Den enda tråden för skoluppgifter i psykologi: allmänt

Är det menat att glädje potentiellt är oberoende utav hur många kompisar man har?
Dvs att det är möjligt att uppleva glädje utan kompisar?

Är det korrekt tolkat?

Nja, inte riktigt. Den oberoende variabeln är något som går att manipulera. Dvs forskarna kan kolla om 5 vänner ger mer glädje än 3 vänner och vice versa. Men det jag undrar över är om forskarna helt sonika kan sätta glädjen som oberoende variabel, d.v.s hur frejdig du känner dig kan påverka hur många kompisar du har (vilket enligt mig är ologiskt). Det är ju andra saker enligt mig än just humör som gör om man får/behåller kompisar eller inte.

Ja, men samtidigt anser jag också att humör kan avgöra om man får kompisar eller inte, det är ju exempelvis större sannolikhet att du får kompisar om du är glad än om du är arg.

Det är en bra poäng.
Dock står det "antalet kompisar du har". Som sagt är jag tveksam till om forskarna kan manipulera glädjen på något sätt och utvärdera om det påverkar kompisgängets storlek.

Det är enligt mig mer logiskt att utgå från och mäta om exempelvis 5 vänner ger mer glädje än vad 3 vänner ger.

Riktigt jobbigt det här

Det förutsätter att forskaren har en metod och ett system för att mäta glädje, jag vet inte om det finns det.

Ja det är väl enklare kanske, men återigen så förutsätter det också en metod och ett system för att mäta glädje, jag tror snarare att glädjens mängd i sådana fall beror på intimiteten utav relationen, dvs om relationen är meningsfull, konstruktiv eller fördelaktig, jag skulle exempelvis kunna tänka mig att man erhåller "mer" glädje om man har en nära vän mot att man har 2 eller flera vänner som kan klassificeras som bekanta...

Problemet är ju egentligen att glädje är ett så väldigt diffust fenomen, jag menar hur man kan använda glädje i mängd som mer eller mindre objektivt ? Vad har man för värden att använda? Antal gånger man skrattar? Hur mycket kemiska ämnen som utsöndras i hjärnan? Hur länge man ler?

Sant, nu var det ju dock inte glädje som avsågs men en liknande känsla. Efter lite efterforskning tror jag att man kan sätta "glädje" som oberoende variabel efter att ha hittat ett experiment där deltagarnas lycka manipulerades av forskarna för att mäta något som sedan skedde. Summa summarum valde jag svarsluckan att bägge alternativ rent teoretiskt är genomförbara. Ingen mer info gavs liksom så det känns som det säkraste alternativet just för denna fråga.

Jag tackar så mycket för din input, vi ses kanske senare i den här tråden

Inga problem, lycka till.

Har en tanke eller fråga kring en uppgift i Psykologi 2a.

Jag ska jämföra och diskutera de olika utvecklingsteorierna: behavioristisk, biologisk, psykodynamisk, kognitiv och humanistisk.

Jag tycker ibland att den ena inte behöver utesluta den andra? Är det ett felaktivt tänk från mig?

Ser att biologiska går att väga in på behavioristiska och att även kognitiva har en del sanningar. Undrar alltså om det är okej att tänka så, inte strikt "hålla med om en".

Hej flashback! jag går tredje året på gymnasiet just nu och behöver hjälp med en skoluppgift som ska in idag... vi har ingen lärobok i kursen och i uppgiftens instruktioner står det att vi ska använda vår egna erfarenhet som källa. Känner mig extremt vilsen just nu och vet inte hur jag ska kunna få ett högt betyg då vi inte lärt oss någonting om det vi examineras på. Uppgiftens frågor är :

Du är en man som börjar jobba på en kvinnodominerad arbetsplats inom barnomsorg. Du trivs med ditt yrkesval, men märker att det i fikarummet inte alltid är så lätt att prata. Du blir rätt utanför och ensam, även om kollegorna försöker prata med dig. Efter någon månad anställs en ny manlig vikarie, och ni umgås nästintill jämt. Kvinnorna på jobbet tycker att det är lite märkligt att du bara umgås med honom och det uppstår till slut lite konflikter kring detta. Det blir som ett “vi mot dem”.

Du är homosexuell man och pluggar på universitet i Uppsala. På fritiden hänger du mycket med dina killkompisar som också är homosexuella och ni har mycket gemensamt. På universitet läser du ekonomi och umgås bara med heterosexuella personer som pratar om helt andra saker än du är van vid. Du märker att det är lite svårt att kombinera ditt privata och ditt professionella jag. På universitetet förstår inte dina kursare hur du pratar, och dina kompisar förstår inte vad du pratar om när du berättar om ditt plugg.

Du är en pensionerad psykolog som bestämmer sig för att jobba lite extra på vårdappen Kry, eftersom du kan teckenspråk är du en värdefull resurs på videovårdsföretaget. Du är inne två dagar i veckan och på jobbet så har du främst yngre kollegor som du inte riktigt förstår. Ni kollar inte på samma TV-program och har svårt att hitta gemensamma samtalsämnen.

Vilka utmaningar kan du tänkas möta i kommunikationen i de sammanhangen? (ge exempel) Finns det någon lösning på de utmaningarna?

Hej!

Jag skulle behöva hjälp med fem uppgifter. Det är ett Matrigma-test som jag tränar på, så jag ska alltså hitta den symbol som kompletterar serien/rutmönstret.

1. https://www.udrop.com/59yU/image.png
2- https://www.udrop.com/59yV/image_(2).png
3. https://www.udrop.com/59yW/image_(3).png
4. https://www.udrop.com/59yX/image_(4).png
5. https://www.udrop.com/59yY/image_(5).png

Tacksam för all hjälp!

Vi klämmer in denna tråd i skoluppgiftstråden. Trådar sammanfogade. /Mod

Saknar man slutledningsförmåga så bör man få betyg efter det. De såg inte ens svåra ut