanns på
Huddinge sjukhus. Senare dementerades denna felaktiga information till andra
anhöriga till flickorna, konsulatet och en svensktalande vän i Sverige.
Mycket märkligt att det kan finnas så många fel och "misstag" gång efter annan. Vad brukar man säga? Att mördare lämnar alltid spår efter sig eller liknande..?
