Har ni blivit förudmjukad någon gång? Blev förnedrad av hela aulan i skolan

I en aula som rymmer 150 personer skulle tio personer åt gången upp på scen och klara en praktisk uppgift på tid. När alla nio var klara hade jag knappt hunnit göra någonting alls i princip, hela aulan med lärare inklusive skrattade åt mig och elever kastade saker på mig. Detta har givit mig men för livet och det går inte en dag utan att jag mår extremt dåligt. Det värsta av allt är att lärarna gjorde det. Känner inte att det här är någonting jag kommer att vilja leva med. Kommer begå självmord innan årets slut men sparar undan till ett vapen via darknet. Det här är så traumatiskt att jag inte finner ord till det.

Har ni varit med om någon riktig förudmjukelse någon gång? Berätta.

Snarare riktigt dåligt att skratta åt någon i den situationen. Visa att du är starkare än dom och bara glöm det, eller kom ihåg vilka idioter det är.

Har hänt mig med med total förnedring, det går över jag lovar, du kommer komma starkare ur det så fort du inser att ”vad gör det om 100 år” försök själv komma ihåg något som hände för bara säg, 2 år sen, kan du ens komma på något, än mindre vem det var🤪 tänk inte på det, det är glömt, det existerar enbart i ditt huvud, ingen annan minns det👍😉

Jag antar att det här inte hände för så jättelänge sedan? Du ska låta tiden hela såret. Om du bara lät några år gå så skulle du titta tillbaka på grejen och inte se på det lika allvarligt längre. Känner du fortfarande att det sitter som en sten i skon på dig så kan du väl spinna på en liten hämnd? Finns det några personer som du stör dig mer på än andra? Jag kan hjälpa dig, typ bajsa i deras garage eller något liknande.

Som Katolik är jag van att protestanter och ateister försöker håna min religion och förudmjuka mig med stämplar som polyteist och påvedyrkare. Jag har grott starkare i tron trots dessa upprepade attacker mot min person.

Dock har aldrig hela aulor skrattat åt mig. Det finns faktiskt bra protestanter också som vet vad respekt är.

Lever du på Nordirland?

Har varit med om riktigt pinsamma saker, men man får lära sig att skratta åt sig själv. Alla tonåringar upplever skam nästan hela tiden, det är naturligt i den åldern men man växer ifrån det. Ge inte upp, 150 personer är så lite om du jämför med hela världen. Du kan ta dig vart du vill när skolan är över, du behöver aldrig mer se de personerna i din skola eller ens stad igen. Alla gör "misstag", nu vet du till nästa gång hur du skulle hantera en liknande situation.

Låt inte det där tynga ner dig. De flesta menade nog inget illa, även om det är jäkligt dåligt beteende, speciellt av lärarna. Sedan lär alla glömt det efter någon månad, det är bara du som kommer ihåg det.

Och om du låter det tynga ner dig har ju de vunnit.

Om fem år, när du sitter i soffan och rapar grillchips och tittar på Robinson med din snygga flickvän kommer du inte ens komma ihåg det här.

Har också blivit utskämd i skolan, det har nog fan alla. Väldigt längesedan nu såklart, men det gick över. Fortare än man tror.

Jag är inte så psykologiskt taktisk men jag är bra på folk. Jag kommer skriva några saker som är sanna, oavsett om du dissar mig som skribent:

- Lägg av din kofta.
- Alla har ångest.
- Alla har olika mycket ångest beroende på kemi.
- Du har inte men för livet, det här är erfarenhet, och du bestämmer om det är ett men eller erfarenhet.
- Sträck på dig. Och gå ut.

Vi kristna är på belägring i fler ställen än Nordirland. Ateister härjar jorden runt med sin anti-relugiösa budskap. Ska vi stå med armarna i kors?

Ja men det scenario du beskriver förekommer väl knappast här i Sverige. Överdrift är bara förnamnet.

Du förringar den ständiga förnedringen av oss kristna.