Citat:
Motivet bör ju ligga i närtid. Om det ska äga giltighet. Vad som sades för flera år sen är då inte kritiskt, mer än genom att det understryker relations längd, djup och sårighet.
Mot slutet finns enligt dialogerna — förutom (såvitt det nu är representativt) LWs hot om utpressning och sabotage av SDs relation med HD — även tecken på djupt känt svek, just genom att LW tycks oförsonlig och oresonlig på den punkten. Utpressningen är inte det hela som sådan utan det är att den kommer från LW, vilket reflekterar tillbaka över den långa relationen. Vilken då inte varit entydig, utan (sannolikt) mängts av förringande och exploatering och nedvärdering — inte minst när SD inte just är hos LW. Men från SDs perspektiv av ”vad han gjort för henne” eldyl., inför henne, så anser han sig säkert ha ”gjort rätt för sig” och förtjänat ett bättre öde än att få återstoden av sitt familjeliv förött.
Det är den överflyglingen han inte accepterar. Skulle jag säga.
Det är synbarligen mer LW som intar den klassiskt kontrollerande positionen i separationen (hon vill behålla relationen men på sina villkor och mot hans vilja) när han vill dra sig ur eller ha avspänning. SD bemöter, i så fall, detta med dödligt våld. Han vänder sitt ansikte från henne (tycker hon); hon från honom (tycker han). Det blir kritiskt. Hon tar över hans kontrollerande roll på ett sätt. Det kan han inte tackla. Inte från henne.
På ett plan ligger det helt i förvecklingens utseende. Gift man slår ihjäl älskarinnan som hotar med avslöjande. Inget nytt under solen där.
Sen då kan det kanske vara både svårt och inopportunt att tillskriva offret och trebarnsmodern egenskaper som kan fattas som mindre klädsamma. I en långdragen och osäker utredning. Det är just inte heller hennes fullt lagliga vandel under rätt trängda omständigheter som ska bli föremål för offentlig granskning och rådbråkning. Utan just nån annans kriminella sätt att handskas med detta.
Lys på brottet o förbrytaren vid aktuell tidpunkt. Mot bakgrund av gemensam historia. Då klarnar också motivet. Skulle jag gissa.
Mot slutet finns enligt dialogerna — förutom (såvitt det nu är representativt) LWs hot om utpressning och sabotage av SDs relation med HD — även tecken på djupt känt svek, just genom att LW tycks oförsonlig och oresonlig på den punkten. Utpressningen är inte det hela som sådan utan det är att den kommer från LW, vilket reflekterar tillbaka över den långa relationen. Vilken då inte varit entydig, utan (sannolikt) mängts av förringande och exploatering och nedvärdering — inte minst när SD inte just är hos LW. Men från SDs perspektiv av ”vad han gjort för henne” eldyl., inför henne, så anser han sig säkert ha ”gjort rätt för sig” och förtjänat ett bättre öde än att få återstoden av sitt familjeliv förött.
Det är den överflyglingen han inte accepterar. Skulle jag säga.
Det är synbarligen mer LW som intar den klassiskt kontrollerande positionen i separationen (hon vill behålla relationen men på sina villkor och mot hans vilja) när han vill dra sig ur eller ha avspänning. SD bemöter, i så fall, detta med dödligt våld. Han vänder sitt ansikte från henne (tycker hon); hon från honom (tycker han). Det blir kritiskt. Hon tar över hans kontrollerande roll på ett sätt. Det kan han inte tackla. Inte från henne.
På ett plan ligger det helt i förvecklingens utseende. Gift man slår ihjäl älskarinnan som hotar med avslöjande. Inget nytt under solen där.
Sen då kan det kanske vara både svårt och inopportunt att tillskriva offret och trebarnsmodern egenskaper som kan fattas som mindre klädsamma. I en långdragen och osäker utredning. Det är just inte heller hennes fullt lagliga vandel under rätt trängda omständigheter som ska bli föremål för offentlig granskning och rådbråkning. Utan just nån annans kriminella sätt att handskas med detta.
Lys på brottet o förbrytaren vid aktuell tidpunkt. Mot bakgrund av gemensam historia. Då klarnar också motivet. Skulle jag gissa.
Får lov att hålla med. Kan skriva under på allt du skriver. Sedan att S visade svartsjuka vid ett tidigare tillfälle angående Lena och Mats relation kan liksom inte påverka vad som sker mellan parterna Lenas sista tid i livet. I överklagan har Sillen nu bevis på att S också var svartsjuk på Hanna och övervakade hennes kontakt med Sillen. Man måste skilja på att han är svartsjuk på Hanna och Sillen, men det är inte av svartsjuka han dödar Lena. Då är fokuset ett helt annat. Han uttrycker i slutet av Lenas liv att han vill återförenas med Hanna. Även om Hanna inte vill kommer han inte bli ihop med L. Men i sina loggar med vänner beskriver L just detta att hon inte tror honom angående det senaste.Just därför anser jag att Vivecas tal om förövares svartsjuka, och klargörande att den riskfylldaste tiden att utsättas för dödligt våld är när kvinnor lämnar, blir vilseledande för detta specifika fallet.
Ännu mer vilseledande blir det när detta då kan sammankopplas med Lenas egna ord till Stefan i slutet av sitt liv. Något i stil med att om det tar slut nu känns det helt odramatiskt för S har ingen makt eller kontroll över henne längre, hon har stannat självmant för att hon ville.
Om man för den tesen, måste man bortse från allt annat som de flesta andra vet vid detta laget som läst fup. Dvs allt du ovan nämner som jag anse utkristalliserat sig tydligt i fup det senaste året av Lenas liv. Hon höjer piskan mot S, nu är det dags att böja ryggen för honom. Payback time. Ombytta roller, hon har övertag och kontrollerar honom. Hon topprider och han får gå naken, kedjad till fots vid sidan om. Hämnden är hennes näring vid denna tiden av hennes liv.
Hon skrattar, njuter och utpressar honom. Därför att domstolen får detta mumbo jumbo serverat om vad forskningen säger om svartsjuka, har det ingen bäring på att bättre förstå denna infekterade historia. Det har ingen relevans för det aktuella fallet. Du förvillar bara om du tar upp svartsjuka, att kvinnor dör när de till sist lämnar, eller varför kvinnor stannar med våldsamma män. Oväsentligt för fallet är även bråket om cacher mellan L och H. Keep it simpel. Kom till huvudpoängen. Det gäller att smalna av, ta bort alla oviktiga sidospår, fokusera på varför Lena är hämndlysten, som en kort bakgrund. Sammanfatta, ge perspektiv på det primära, en översikt utan löst hängande trådar i luften. Visa upptrappningen Lenas sista år innan hon dör.
Du måste skaffa dig en strategi som åklagare. Du kan inte kasta 12000 sidor i slasken och återstående 14000 sparade sidor kan du inte hantera och manövrera. Vart vill hon komma, vad vill hon styrka, vilken tes är utgångspunkt. Hon måste själv vara övertygad om motivet för att förmå övertyga rätten. Då måste åklagaren genom Fup reda ut vem vill vad och varför, just innan Lenas död. Vem vill inte avslöjas, vem vill hämnas, vem vill skydda sig själv, familjekonstellation, socialt anseende. Vem har involverat sig, vem har ett problem, vem löser sitt problem etc.
Vem har en historia av dödshot explicit och implicit och slutligen vem ändrar uppgifter och ändrar historia efter att ha läst fup?
Om du ska redogöra för det relevanta, måste du ta bort det irrelevanta. När jag som barn hade lektion i svenska så lärde vi oss att de skickligaste skribenterna fick mesta möjliga sagt på minsta möjliga utrymme. Kort, koncist och kärnfullt skulle det vara. Det gäller även denna gång.
__________________
Senast redigerad av Mirandamirage 2020-10-01 kl. 08:51.
Senast redigerad av Mirandamirage 2020-10-01 kl. 08:51.