Spelberoende/ Spelmissbruk [ Officiell ]

Hej,

Jag är gift och har barn med en spelmissbrukare. Han har missbrukat i 8 år, jag har vetat om i ca 4 år.

Hans drog är betting. Han (vi) har som mest haft skulder på 700K, vi har lyckats betala av det mesta.

Sedan snart ett år går han i behandling på en beroendeenhet, får KBT och blivit erbjuden Naltrexon och Selincro- fått fruktansvärda biverkningar med båda så tar dem inte.

Jag med hans tillåtelse full insyn i hans finanser och beroende. Vi har spärrar på hans personnummer på alla kreditupplysningar som erbjuder det, jag får sms om han försöker låna. Jag får logga in på hans bank. Jag får ifrågasätta tveksamma utgifter. Vi håller på att stänga ned hans bank och har allt på ett gemensamt konto- bör få larm om han försöker öppna ett nytt. Vi har försökt installera Gamban men flera av hans devices är begränsade då de är kopplade till jobb. Vårt gemensamma största fokus har varit att strypa alla hans möjligheter att ta lån och överhuvudtaget strypa hans tillgång till egna ”dolda” pengar. Mitt övriga fokus har legat på kommunikation- prata om hur han mår och lyssna på min magkänsla/radar som aldrig hittills haft fel...

Trots alla dessa spärrar och säkerhetsnät föll han dit igen under sommaren, efter att ha varit clean i 7 månader. Han lyckades överlista systemet och jag började känna mig trygg och släppte garden, slutade ifrågasätta, ha daglig koll. Han styrde om sin swish till ett dolt konto i vår existerande bank (därav ingen alert från uc/Bisnode/creditsafe) och köpte bitcoins som han sen spelare för. Det vart inga större ekonomiska konsekvenser (ca 15.000 på 1.5 månad) men ett återfall lika mycket. Jag kommer hädanefter logga in på vår bank med hans BankID dagligen (med hans medgivande) så det hålet är nu täckt. Han har också återupptagit sin behandling på beroendeenheten.

Jag vet att han vill sluta till 100%, jag har följt hans resa från förnekelse till större och större självinsikt och sett hur hans motivation förändrats från något han började göra för att han var tvungen till något han vill göra för sin egen skull.

Jag har en fråga till er som spelar och er som överkommit denna sjukdom:

-vilka hål ser ni i vårt spärrsystem? Vad är det jag missar som han kan falla dit på nästa gång?
-om ni lyckats sluta, hur har ni gjort det?
-vad kan jag göra för att hjälpa utöver det jag redan gör?
- har nån av er testat ovan läkemedel? Har det haft effekt?

Tack.

Hej,

Jag är gift och har barn med en spelmissbrukare. Han har missbrukat i 8 år, jag har vetat om i ca 4 år.

Hans drog är betting. Han (vi) har som mest haft skulder på 700K, vi har lyckats betala av det mesta.

Sedan snart ett år går han i behandling på en beroendeenhet, får KBT och blivit erbjuden Naltrexon och Selincro- fått fruktansvärda biverkningar med båda så tar dem inte.

Jag med hans tillåtelse full insyn i hans finanser och beroende. Vi har spärrar på hans personnummer på alla kreditupplysningar som erbjuder det, jag får sms om han försöker låna. Jag får logga in på hans bank. Jag får ifrågasätta tveksamma utgifter. Vi håller på att stänga ned hans bank och har allt på ett gemensamt konto- bör få larm om han försöker öppna ett nytt. Vi har försökt installera Gamban men flera av hans devices är begränsade då de är kopplade till jobb. Vårt gemensamma största fokus har varit att strypa alla hans möjligheter att ta lån och överhuvudtaget strypa hans tillgång till egna ”dolda” pengar. Mitt övriga fokus har legat på kommunikation- prata om hur han mår och lyssna på min magkänsla/radar som aldrig hittills haft fel...

Trots alla dessa spärrar och säkerhetsnät föll han dit igen under sommaren, efter att ha varit clean i 7 månader. Han lyckades överlista systemet och jag började känna mig trygg och släppte garden, slutade ifrågasätta, ha daglig koll. Han styrde om sin swish till ett dolt konto i vår existerande bank (därav ingen alert från uc/Bisnode/creditsafe) och köpte bitcoins som han sen spelare för. Det vart inga större ekonomiska konsekvenser (ca 15.000 på 1.5 månad) men ett återfall lika mycket. Jag kommer hädanefter logga in på vår bank med hans BankID dagligen (med hans medgivande) så det hålet är nu täckt. Han har också återupptagit sin behandling på beroendeenheten.

Jag vet att han vill sluta till 100%, jag har följt hans resa från förnekelse till större och större självinsikt och sett hur hans motivation förändrats från något han började göra för att han var tvungen till något han vill göra för sin egen skull.

Jag har en fråga till er som spelar och er som överkommit denna sjukdom:

-vilka hål ser ni i vårt spärrsystem? Vad är det jag missar som han kan falla dit på nästa gång?
-om ni lyckats sluta, hur har ni gjort det?
-vad kan jag göra för att hjälpa utöver det jag redan gör?
- har nån av er testat ovan läkemedel? Har det haft effekt?

Tack.

Hej

Av mig får du iaf beröm för det du gör.

Jag tror ju att det enda du kan göra är att strama åt det ännu mera så att det blir än mer svårt att spela sen om allt går åt rätt håll så kan man ju lätta på tyglarna. Bank ID tex , det kan man ju klara sig utan i ett år tex sen kanske han kan få tillbaka det?

Jag tror det är viktigt för självkänslan att känna att man kanske inte behöver en förmyndare i all evighet , samtidigt svårt ( för dig ) då det alltid är lätt o hitta goda argument på varför bank id behövs och att inte behöva installera program på mobilen.

Något ni skulle kunna prata om är att få honom och säga till när spelsuget kommer för det finns inte där hela tiden utan smäller till emellanåt och det är då återfallen sker. Klarar man o ta sig igenom dessa stunder så mår man bättre.

Lite feedback bara från min sida tills experterna kommer ( på FB finns det ju några ).

Vad händer den dagen du går bort ?
Han kommer garanterat spela

Han måste vilja sluta själv

Ge honom 10.000
Å säg gör vad du vill med dessa pengar
Välj nu själv vad du vill göra

Vill du spela för dem ?

Se vad han gör
Väljer han att spela så vet du att han inte vill sluta.

Man måste vilja På riktigt annars går det aldrig !

Hej och tack för svaret. Jag förstår hur du menar med att han måste vilja till 100%, det är ju det enda som håller någon clean långsiktigt.

Han menar även i en icke-konfronterande situationer att han verkligen verkligen vill sluta. Han säger att han spelar för att dämpa ångest och att han får ännu mer ångest när han spelar - till och med när han vinner. Men jag kan ju såklart aldrig veta exakt hur villig han är.

Hade han inte velat sluta hade jag såklart inte gjort allt detta. Jag hade varit tvungen att utvärdera om ett liv tillsammans är möjligt trots lögner, manipulation och en kass ekonomi.

Den dagen jag går bort... då hoppas jag att våra barn är vuxna. Jag hoppas ju såklart på att det är många år kvar tills dess (jag är 30+) och att han har lyckats övervinna sjukdomen då. Men jag är ju död då så det är väl dagen jag får vila tillslut :/

Det e ingen sjukdom hit å dit
Det e bara någon som kommit på det för att tjäna pengar , samma med alkohol å droger .
Den dagen du bestämmer dej så kan du sluta . Vill du ej sluta helt ja då får du återfall igen . Så enkelt är det .

Han är inte sjuk på något sätt , han vill bara inte sluta egentligen.

Varför han håller på å trixa å fixa med andra sätt bakom ryggen är det för han vill spela , inte för han e sjuk .

- men snälla sluta spela

- kan inte jag är sjuk !

- försök

- så svårt , är ju sjuk

Missbrukare är ju bäst på att förneka och skylla på allt annat

Sen tror jag att han Säkert vill en hel del , men han måste vilja det helt . Inte bara tänka på att vilja .
Inte sluta pågrund av andra håller i ekonomin , eller blockeringar.
Han måste vilja helt.

Prata om det med honom
Säg att han kommer kunna fixa detta om han verkligen vill.

Sen tycker jag du ska börja leva livet , inte övervaka någon , sitta spänd och passa någon. De håller inte i längden för någon av er att hålla på så. Det tar bara energi för båda . Den energin behöver ni i vanliga livet för orka.
Så låt honom va , spelar han så vet du , då vill han inte sluta . Då får du välja om du vill leva med honom. Hålla på å sitta å passa honom hela livet är ju inget liv .
Du får sätta dej ner och förklara för honom . Antagligen spelar du eller så väljer du mej. E spel viktigare än mej ?
Han kommer säkert säga ... du är viktigare men det är så svårt ...
Svårt är det pågrund av att inte bestämt sej helt !

Om det första, att tunga missbruk inte är en sjukdom, håller jag inte med om men jag respekterar din ståndpunkt. Hade jag haft samma uppfattning som dig hade jag tagit mitt pick och pack och dragit för länge sedan. Kanske blir jag grundlurad men må så vara isåfall.

Gällande det andra, att han måste vilja sluta och att det inte är långsiktigt hållbart att jag är en slags förmyndare åt honom har du helt rätt i. Det fungerar bara kortsiktigt. Eftersom vi är gifta med delad ekonomi finns det ju dock även ett egenintresse hos mig att hålla koll på honom, de pengar han spelar bort är lika mycket mina och de lån han tar likaså.

Vi får se helt enkelt. Jag har gjort det väldigt klart för honom att jag finns vid hans sida som stöd- praktiskt och känslomässigt men att det inte finns utrymme för fler misstag.

En fråga till dig som inte är av åsikten att tunga missbruk är en sjukdom och att det bara är att sluta om man vill: alla de i den här tråden som uttrycker galet mycket ångest över sitt spelande och som skriver att de vill sluta, de är på väg att förlora i princip allt- familj, vänner, en hållbar ekonomi - varför väljer de inte alla att bara sluta? Vad är deras drivkraft att fortsätta?

Det är inte ett argument eller försök till diskussion, jag vill genuint höra hur du tänker kring det. Kanske har jag missat något i mina tankebanor.

Om det första, att tunga missbruk inte är en sjukdom, håller jag inte med om men jag respekterar din ståndpunkt. Hade jag haft samma uppfattning som dig hade jag tagit mitt pick och pack och dragit för länge sedan. Kanske blir jag grundlurad men må så vara isåfall.

Gällande det andra, att han måste vilja sluta och att det inte är långsiktigt hållbart att jag är en slags förmyndare åt honom har du helt rätt i. Det fungerar bara kortsiktigt. Eftersom vi är gifta med delad ekonomi finns det ju dock även ett egenintresse hos mig att hålla koll på honom, de pengar han spelar bort är lika mycket mina och de lån han tar likaså.

Vi får se helt enkelt. Jag har gjort det väldigt klart för honom att jag finns vid hans sida som stöd- praktiskt och känslomässigt men att det inte finns utrymme för fler misstag.

En fråga till dig som inte är av åsikten att tunga missbruk är en sjukdom och att det bara är att sluta om man vill: alla de i den här tråden som uttrycker galet mycket ångest över sitt spelande och som skriver att de vill sluta, de är på väg att förlora i princip allt- familj, vänner, en hållbar ekonomi - varför väljer de inte alla att bara sluta? Vad är deras drivkraft att fortsätta?

Det är inte ett argument eller försök till diskussion, jag vill genuint höra hur du tänker kring det. Kanske har jag missat något i mina tankebanor.

Många tunga missbrukare har ju blivit sjuka av sitt liv det levt .
De föds ju inte så , sen finns det sådana bebisar som föds med droger i kroppen osv . Det e ju en helt annan sak.

De tunga har haft Många möjligheter att sluta många år innan de blivit så sjuka .
Men de har inte viljat på riktigt.


Jag tror folk fortsätter för det vill spela
De vill dricka , de vill knarka
De väljer det framför familj osv

Sen finns det folk som får depression av sina missbruk , då har de ofta ingen livslust , livet e grått . Även om någon finns där så är livet inte roligt längre , då tar de till snabba kickar , som inte hjälper ändå.

Visst det finns sjuka missbrukare, men i det stora hela så handlar allt om viljan .
De gillar ju att spela , bara löjligt att säga något annat . De e ju inte tvingade av någon .

Du vet när du va liten och ville ha något , kanske va en leksak .. så började du skrika och gorma efter leksaken , men du dog ju inte om du inte fick den .
Din man dör ju inte om han inte får spela . Han kommer bli grinig , han tänker å va tråkigt livet är utan spel , alla e så dumma som inte låter mej spela . Men han överlever utan spel , han kan få ett fint liv om han bestämmer sej att sluta.
Sen behöver inte livet bli bäst för det. Men det e ju en annan femma.

Han är inte sjuk , han vill spela
Han dör ju inte om han inte får spela
Han blir inte grön i ansiktet
Han tappar ju inte benen heller
Han må ha sug som är jobbiga
Men sugen är jobbiga för han inte vill sluta

Han vill spela helt enkelt, viljan finns inte

Sen kanske den kommer , kan jag ej svara på . Det är bara han som kan vilja det , inte du eller någon doktor i världen .

Jag tror precis som du säger att man väljer att börja spela eller dricka, det begäret föds man inte med även om benägenhet för beroenden är genetiskt och det är vetenskapligt bevisat. När du väl blir beroende av dopaminerna (hur snabbt du blir det är såklart individuellt) blir hjärnan tillslut helt fel-wired.

Jag är ingen psykiatriker, inte ens speciellt påläst på området och jag har noll behov av att ha rätt i en diskussion om detta, men jag tror definitivt att missbruk och beroenden är otroligt svårt att bryta.

Själv är jag beroende av nikotin (snus). Det har väldigt lite inverkan på vårt liv i allafall i dagsläget, och visst handlar det om att till 100% vilja sluta. Men resan till att lyckas sluta kan vara kantad av misslyckanden även om man verkligen vill och nikotin är inte ens ett lika starkt beroende rent fysiologiskt.

Jag tror precis som du säger att man väljer att börja spela eller dricka, det begäret föds man inte med även om benägenhet för beroenden är genetiskt och det är vetenskapligt bevisat. När du väl blir beroende av dopaminerna (hur snabbt du blir det är såklart individuellt) blir hjärnan tillslut helt fel-wired.

Jag är ingen psykiatriker, inte ens speciellt påläst på området och jag har noll behov av att ha rätt i en diskussion om detta, men jag tror definitivt att missbruk och beroenden är otroligt svårt att bryta.

Själv är jag beroende av nikotin (snus). Det har väldigt lite inverkan på vårt liv i allafall i dagsläget, och visst handlar det om att till 100% vilja sluta. Men resan till att lyckas sluta kan vara kantad av misslyckanden även om man verkligen vill och nikotin är inte ens ett lika starkt beroende rent fysiologiskt.