Citat:
Ursprungligen postat av
ApfelBirne
Det är längesedan jag har skrivit något i tråden. Jag har som många andra här förfärats över Es öde och detaljerna kring fallet som blev kända via FUP. I början kändes det som en självklarhet att döma bioföräldrarna, vilket jag till stor del håller fast vid. Samtidigt känner jag att rätt ska vara rätt. Nej, det framgår ingenstans att E föddes med abstinens. Nej, det finns inga bevis för att mamman struntade i E och lämnade henne på BB av rent egoistiska skäl. Hennes förklaring kan mycket väl vara sann. Nej, det finns inga indikationer för att bioföräldrarna struntade i E för att sedan helt plötsligt vilja ha tillbaka henne. Det framgår tydligt i dokumentationen som CharlieR har sammanställt att mamman värnade om umgänget med E. Och att hon blev förtvivlad när umgängestillfällena skulle begränsas till så lite som var tredje vecka för att det blev opraktiskt för fostermamman. Saker som framgår, men som har, enligt mitt tycke, fått för lite uppmärksamhet i den ensidiga häxjakten som hittills har bedrivits mot biomamman är: socialtjänsten lovade fostermamman i tidigt skede en vårdnadsöverflytt. Vilket är djupt problematiskt. Alternativt att Melinda ljuger om att socialtjänsten lovade henne vårdnaden. Vilket är minst lika problematiskt. Det framgår även att fosterhemmet har betett sig gränslöst och oprofessionellt vid flera tillfällen. Detta har även diskuterats tidigare i tråden. Så i det här fallet väljer jag faktiskt att tro på uppgifterna om att Melinda försvårade för en hemflyttning och en bra kontakt med bioföräldrarna. Enbart baserad på min magkänsla och då jag tycker att det är helt i linje med det beteendet och personlighetsdragen hon har visat upp. Jag förstår att det är min tolkning och att andra har en annan uppfattning. Det framgår tydligt att bioföräldrarna kände sig och även var jagade av familjehemmet efter hemflyttningen. Jag förstår även här de som med facit i hand försvarar beteendet. Jag förstår samtidigt också den enorma pressen det skapade hos bioföräldrarna och min egen uppfattning är att det på ett eller annat sätt har varit en starkt bidragande faktor till Es öde. Det som jag däremot inte har förståelse för är hur man kan skylla ifrån sig samt skifta fokus i den omfattningen som biomamman fortsätter att göra. Det gör mig genuint ledsen. Ingenting, ingenting försvarar att inte larma 112 när ens barn svävar i livsfara. Det skulle hedra biomamman (och de som lobbar kring hennes försvar på instagram mm) om hon skulle erkänna det. Det skulle dessutom vara den absolut största kärlekshandlingen gentemot E som biomamman skulle kunna uppbringa idag. Istället för att rikta all sin energi på familjehemmet. Och ja, jag förstår behovet att försvara sig och rentvå sitt namn från lögner. Inte minst för Es syskons skull. För att det är en smutskastningskampanj som pågår och den är till viss del baserad på lögner. Det är en självklarhet att den drabbar de kvarvarande barnen i en mycket stor omfattning. Och jag har svårare och svårare att se det goda syftet med all medieuppståndelsen som har skapats kring Lilla Hjärtat. Och oavsett vad en person har gjort så förtjänar hon inte detta hat. Inget men. Jag är genuint ledsen för min del i det hela. Nu i efterhand skäms jag för vissa inlägg som jag har postat i denna tråd. Helt bortkopplat från allt detta så saknar jag dock fortfarande det att biomamman tar sitt ansvar. Om det nu ”bara” handlade om att hon inte larmade av rädsla. Försök att stå för det. Om det var så att hon inte larmade pga att hon var för bortkopplad av alla substanser som hon hade fått i sig. Stå för det då. Om det var så att hon blev matat med droger av P. Förstå stå för att inte ha tagit omgivningens varningar på allvar.
Väldigt bra skrivet. Håller med dig om mycket. Tror att E föddes med abstinens men att det dokumenterades dåligt av barnmorskan. Min son skakades lite när han föddes, han hade lågt blodsockret så det blev bättre när han fick i sig mat. Men de frågade mig om jag tagit medicin under graviditeten (jag vill knappt ta alvedon när jag är gravid). Som sagt så gick skakningarna över fort vilket inte utreddes som abstinens. Jag tror inte att det bara var lite symtom E visade men att det inte utreddes ordentligt/ dokumenterades dåligt. M tror jag fick den informationen till sig, inget hon hittat på.
Jag tror delvis på förklaringen att hon skulle välja mellan barnen. Bodde sonen just då hos dem? Men jag tror mest det beror på att R inte ville lämna P. Hon hade ju inga problem med att lämna ifrån sig sonen tidigare (valde mellan P och sonen), och samma med E. Hon valde P i första hand.
Jag tror att mamman träffade E regelbundet förutom vid vissa tillfällen då hon avvikit. Så jag tror mamman ville ha kontakt med E.
Tror att M och E hade ett väldigt starkt band. Självklart försämrades anknytningen till de biologiska när E växt upp med en annan mamma. Jag tror de biologiska föräldrarna kan ha känt sig jagade av fosterhemsmamman efter hemflytt men de hade blivit lovade kontakt med E efter flytten. De hade även skrivit i ansökan när de ville ha tillbaka E att det är viktigt att tänka på E's känslor så bra om hon fortsätter ha kontakt med fosterfamiljen. Men det löftet bröt de direkt efter 3 veckor när de skulle ga gått på E's kalas.
Förmodligen så var M väldigt orolig. Som mamma kan man känna på sig grejer/ man vill inte att ens barn ska ha det dåligt. Det kan jag förstå. Men att göra orosanmälningar många gånger för små saker kanske inte var bra. Men som sagt hon kanske såg att E inte mådde bra och kunde inte ta på det/ redovisa det på andra sätt.
Jag håller verkligen med dig angående det med R och att hon inte erkänner att hon gjorde fel. Men hon kanske tror att hon förlorar de andra barnen isf.
Om R var ansvarig för E's död så förtjänar hon faktiskt hatet. Det allra värsta jag vet är folk som gör grejer mot försvarslösa barn.
Att droga och misshandla sitt barn så att man inte vågar ringa 112 när det behöver vård visar inte på speciellt bra föräldraförmågor. Det är detta det egentligen handlade om tror jag. Att det skulle synas vad de gjort på E. Tror INTE de ville döda henne, tror att de kanske till och med inte förstod att hon höll på att dö. Hoppades att hon skulle tillfriskna själv. Men E behandlades nog inte bra de sista månaderna.
Jag har själv en treårig dotter som alltid haft mycket temperament och kan inte sitta still speciellt länge. Med tanke på P's temperament verkar E fått det av honom. Mycket känslor som gick upp och ner. Det kan vara väldigt påfrestande. Jag kan få skuldkänslor när jag höjer rösten på min dotter när hon inte lyssnat på något jag sagt 10 gånger innan. Men jag skulle aldrig kalla henne för nedvärderande grejer och jag skulle aldrig , aldrig slå henne. Jag skulle dö om jag visste att hon var inlåst ensam i en källare någonstans. Men det är väl skillnaden på att vara psykiskt labil eller inte. P och R mådde förmodligen inte dåligt av att behandla E dåligt. Lite pga anknytningen som saknades men även brist på empati som försvinner när man drogar.
Hoppas E upplevde mycket kärlek i sitt liv hos de biologiska föräldrarna, men tror inte det var så mycket kärlek i slutet tyvärr