Citat:
Ursprungligen postat av
KIBy
Var inne på aftonbladet i förmiddags och läste. Anders Lindbergs ledare, där han skriver om Mona Sahlin. Min första tanke var: nu har han tappat det helt, blivit galen.. Han hade läst hennes bok och kom på hur mycket han saknat hennes röst! " Visst gjorde hon en del fel", bla, bla.. hela artikeln gick ut på hur mycket han saknade henne, skämmigt var det att läsa!
Ett hopplöst försök till vittvätt och en omskrivning av verkligheten som får läsaren att häpna.
Hur Mona Sahlin "snubblade på en Toblerone" betyder alltså i klartext hur Mona Sahlin använde sin arbetsgivares kontokort för privata köp (54.000kr) och hur hon fortsatte att göra det även efter att saken hade uppmärksammats i media och hon hade fått en tillsägelse plus att hon själv hade lovat att inte göra så i framtiden.
En sak som för de flesta vore en självklarhet även utan en tillsägelse.
Sen försöker Anders Lindberg med samma som Mona dvs. att skandalen skulle ha handlat om huruvida Mona hade en sexuell relation med livvakten eller ej. Istället för det som det egentligen handlade om dvs. att Mona skrev osanna intyg och ansåg att det inte var mycket att orda om. För hon hade ju skrivit flera intyg redan innan..
Anders Lindberg skriver också att Mona hade skrivit ett intyg om att livvakten tjänade "mer än han gjorde". Det kan man lugnt konstatera. 120.000kr är "mer" än 42.000kr.
Sen ska vi tydligen tycks synd om Mona, eftersom ingen hjälpte henne när hon föll - på eget begrepp.
Hon nekade i sten och ansåg att journalisterna sysslade med trams när de ifrågasatte hennes intygsskrivande. Och när hon var tvungen att erkänna ett faktum var hon arrogant: "jag skrev FEL, Sorry, Ber om ursäkt".
Som om det hela vore kvitt med det. Man begår ett brott (3ggr), ber om ursäkt - och fortsätter som vanligt.
Att Mona Sahlin "
inte gjorde allt rätt under sina 40 år i maktens centrum" är också ett märkligt understatement av Anders. Ingen kräver att en politiker gör "
allt rätt". Men de flesta kräver att en politiker inte begår brott i sin yrkesutövning, inte ljuger oss väljare mitt i nyllet och inte anser att hon får göra lite som det behagar bara därför att hon under hela sitt vuxna liv har befunnit sig i maktens korridorer.
Det patetiska försöket att göra detta till en "kvinnofråga" tar nog priset.
"Att vara kvinna i politiken är något annat än att vara man. Det är en erfarenhet Mona Sahlin har mycket att berätta om för nästa generation."